Helgfrågan vecka 50 / 2023

 

Då vi håller på att närma oss jul undrar Mia i veckans helgfråga om vi har någon bokönskelista, och det har jag ju alltid böcker som jag önskar mig, men då jag inte får några böcker i julklappp ändå, maken tycker jag har för många redan...så får jag ju ordna den saken själv, så jag har faktiskt på Black Friday erbjudandet på Bokus med 15% på allt, besätllt böcker till mig själv. Men jag har även några böcker till jag skulle vilja ha som ...

Och som vanligt här är  fortsättningen på min berättelse, som jag har delat med mig flera gånger av här på Helgfrågan, om ni inte har läst tidigare delar i helgfrågan sen några veckor/månader tillbaka så har ni här en länk till en samling av hela skrivprojektet som jag hittils delat med mig av. Jag är inte en profossionell författare och skriver bara för att jag tycker det är kul, och min berättelse är inte någon färdig redigerad historia gällande handling, gramatik eller språk, så ni får ha översikt med det.

KAPITEL 10

2524 Luna utbildning och forskningscentrum

Bastien går snabbt för han är så ivrig att träffa alla igen, sin bror Theo och de andra i A-gruppen, det är fyra år sen de var på samma ställe allihop. Han har varit här på Luna och de först tre år på Mars i militären och året därpå har de hållit på att testflyga med Deep space explorer one, för att se att hon är redo för att åka ut på en längre forskningsresa för att försöka hitta en beboelig planet. Han kommer fram till dockningshalle, dit de kommer då de lämnar Laika som de kallar skeppet, han ser Jeremy som står där och är säkerhetsvakt i in/utpasseringskontrollen, där man sedan kan ta linbanan in till Luna-centrumet. Jeremy skiner upp och ger honom ett stort leende, Bastien går fram till Jeremy och den kvinnliga säkerhetsvakten som står där och hälsar. 

“Det här är Katja”, säger Jeremy, “och Katja, det här är min pojkvän Bastien. Vad gör du här?”

“Hej!”, säger Bastien till Katja. “Theo och de andra kommer snart hit, de hörde precis av sig att de var här, jag visste inte något förrän nu. Där kommer dem”, säger han och vänder sig om, han och Theo ger varandra en hård kram, Theo viskar i örat på honom “vad jag saknat dig, det har varit det värsta med allt att inte ha dig nära mig hela tiden. Hoppas allt är bra med dig?”

Bastien känner hur det kliar i halsen och ögonen och nickar och mumlar “att jag har saknat dig ännu mer”.

De släpper varandra och tar ett par steg bakåt och bara står och tittar på varandra, plötsligt är det någon som lyfter upp Bastien i en björnkram.

“Hallå där,” protesterar Bastien. Men han hör även Zack säga “Fox, släpp honom nu innan du mosar honom, det är fler som vill hälsa.”

Fox släpper honom och skrattande kramar Bastien och Zack om varandra. Zack ser hur en av säkerhetesvakterna inte kan låta bli att grina stort när han ser deras kramkalas.

“Bastien”, säger han, “är det Jeremy som står där?”

Bastien ser hur alla vänder sig om för att se vem som Zack menar, och Adria funderar. -”Vem är Jeremy? Varför har jag inte hört talas om honom tidigare?”

Bastien skrattar och svarar: "Vadå, måste jag berätta allt för er, får man inte ha några hemligheter alls”.

Nora som kommit fram och snabbt kramat om Bastien har lagt armen om Theo och vinkar till Jeremy.

Jeremys kollega tittar på dem och sen på klockan. “Jeremy, du slutar ändå om 5 minuter så iväg med dig, jag såg att McCullen kom nu, för det är väl han som tar över efter dig?”

“McCullen skynda dig hit”, ropar hon till den äldre vakten som är på väg mot dem,  “så får du ta över efter Croft här, hans pojkvän med vänner är här.”

McCullen kommer fram och nickar åt Jeremy att det är ok för honom att sluta, att han tar över. Jeremy meddelar de i kontrollrummet genom sin hörsnäcka att han slutar nu och McCullen tar över, han får ett ok från dem och han går fram till Bastien och A-gruppen. Han sträcker fram handen till Theo och hälsar. “Det är jag som är Jeremy, trevligt att mötas, din bror talar ständigt om dig, speciellt hur mycket han saknar dig. Det är skönt att veta att du är här nu, för då kan du få ta över att ta hand om honom, för jag har fått inkallelse till Mars och åker om redan ett par dagar.”

Bastien bara skakar på huvudet åt Jeremy, för att han tycker att någon behöver ta hand om honom men längst inne tycker Bastien, att det är gulligt att han tänker på honom att se till att det finns någon där för Bastien när Jeremy inte kommer att vara där. För det är så att Jeremy vet att Bastien har ingen annan närstående än sin bror och sina vänner, och det är likadant för Jeremy han har ingen släkt, bara Bastien och några få nära vänner. Bastien lägger armen om Jeremy och lutar sitt huvud mot honom så att hans näsa hamnar i hans halsgrop och känner hur Jeremy pussar honom på pannan.

“Åh”, säger Robyn, “vad gulligt!” Flera andra suckar de med eller skrattar lätt och de som ännu inte riktigt har hälsat på Bastien ger honom en klapp på ryggen eller en lätt kram efter han har tagit ett steg ur Jeremys famn. 

“Följ med oss,” säger Theo till Jeremy, “vi hade tänkt att gå till “Dandelion bar” nu för att fira, några för att bara ta ett par glas medan andra säkert både vill dansa på cluben deras och/eller prova deras karaoke, helt enkelt en kväll med gänget!”

De börjar gå mot linbanan till och Bastien lägger armen om både Theo och Jeremy och talar intensivt med sin bror. 

Jeremy sitter i soffhörnet inne på Dandelion bar och har Bastien lutandes mot sig på höger sida, hans vänner är ibland där bredvid dem i soffan, eller inne på nattklubben och dansar, eller sjunger kareoke som de kan se där de sitter och just nu är Nora och Robyn uppe på scenen och sjunger någon gammal klassiker som han inte riktigt känner igen, han ger Bastien en puss på hjässan och säger tyst “Min lille Einstein!”

Bastien fnyser till:“Kalla mig inte det", säger Bastien.

Fox som sitter på andra sidan om Jeremy tittar på dem fundersamt, “Einstein? Jag vet att Bastien är smart, det är vi allihop men geni?”

“Vadå?”, funderar Theo som sitter på andra sidan om Fox, "Vem kallar ni geni?”

“Din bror”, skrattar Fox, “eller rättare sagt Jeremy gör, men han är väl bara en stolt pojkvän att han har en kille som är UN/SF-elit.”

Bastien tittar på Jeremy, Fox och Theo och skakar på huvudet åt dem. 

“Vet ni inte det”, säger Jeremy, “han är ju en av de smartaste som finns, han har högst IQ av alla i UN/SF”.

“Va”, säger Zack som då kommer och sätter sig bredvid Bastien och efter han kommer Ling, de är lätt andfådda efter att ha dansat, de har varsin öl med sig. “Är det Bastien du talar om?”

“Ja” säger Bastien, “det är mig han talar om, jag har fått reda på att jag är supergeniklassad angående vad alla IQ test säger. Men det räcker nu,  kan vi sluta tala om mig, ni kan ju ägna er åt att gratulera den här hjälten istället”, slutar han med samtidigt som han rufsar till Jeremy i håret, som nu ser lite upprörd ut.

“Jag får inte tala om det”, säger Jeremy samtidigt som han tittar lite strängt på Bastien, “det vet du!”

“Vad får du inte prata om?” undrar Ling.

Jeremy ser sig omkring, de andra förstår vad han tittar efter, Theo som har uppmärksammat var en kamera sitter, nickar mot den, de andra ser efter lite i ögonvrån var de har kameran och Jeremy ser att den sitter så att de är rätt skymda, vad de talar om kan nog inte uppfattas av den, inte för att något ljud skulle kunna spelas in då det är så mycket andra ljud runt dem, men UN/SF har läppläskunniga säkerhetsvakter som har till jobb att sitta och läsa vad människor talar om på de kameraövervakningarna där de inte kan spela in ljud, det plus övrig övervakningsfilm sitter någon 24/7 och har koll på. Och kameraövervakningarna har kommit att bli fler och fler de senaste åren, sen han kom tillbaka till Luna efter varit på Tellus 2520, nu finns det kameraövervakning över alla allmänna utrymmen, varje millimeter på Luna är täckt med kameraövervakning. Han har hört rykten på säkerthetsvaktskontoret att Wang vill att det ska sättas upp kameror i folks rum så att de alltid kommer att vara övervakade. Jeremy mår nästan illa och känner att det skulle kännas som om man var ett djur på ett Zoo om det blir så, om så sker skulle alla personer övervakas hela tiden. 

Men just nu sitter de i en blind zon, så han kanske vågar berätta för dem vad Bastien syftar på, även om han är förbjuden att göra så av UN/SF ledningen.

De andra förstod vad han tänkte också när han såg sig sökande om, att även de kollade upp vad kamerorna var, de är lika vana de om att försöka hålla sig från att göra eller säga något som UN/SF känner sig hotade av, som han är, de har inte tjatat vidare på honom varför att han inte berättar.

Bastien klappar honom lugnande på kinden och Jeremy vänder sig så han kan se Bastien i ögonen och nickar till Bastien att det är OK att  han berättar:

“Han räddade livet på Wang” börjar Bastien, “genom att vara så uppmärksam när han stod vakt på inpasseringen från dockningcentrum till huvudcentrum,”

“Egentligen så vet jag inte om man ska kallas hjälte om man räddar livet på den där…”, säger Zack men tystnar då Ling hyschar åt honom och drar honom i armen.

De andra nickar att de håller med Zack, men Theo vänder sig mot Jeremy och ber dem berätta vidare.

“Det var en man”, säger Jeremy, “som det visade sig hade svalt ett antal bomber, han uppförde sig så misstänksamt så jag reagerade på honom och stoppade honom, och efter vi hade genomfört en grundlig kroppsvisitering av honom förstod vi vad vi hade att göra med. Han sa givetvis inget när vi försökte förhöra honom men vi var ju även oroliga att bomben skulle gå av så vi var snabba att stänga in honom i ett sprängladdningssäkert rum och väntade på att bomberna skulle komma ut den naturliga vägen, för ingen vågade göra på något annat sätt än att låta de komma ut den naturliga vägen, för sprängriskens skull. Men de hann aldrig komma ut den naturliga vägen.”

“Usch”, sa Ling, “både om, jag menar att han sprängdes eller hur man kan tänka sig att bli en levande bomb på det sättet, Hur fick ni reda på att det var Wang han hade tänkt spränga?”

“Jo, “ svarar Jeremy, “det var en stor konferens som skulle hållas i kupolsalen den dagen och vi hittade en inbjudan i mannens namn och han skulle ha varit rätt nära Wang och om man såg till när bomben gick av så hade det varit precis under den konferensen och Wang var ju där så…”

“Jaha” säger Fox, "vi kan ju hoppas på bättre tur nästa gång, och inte på en plats där det finns så många oskyldiga.”

“Vi kanske ska gå nu, Bastien”, säger Jeremy, “jag ska åka rätt tidigt i morgon”. Han vänder sig till Theo men han riktar sig till alla andra med: -”Det var trevligt att träffas, och jag hoppas vi ses fler gånger. Ni ser väl till honom nu när jag inte är här” avslutar han med samtidigt som han klappar Bastien på armen.

“Det kan du lita på!”, svarar Zack och ger honom en honnör, utan att sluta med att lägga handen över emblemet, enligt den hälsningsgest som är bruklig militärer emellan.

De andra gör likadana honnörer medan Jeremy och Bastien reser sig upp och börjar gå mot dörren. Jeremy säger hejdå till dem genom att åtgärda honnören samtidigt som han lägger armen om Bastiens midja.

“Bastien”, säger Jeremy, “jag vill inte lämna dig, jag vill ligga kvar här hela livet.”

Bastien kryper så nära han kan Jeremy som det är möjligt och lägger sina händer på hans rumpa och drar honom närmare sig och gnuggar sitt stånd mot hans avslappnade penis som reagerar med en gång, även om de precis hade haft samlag.

“Jag”, säger Bastien, “vill att du ska stanna, men jag vet att det inte går för du kan inte gå emot en direkt order.”

“Hmm”, mumlar Jeremy medan han trycker sin mun mot Bastiens och trycker försiktigt in sin tunga mellan hans läppar.

De kysser varandra och trycker sig mot varandras kroppar och njuter av att vara så nära varandra men det känns även väldigt nedstämmande för de vet inte när de kommer att få hålla om varandra igen.

“Tyvärr, “ säger Jeremy, “jag kan inte ligga kvar här längre, jag måste göra mig i ordning. Jag älskar dig och jag kommer räkna varje sekund tills vi ses igen.”

Jeremy reser sig upp efter att gett Bastien en puss till och går in i duschen. Bastien snyftar till och kryper ihop till en boll under täcket, där ligger han tills Jeremy har duschat klart och tagit på sig. Jeremy sätter sig på sängkanten och lägger handen i Bastiens svank och för den ner över hans rumpa och säger: “Älskling, jag måste gå nu, jag är glad att dina vänner är här nu, jag vet att de bryr sig om dig och kommer se till dig när jag inte är här. Jag hade en trevlig stund med dem igår, vi har ju inte riktigt umgåtts med så många än Nea, Ana och Carl annars, och de är ju inte i vår ålder, och det är bra att de kommer finnas här nu. Glöm inte att du lovat att ta hand om Nea när jag är borta. Kan jag få en puss och kram innan jag går.”

Bastien reser sig upp med tårarna rullande ner för kinderna, Jeremy tar tag om hans kinder och stryker bort tårarna med sina tummar och trycker en hård men ändå mjuk puss mot hans läppar. Bastien kramar om honom och trycker honom mot sig och känner att han aldrig vill släppa honom. Men tillslut förstår han att han måste, speciellt då Jeremy börjar mumla mot hans läppar och försöker dra sig loss.

“Hej då, älskade!” säger Jeremy mjukt och smeker sin hand en sista gång genom Bastiens mjuka lockiga hår, sen tar han sin ryggsäck och mörkgråa arméjacka och går mot dörren. Precis innan dörren går igen vänder han sig om och ser på den storgråtande och snyftande Bastien som hickar fram ett hejdå med en slängkyss till honom.

Bastien gråter fortfarande och kryper tillbaka ner under täcket och rullar ihop sig och gnyr och vill att Jeremy ska komma tillbaka och säga att han inte alls behöver åka iväg, men vet samtidigt att den önskningen inte kommer att bli uppfylld.

Han blir liggande, hur länge vet han inte, han har lyckats somna fast han var helt förstörd, för han blir väckt av att det är ett buzz på hans dörr, hans hjärta tar ett skutt i bröstet, Jeremy, men när han öppnar för den som kom, så är det Theo, som ville se hur det var med Bastien, och när han ser hur förstörd Bastien är och kan  han inte annat än att gå och slå sina armar om honom och i ett försök att trösta honom. 

Theos tröja är alldeles genomblöt där Bastiens tårar har fallit när Bastien till slut lugnar sig, nu ligger han bara trött och snyftande mot Theos axel. Theo fortsätter att smeka honom över ryggen till tröst.

“Har du ätit något idag?” frågar Theo.

Bastien skakar på huvudet.

“Vill du gå någonstans, eller ska jag gå och se om jag kan få tag på något som jag kan ta med hit till dig?”

“Kan du inte se om du kan hämta hit något?”, säger Bastien, “Jag vill inte vara runt andra just nu.”

“Jag förstår", säger Theo, “du kan väl duscha och få på dig lite kläder under tiden, för även om jag är din bror vet jag inte om jag vill ha dig så här naken i min famn igen.”

Bastien börjar skratta och tittar på Theo, nickar och ger honom sitt sneda leende.

 “Där är ni ju”, sa Zack där han stod vid bordet som hade ställt ner sin bricka på, då han ser att Theo och Bastien kommer emot dem. Han ser att Bastien är alldeles rödgråten och hur nedstämd han ser ut och greppar hans hand och hjälper honom att sätta sig ned på stolen bredvid den han själv sätter sig på, han mumlar i Bastiens öra. “Jag är så ledsen för din skull, jag förstår hur mycket du älskar Jeremy, jag hoppas det inte dröjer länge förrän ni kan ses igen.” Ling som sitter på andra sidan om Zack lutar sig fram och sträcker fram sin hand och ger Bastiens hand en lätt kram.

“Ska jag hämta frukost till dig, Bastien?” frågar Theo. Bastien nickar åt Theo och säger till honom. “Samma som jag brukar ha, keso med någon skivad frukt, ett ägg, en rostad macka med ost och marmelad, juice och en kopp te med mjölk”.

Zack vänder sig mot Ling och ger henne ett stort leende, för att han tänker tillbaka på natten de har tillbringat tillsammans, Ling ser tillbaka på honom och ger honom en blick som säger mer än ord var hon helst skulle vilja vara nu. Fox som sitter på andra sidan bordet om dem, ser och förstår, men känner sig orolig att Bastien ska fånga upp att de flörtar och verkar glada, för han vet ju att Bastien och Zack är bästa vänner och att han tror att det finns något djupare mellan dem än vad de ger sken av, plus att Bastien är upprörd över att hans pojkvän inte finns här hos honom just nu, så han smätter iväg ett russin mot Zack och hoppas att han förstår att de ska sluta med att så tydligt visa att de är ett par för han tänker på att Bastien kan få slippa att se sådant när hans pojkvän inte är där.

“Bastien, jag är så ledsen över hela denna situation, att ingen kommer att vara här.” Bastien ger honom en förvirrad blick. “Vad menar du med att ingen kommer att vara här”. 

“Förlåt mig, “ säger Fox skamset, “jag trodde att Theo hade berättat för dig”.

“Berättat vad?” undrar Bastien. När inte Fox svarar utan bara  skakar medlidsamt på huvudet vänder han sig till Theo som har kommit tillbaka med en bricka med Bastiens frukost på. “Berättat vadå?”

Theo sätter sig ner på stolen mellan Fox och Nora och säger. "Bastien, jag är ledsen, jag kunde inte säga det igår när du var så uppgiven och ledsen. De vill att vi ska ta Laika på en testtur till innan vi åker på den riktiga forskningsresan i januari och det redan imorgon. Jag är så ledsen”

Bastien tittar på Theo och suckar. “Det är inte ditt fel. Vi alla måste ju följa order.” Theo känner hur Nora lägger armarna om honom och nickar till svar till det som Bastien säger. De äter sin frukost i tystnad, mumlar lite till varandra då och då, men det är inte alls den muntra stämning det kan vara när de träffas.