onsdag 14 augusti 2024

Våran hud, vårt blod, våra ben av John Ajvide Lindquist

 

Ett barn står natt efter natt i Finlandsfärjans för och spejar ut mot havet. En långtradarchaufför med en blodig hemlighet plockar upp en liftare med misstänkt lite bagage. Ett ungt par får köpa en villa billigt eftersom där råder »speciella omständigheter«. Våran hud, vårat blod, våra ben innehåller en samling skräckberättelser med omisskännlig John Ajvide Lindqviststämning, som utspelar sig i ett samtida Sverige, men precis utanför vårt synfält. Vi får möta en samling vardagliga gestalter och ett antal mindre vardagliga, såsom spöken, vampyrer, varulvar, mylingar, tomtar, zombies och så ett havsmonster. Titelberättelsen »Våran hud, vårat blod, våra ben«, som nominerades till British Fantasy Award för bästa novell, är enligt John Ajvide Lindqvist själv det otäckaste han skrivit i det korta formatet. Förutom helt nyskrivna »Hår«, har samtliga berättelser i samlingen tidigare publicerats i främst brittiska och amerikanska antologier. Ett flertal av dem ligger för närvarande i varierande stadier av produktion för film eller TV i olika länder.

Bokomslag och beskrivning av bokens handling hämtad från Adlibris.

Jag som har läst JAL tidigare böcker och gillat de rätt mycket har känt att det har varit dags länge att läsa ikapp mig på hans böcker, men så många andra har hela tiden kommit före i läslisstan. Men nu när jag började läsa författarens bok Misslyckas igen, misslyckas bättre. Anteckningar om skräck och skrivande så bara måste jag ju läsa ikapp mig på de böcker jag ännu inte hade läst. Så jag började lyssna på denna novellsamling och fastnade med en gång för dem, och kommer ihåg vad jag gillar med hans berättelser. De är så lätta att bara fastna i, och sen även om det är skräck och en hel del hemskheter som händer i dem så blir jag inte så skrämd av dem. Men det kanske hänger ihop mer med att jag inte är lättskrämd och gillar skräck i viss mån och speciellt det här.

Som ljudbok är den också lätt att lyssna på och jag gillar att författaren läser själv. Och jag fick lära mig varför när jag läste hans bok om sitt skrivande:

" Bara jag vet hur jag tänkt med betoningen i meningar som är grammatikst felaktiga, men verbalt korrekta."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar