Efter succén med Jane Eyre [1847] förnyade Charlotte Brontë sitt författarskap med en roman som speglar livet i norra England under den tidiga industrialismen. I Shirley möter vi fabriksägaren Robert Moore, vars maskiner attackeras av rasande arbetare. I centrum står Caroline Helstone, Roberts föräldralösa, unga kusin, och Shirley Keeldar, mäktig godsägare. De båda kvinnorna lever i skilda världar, men mellan dem växer vänskapen.
Arbetarnas villkor länkas samman med kvinnors villkor, i vad som kallats Brontës mest feministiska roman. Men detta är också en bok om kärlek och längtan efter kärlek. Charlotte Brontë har en unik blick för själens lönngångar och Shirley är en mörk berättelse om förälskelse och makt, om frihet och kamp.
Här i ny svensk översättning – den första sedan 1854 – av Anna-Karin Malmström Ehrling och Per Ove Ehrling.
Bokomslag och beskrivning hämtad hos Modernista.
Denna valde jag att läsa då den var Victobers gruppläsningsbok, och jag hade inte läst den innan, och jag har ju läst andra böcker av systrarna Bronte och vill läsa alla, men denna var första förutom Jane Eyre av Charlotte. Sen kan jag tycka att vissa delar var lite tråkiga men i överlag gillade jag vad jag läste speciellt då det handlade om Caroline, Shirley och Moores. Sen kändes det lite konstig att boken är uppkallad av Shirley som vi inte möter förrän vi har läst tio kapitel av boken och Caroline har blivit presenterad långt tidigare. Sen kan jag gilla Charolttes lite karikatyriska porträtt av flera av karaktärerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar