1962. Algeriet blir självständigt. Lilas och Ali börjar skolan, där de får lära sig att det hädan efter kommer att vara förbjudet att använda rödpenna. Eftersom papperet kommer att förbli vitt och bläcket kommer att fortsätta vara blått, kommer korrigeringar från och med nu att göras i grönt. Den franska flaggans färger från den vanhedrande kolonisationen skall utplånas. I Maïssa Beys andra roman på svenska berättar Lilias och Ali växelvis om sina liv. Hur de växer upp, träffas, bildar familj och försöker ta sig ut i det nya samhället. Men förödmjukelserna och rädslan tränger sig in i deras liv på nytt.Maïssa Bey (f. 1950) bor i Sidi Bel Abbés, söder om kuststaden Oran i Algeriet. Hon har utkommit med tio böcker på franska. I hemlandet är hon en mycket kontroversiell författare, och skriver av den anledningen under pseudonym.Bokomslag och beskrivning av bokens handling hämtad från Adlibris.
Denna månadens bok i Världen runt blev en från Algeriet. Och det blev en intressant läsupplevelse att få läsa om Algeriets historia ur två karaktärer som växer upp genom Algeriets franska kolonisation till att bli självständiga.
Efter jag har skrivit det jag skrivit under kom jag tänka på att det jag skriver kanske spoilar om vad boken egentilgen handlar om .
Det är inte ett lands histioria utan även ett ungt pars romantiska berättelse vi får. Jag kan säga att jag både tyckte om och inte tyckte om boken, för den är ändå rätt lik annan litteratur från dessa länder där befolkningen förtrycks på ett eller annnat sätt, och kvinnor är de som lider mest. Även om kanske Lilas har det förhållandevis bra, då hon får utbilda sig och jobba.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar