Min lyckliga plats av Emily Henry

Harriet och Wyn har varit det perfekta paret ända sedan de träffades i college - de hör ihop som salt och peppar, te och honung, sommar och sol. Det vill säga fram tills nu.

De gjorde slut för sex månader sedan. Och de har fortfarande inte berättat det för sina vänner.

Och det är därför de plötsligt delar det största sovrummet i stugan i Maine som har varit deras kompisgängs semesterställe det senaste decenniet. Deras årliga flykt från verkligheten, där de under en ljuvlig vecka får äta kopiösa mängder ost, skaldjur och dricka vin, och andas in den salta luften vid kusten tillsammans med sina absoluta favoritmänniskor.

Men det här året tvingas Harriet och Wyn ljuga för alla för att hemligheten inte ska komma ut, samtidigt som de försöker ignorera det faktum att de saknar varandra så att det gör ont. För stugan är till salu och det här är sista veckan de någonsin kommer att få vara där tillsammans. Harriet och Wyn vägrar vara orsaken till att denna sista tid blir förstörd, så de låtsas. Harriet antar rollen som den drivna AT-läkaren som aldrig startar ett bråk, och Wyn antar rollen som den avslappnade mysiga killen som aldrig låter problemen skina igenom. Det är en lysande plan (om man betraktar den på avstånd genom ett par solkrämssmetiga solglasögon). Efter att ha varit kära i flera år, hur svårt kan det vara att låtsas vara det i en vecka ... inför de som känner en bäst?

Bokomslag och beskrivning av bokens handling hämtad från Adlibris.

Jag som egentligen inte är en romantik-bok läsare har hittat vissa favoritförfattare i denna genren, och Emily Henry är en av dem, så när Evelina gav mig prompten att jag skulle läsa en bok som utspelar sig under sommaren, och jag visste att denna fanns så kunde jag inte annat än välja att läsa den.
Hade säkert ändå snart valt att läsa den.

Sen vet jag inte för jag saknade lite humorn i denna som jag har gillat med Sommarmöten och Bokälskare och gillade denna inte alls på samma sätt som jag gjort med dem. Dock var den inte lika "dålig" som Strandläsning, som jag inte alls tyckte om då jag läste den.

Men slutet höjde denna bok, men då inte med humorn utan med tårflödet den skapade, och då gällde det inte att jag blev tårögd över en massa dumma missförstånd och över känslan av att vara frustrerad på någon/några av karaktärerna för att de inte förstår den/de andra, utan dessa tårar framkallades av igenkänning och förståelse av de känslor som karaktärerna berättade om och/eller upplevde.

Så jag ska säga att titeln är lite missvissande, även om det är Min lyckliga plats så var de inte lyckliga hela vägen igenom utan verkligen sårade och ledsna etc.