Nominerad till Årets bästa översatta kriminalroman!
Han är en man som har ljugit i hela sitt liv. Svindlaren Roy Courtnay, drygt åttio år gammal, bor i en engelsk förort och står inför sitt livs största kupp: Han ska förföra den rika änkan Betty, som han fått kontakt med via en dejtingsida, för att lura åt sig hennes pengar.
Men vem är Roy Courtnay? Vad har han tvingats gå igenom för att klara av att leva med alla sina lögner? Och varför tycks Betty vara så villig att bli hans nästa offer?
Steg för steg börjar historien nystas upp, i en psykologisk thriller som tar sin början i Berlin 1938 och sträcker sig över nästan ett sekel, en tid med inslag av ofattbar ondska, kraftfullt motstånd och anmärkningsvärd godhet.
Den gode lögnaren är en uppslukande historia om synd, frälsning och överlevnad och om att, till sist, göra upp räkningen med det förflutna
Men vem är Roy Courtnay? Vad har han tvingats gå igenom för att klara av att leva med alla sina lögner? Och varför tycks Betty vara så villig att bli hans nästa offer?
Steg för steg börjar historien nystas upp, i en psykologisk thriller som tar sin början i Berlin 1938 och sträcker sig över nästan ett sekel, en tid med inslag av ofattbar ondska, kraftfullt motstånd och anmärkningsvärd godhet.
Den gode lögnaren är en uppslukande historia om synd, frälsning och överlevnad och om att, till sist, göra upp räkningen med det förflutna
NICHOLAS SEARLE är en brittisk kriminalförfattare född i Cornwall och numera bosatt i Yorkshire. Innan han började skriva arbetade han med säkerhetsfrågor som statstjänsteman, först i England och sedan i Nya Zeeland. Den gode lögnaren, hans debutroman, har blivit en av årets mest hyllade kriminalromaner i USA och England, och kan jämföras med bland annat John Le Carré och Patricia Highsmith.
Text och bild hämtad från LBförlags sida.
Denna bok dök upp i min brevlåda för någon vecka sen som en liten överraskning, så tack till LBförlag för recensionsexemplaret.
Tyvärr kan jag väl inte säga att jag gillade den så mycket som jag kanske skulle vilja ha gjort när jag förstått att den var nominerad till årets bästa kriminalroman. Men jag tror att det var att huvudkaraktärerna var så gamla som gjorde att jag egentligen inte fastna för dem för än rätt långt in i boken, och då pga det är tillbakablickarna som är intressanta och det intressantaste blir ju när det blir tiden runt andra världskriget (När det endast är ca 100 sidor kvar) för det är den delen av vår Europeiska historia som jag känner mest för och verkligen intresserar mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar