Mörkret sänker sig över West Country när kriminalinspektör Jack Caffery anländer för att intervjua offret för en bilstöld. Han har utrett bilstölder tidigare, men det här är annorlunda. I det här fallet har bilen tagits med våld. Och i baksätet fanns en passagerare – en elvaårig flicka – som fortfarande saknas.
Snart börjar förövaren kommunicera med polisen: »Det har börjat«, säger han. »Och det kommer inte bara plötsligt att ta slut, eller hur?« Caffery vet att det kommer att hända igen. Kidnapparen kommer att välja ut en annan bil, med ett annat barn i baksätet.
Jack Caffery är en skicklig polis med skarpa instinkter; den bästa, enligt vissa. Men den här gången inser han att något är allvarligt fel: Kidnapparen verkar hela tiden vara precis ett steg före polisen…
Beskrivningen och bilden är hämtad från Modernistas hemsida, som även har skickat mig denna bok som recensionsexemplar. Tack så mycket.
Mina komentarer:
Jag har tänkt att läsa något av Mo Hayder länge, men det har inte blivit av (jag brukar även vilja läsa i kronologisk ordning även om de sägs vara fristående, men de har ju samma kriminalinspektör sen tidigare delar), men nu skickade Modernista denna som en överraskning till mig. Då tänkte jag att det kunde vara bra idé att testa även om det var femte deckaren med Jack Caffrey. Faktiskt gjorde det inget att det inte första delen för dessa var verkligen fristående, man förstår att poliserna känner varandra men det kommer ändå fram hur det gör det och vad som har hänt i deras piratliv under läsandets gång. Inte en enda gång funderar jag över vad som är bakgrunden till något som poliserna sig emellan fungerar eller säger till varandra.
Nu till denna deckares handling, när det är barn som råkar illa ut brukar jag bli extra tagen över handlingen men denna griper egentligen inte riktigt tag i mig blir mera frustrerad över hur ena mammans sätt istället för att göra allt för att poliserna ska kunna jobba så verkar hon vara så inne i sin bubbla att hon inte kan låta dem få reda på saker eller annat bara för att ...(usch det var svårt att formulera vad jag menar utan nu "spoila" något).
Fast även om den inte griper tag rejält i mig så skulle jag mycket väl tänka mig att läsa något mer om Mo Hayder och även rekommendera den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar