Del två i Elena Ferrantes romansvit om de båda barndomsvännerna Lila och Elena tar vid där den första delen slutade.
Lilas äktenskap med charkuterihandlaren Stefano Carracci visar sig redan på bröllopsnatten vara katastrofalt och Lila försöker med alla medel att ta sig ur det. När hon av hälsoskäl skickas till ön Ischia för en sommarvistelse övertalar hon Elena att följa med som betald sällskapsdam, men vistelsen får oanade följder för dem båda och inverkar drastiskt på deras framtida liv.
Den minutiöst skildrade vänskapen mellan Elena och Lila pendlar mellan sårande nonchalans och
djupaste samhörighet. I Hennes nya namn får den sin fortsättning när de båda flickorna mognar till unga kvinnor och tvingas betala ett smärtsamt pris för det, var och en på sitt vis.
Beskrivning av boken och omslagsbild från Bokus.
Lite konstigt att jag tog upp och läste denna bok, var inte helt förtjust i första delen. Men de har diskuterat den i Lundströms bokcirkel och var intresserad av att höra vad de hade att säga, så jag läste den och nu är det bara lyssnandet kvar.
Kanhända att jag tyckte denna del var bättre än förra, men det är gränsfall, jag tycker det händer väldigt lite i första delen av boken, som nästan är hela, den som utspelar sig året efter Lilas bröllop. Gillar mera skildringen av Eleneas liv när hon inte är så knuten till Lila.
Jag är väldigt nyfiken hur bok tre ska handla om, speciellt efter hur denna slutade. (Ferrante gjorde en rejäl cliffhanger).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar