Ru av Kim Thúy

Ru betyder “vaggvisa” eller ”att vagga” på vietnamesiska, men även ”bäck” på franska. Det är också titeln på Kim Thúys rosade självbiografiska roman som kan beskrivas som en rännil av minnen som slingrande letar sig fram från barndomen i krigets Sydvietnam till livet i exil i Kanada, via flykten i båt över Siambukten, tiden i flyktinglägret i Malaysia, återkomsten till Vietnam som vuxen och moderskapets glädje och vånda.

Thúy bekymrar sig inte om kronologi utan följer sin inre logik där slutackordet i varje minnesfragment får bilda upptakt till nästa, vilket skänker berättelsen en egensinnig och spontan rytm, som man som läsare villigt vaggas in i. Allt är skildrat med både humor och allvar och en osviklig blick för vardagens små detaljer, som i efterhand kan visa sig livsavgörande. Ett tandköttsrosa plastarmband fyllt med diamanter, ”Faster fems” blåa silverkantade skålar, den vita mattan av krälande maskar vid flyktinglägrets latriner, doften av sköljmedel från klasskamraternas kläder – en efter en vecklas minnesbilderna ut och bildar nya mönster. När den här korta boken är slut har vi besökt världar vi inte visste fanns.

Beskrivning och omslagsbild från Sekwas förlag.

Denna bok har jag haft liggande över ett år innan jag läste den, och jag gillade vad jag läste när jag läste den, en fin berättelse om en kvinnans och hennes familjs liv under barndomen i Sydvietnam till Kanada. Det är svårt att skriva något om boken, för den bör läsas för att få uppleva den vackra beskrivningarna som finns i den.

Denna bok ingår även i Kaosutmaningen, en lånad bok (för det är min stackars svägerska som har fått vänta på att få tillbaka boken).