Helgfrågan vecka 38 / 2023

 

Denna gång i helgfrågan undrar Mia om vi läser e-böcker.

Och mitt svar att det blir ibland jag läser dem, men e-böcker är den form av böcker som jag gillar minst och läser minst av.

De e-böcker jag väljer att läsa är de som jag inte kan få tag på annat sätt, för jag väljer helst ljudböcker och fysiska böcker att läsa.

Orsaken är att jag inte har en läsplatta ev skulle det gå lättare för att läsa e-böcker på mobilen eller i datorn fungerar inte så bra.

Och som vanligt kommer här en del ur mitt skrivprojekt Från A till O, som jag har haft med de senaste Helgfrågorna och kommer att fortsätta med tills Mia säger att jag inte får göra så längre.

Jag skriver bara för skojs skull och är inte något vidare bra på grammatik och svenska språket, så ta det med en nypa salt då ni läser.

KAPITEL 4

Hösten 2508 - Luna utbildnings- och forskningscentrum

Zack står med Theo och Bastien och tittar på fyrverkerier.

“Wow”, säger Theo förundrad, “jag har aldrig sett något så här vackert tidigare!” Bastien ger

ifrån sig ett mumlande som Zack definierar som om att han håller med.

“Vad, synd,” säger han till dem, "jag har sett ett par fast inte i verkliga livet, utan sändningar

av sådana här på Tellus, som de sände i direkt som vi satt och såg på hemma hos farbror Bill

och Tant Ilse, så jag är glad att se de i verkligheten. Det är så mycket vackrare och högljudare”,säger han samtidigt som han håller för öronen då det smäller extremt högt ett par gånger innan

fyrverkeriet är slut.

“Ska vi se om det är mindre kö nu”, undrar Theo, “till bergochdalbanan?”

Både Bastien och Zack nickar och de springer iväg från den öppna plats på tivoliområdet där

de stått och sett på fyrverkerierna.

“Det blir sista åket”, ropar Gabriel efter dem. “Vi måste gå tillbaka hem sen, ni har skola

imorgon igen”.

Killarna vinkar till svar till att de har hört och förstått. När de kommer fram ser de att kön är

faktiskt bara hälften så lång nu, än innan fyrverkeriet men det är ändå en lång kö som kommer

nog ta ca 15 minuter innan de kan åka bergochdalbanan. Men de ställer sig lugnt där och

väntar.

Vi är nog lite trötta tänker Zack, vi står ju helt tysta och bara väntar på vår tur, vi som hela

kvällen nästan hållit på att bråka smått med varandra hela tiden, men mera som kompisar,

inte som ovänner. Jag är så glad att jag har blivit vän med tvillingarna, jag har aldrig känt

några som dem tidigare, någon som jag vet jag kan berätta allt för och de är på min sida

vad som än händer. Och speciellt Bastien är min vän, Theo umgås mycket mera med Adrian,

Tomaz och Fox än han gör med mig och Bastien. Vi är ju även rätt mycket alla 6 tillsammans

om vi inte är alla 15 tillsammans och gör något. Det är sådan skillnad från att inte ha någon

vän till att rätt som det ha 14/15 om jag räknar in Gabriel, och två jättenära vänner eller en,

Bastien, i alla fall.

Sen att utbildningen och komma till Luna skulle innebära så mycket spännande, och intressant

och roligt, hade jag ingen aning om. Wang höll ju ett tal till för oss innan fyrverkeriet och jag

känner mig stolt då jag hörde vad han sa då.

“Idag för 500 år sen”, hade Wang börjat sitt tal med, “bildades united nations space federations

programmet nere på Tellus, och nu står vi här flera hundra år senare och ser en del av

vinsterna med det programmet, vår överlevnad ute i rymden och varje år börjar det ca 150

nya elever på Elit-utbildningen, de som är de smartaste i vår nation med IQ på över 130,

som är gränsen till att räknas som geni. I år till och med har vi en stor andel som har så

högt IQ så att de klassas som super-genier, så jag känner en stor förhoppning om att dessa

intelligenta ungdomar kommer att leda vår nation in i nästa stora fas av överlevnad för

mänskligheten. Jag har stor förhoppning att vi kommer att lyckas utveckla ett skepp inom en

snar framtid som kan ta oss ut i Deep space och skicka iväg en forskningsgrupp för att ge

oss möjligheten att hitta en ny beboelig planet inom en nära framtid. Och jag kan mycket väl

se att några av dessa elever som påbörjat utbildningen i år kan vara de som kommer att delta

i det utforskningsuppdraget.

Jag tänkte nu rikta mig till dessa unga, 8-åriga nya eleverna, då ni nu står i början av er

utbildning att jag hoppas ni tar till vara på era år här och lär er så mycket som möjligt. Jag vet

att ni under de fem första åren kommer att få se mycket av den forskning som sker på

centrumet, och det just för att ni ska få en inblick i vad ni vill fördjupa i er senare under er

utbildning då ni har gått klart de förberedande åren så att ni kan komma jobba med alla våra

forskare inom olika inriktningar resten av er utbildning.Sen är det inte något krav att de ska

hålla sig till ett område, utan det är än berömvärt av er om ni kan bli kunniga i fler än en

specifik forskningsområde så att ni kan få en bred kunskap med en eller flera spetskunskaper

om det är så ni känner för att göra.  För både en bred som en djup kunskap är något som vi

tycker är bra att ha, för när man är där ute i rymden kan man rätt som det är stå där själv utan

andra som kan hjälpa en då något går fel. Ju högre intelligens man har desto större förmåga

har man att kunna bemästra att utforska rymden så jag är extra glad att hälsa alla de nya

eleverna välkomna.  Så ska ni hjälpa mig att ge dem en välkomnande applåd innan det blir

fyrverkerier."

Nu var det deras tur så Zack följer efter tvillingarna och trycker ihop sig alla tre i en av

bergochdalbanans tågvagnar. Kontrollanten ser ut att till att protestera först då varje vagn

är för endast två personer men när han ser att Bastien och Zack är rätt små så nickar han

ok och ser till att de sitter fast ordentligt bara innan han går därifrån och ger Zack en klapp

på axeln då han sitter ytterst.

2010

“Ni vet väl att den här unga damen, är den som har gett KRY-kammar vården ett rejält kliv

framåt då hon precis hade avslutat sin Elit-utblidning med även den militära biten?”

Alla 10-åringarna ger Ana MontBlanc strora ögon.

“Doktor Watson överdriver”, säger Ana om den säkert runt 70 åriga vithåriga gamla man som

håller på att visa dem runt i den stora hangar med KRY-kammare, där många innehåller

människor som de kan skymta inne i den självlyssnade massan som finns i dem.

“Överdriva, nej det gör jag väl inte”, säger Doktor Watson. “Hon var den som kom på att KR,

som står för Komplett regenerering om ni inte visste det, alltså KR-massan kunde användas

till att helt tillfullo laga en skada på en människorkropp men även rätta till medfödda fel om man

hade artificiellt biologisktmaterial som man kunde ersätta det som skadats eller var missbildat

och hela en människokropp utan men. 

Sen senare då hon var på Tellus, då hon stod med för få medel, då hon behövde rädda en

nybliven mor med en livmoderruptur…”

Han avbryter sig när han hör en ljudlig inanding från en av 10 åringarna, Ana lägger armen

om både den 10 åring som står där rätt blek efter sin inanding plus en annan av barnen som

stod på andra sidan om Ana, och hon ler lugnande mot Watson och säger:

“Du talar om de här två killarnas mamma.” 

“Jag trodde jag var för gamal för att bli chockerad”, mumlar han. “Men vilken ära att ha de

tvillingarna här, även om jag tycker att Ana blev rätt illa behandlad då hon hade gjrot en sådan

framsteg i KRY-forskningen, då hon räddade mamman och de här två.”

“Ska jag fortsätta”, säger Doktor Watson, “att berätta vad Ana gjorde? Hon tog bort livmodern

ur kvinnan och proppade fullt med KR-massa i henne buk och hoppades att det skulle kunna

läka henne, och det var något nytt för tidigare har man bara använt KR-massan på utsidan av

kroppen på skador. Även tvillingarna var i dålig form, så jag har för mig Ana la dem i vanlig

kuvös, som är det som vi hade innan KRY-kammare som kunde stå för livmodersupstitut för 

små förtidigt eller svaga nyfödda bebisar.”

“Men”, undrar Robyn, “vad var det för fel på Theo och Bastien?”

“Jag var undernärd”, svarar Theo, “och var medtagen och

efter Bastien föddes vände jag på mig och det var för att mamma inte orkade puscha ut mig

gjorde att den annsträngningen livmodern blev utsatt för gjorde att den gick sönder, och då jag

låg kvar däri, så fick jag inte tillräckligt med blod från moderkakan, eller luft att andas då jag

ännu inte var född, så det gjorde att jag var rätt medtagen när Ana lyfte ur mig ur mammas

mage.”

“Det stämmer”, säger Ana. “Stackars Theo var helt grå när han kom ut och jag ska säga jag

trodde att han tyvärr var död och inte gick och rädda, men rätt som det var så började Bastien

gråta och han hade knappt gråtit alls sen han föddes ca trekvart innan, för att han också var

undernärd och förlossningen hade startat lite för tidigt så de var förtidigt födda också, så jag

tror när Theo hörde Bastien så fick han en liten pusch att kämpa och han började röra på sig

lite och gny och började få lite bättre färg, så jag kände ett hopp, men jag kunde inte hjälpa

honom så mycket just då, för Mary deras mamma, jag behövde ägna mig åt henne så att hon

inte skulle dö, så jag bad sjuksköterskan jag hade till hjälp att lägga bägge bröderna nära

varandra inne i en kuvös. För jag fick den känslan att om de hela tiden har legat i livmoderna

bredvid varandra, så bör närheten till varandra hjälpa dem.”

“Oj”, sa Zack. “Vilken spännande berättelse, så glad jag är att ni lever” säger han och tittar på

Bastien och Theo.

Båda ler tillbaka mot Zack och tittar sig runt omkring på sina kompisar och ger även de stora

leende.

“När jag hade gjort vad jag kunde för Mary”, sa Ana, “började jag fundera vad jag skulle göra

för de små killarna, som var förtidigt födda, undernärda och klena, för om jag inte gjorde något

tänkte jag att de kommer att dö. Då kom jag på att jag kan prova, det gör inte något om de inte

fungerar, de har inte en chans om jag inte provar, alltså var min tanke om jag fyllde kuvösen

med KR-massa och de fick ligga i den, skulle det inte bli precis som i en livmoder. Och kan ni

tänka er det fungerade, och det gjorde de ju på tvillingarna utan att jag sövde dem, för att de

var nyfödda och inte fullt utvecklade spädbarn ännu, som tur var. Nu vet vi ju att för att

människor inte ska få panik då de hamnar i KR-massan i flytkammaren måste vi söva dem.”

“Där ser ni”, säger Doktor Watson. “Ana MontBlanc har stått för stora utvecklingssprång i att

utveckla KRY-kammartekninken. Så det är så synd att du inte längre kan få hålla på med den

här forskningen och utvecklingen.”

Ana ler mot Doktor Watson och även mot alla 10 åringarna som står runt henne och ser ledset

på henne.

“Det är inte så illa alls”, säger hon, “för vet ni jag skulle inte ha träffa Carl eller fått lära känna

er alla, om det inte hade varit så att jag hade fått bli husfru för Elit-utbildningen. Så jag är jätte

tacksam.”