Helgfrågan vecka 39 / 2023

 

Mia undrar i veckans helgfråga om vi ska besöka Bokmässan som är denna  vecka.

Och mitt svar på det är Nej, jag orkar inte med allt stoj och stim det blir bland alla människor, även om böckerna och förfafttarna skulle vara kul att se och möta.

Och som vanligt kommer här en del ur mitt skrivprojekt Från A till O, som jag har haft med de senaste Helgfrågorna och kommer att fortsätta med tills Mia säger att jag inte får göra så längre.

Jag skriver bara för skojs skull och är inte något vidare bra på grammatik och svenska språket, så ta det med en nypa salt då ni läser.

forts kap 4 - 2512 

Det har varit en väldigt intressant dag då de varit runt på olika forskningslabb i den röda zonen, de medicinska och biomedicinska forskningsområden de har sett och fått information om, tycker Bastien. Och nu står de framför Professor Franklin Axell som ska visa sin forskning på den mänskliga hjärnan.

“Här i mitt labb, jobbar jag med flera andra professorer plus yngre assistenter som är intresserade av just det forskningsområde som hjärnan är. Mitt huvudmål som jag håller på med nu är att se om vi kan skapa en superintilligens genom att se om vi kan få levande hjärnor att kunna reproducera intilligenta hjärnceller av de datorkomponentsimplantat vi opererar in. Forskningen har kommit i det läget att vi försöker med levande apor och ser om det fungerar. Vi har gjort så att vi har små komponenter med datainformation och som är omslutna av organiskt material som ska växa fast i värdens vävdnader och bilda synapser mellan värdens hjärnceller och implantatet, så vi får en superintilligent hjärna/individ. Tyvärr har vi inte sett några specifika framgångar än, men än så länge ser vi i alla fall att aporna överlever och inte verkar bli nämnvärt påverkade av våra ingrepp så länge vi låter den få ligga i KRY-kammare ett par månader efter ingreppet. Vi håller på att se om vi kan få dem att bli intilligentare än de var innan, genom en massa tester nu, som man redan har använt sig av för att testa schimpansers intilligens. Sen tidigare har man jämställt en Chimpans med en fyraäring ungefär i intilligens. 

Här ser ni någa av de apor som ligger i KRY.”

Zack som står bredvid Bastien nästan trycker sin näsa mot kammarens glas för att se på kroppen som ligger där innen och flyter.  Han vänder sig mot Bastien och säger: “-Det ser nästan rofyllt och mysigt ut att ligga och flyta så där. Är de medvetna om vad som händer?” undrar han vänd mot Professorn.

“Nej”, svarar Professor Axell. “De är sövda och inte medvetna om något förrän vi tar ur dem ur kammarna. Kom här! om ni tvättar era händer så här noggrant som jag visar er, och sen ska vi sätta på oss skyddskläder så ska jag visa er de Chimpanser som har fått implantat och som vi nu håller på att testa om de kan lära sig att bli intilligentar, med visa metoder som främjar motorik etc och även som lär dem förhållanden mellan de det gör och ser om de visar tednenser att lära sig mer än de kunnat utan implantanten och de har förmågan att komma ihåg vad de lärt sig.”

Proffesorn och alla barnen tvättar sin händer och sätter på sig skydsklädder innan han visar dem in i ett annat rum. Bastien spärrar upp ögonen där inne finns tre Chimpanser som sitter med varsin person i samma skyddskläder som de har fått sätta på sig. Den unge mannen närmast honom sitter med en plockbox som små barn har och där de kan placera vissa rymdkroppsformer i rätt hål  och Chimpansen framför honom försöker att härma och göra likadant, men den har inte lika lätt för sig men rätt som det är lyckas den sätta dit en fyrkantig-form på rätt ställe och assistenten gratulerar den och ger den ett russin. Bastien ser sen att Champiansen tar en till frykantig-form och sätter den på ett annat ställe men i en annan frykantigt-ställe. Så om den mycket väl förstod hur den kunde få ett russin till, att göra om samma sak. Bastien ryckte lite i Professorns arm 

“Är det bevis på att den har lärt sig? Och kommer den ihåg om det skulle gå några dagar innan den försöka igen och göra samma sak, minns den hur den ska göra för att få en belöning? För det är väl ett tecken på att den har lärt sig, eller?”

“Det är svårt att veta” svarar Professorn, “om den lärt sig det för en längre tid framåt än just nu i detta tillfälle. För att veta det måste vi ju göra som du sa, vänta några dagar och se om den lyckas upprepa det den just nu gör. För i så fall har den ju lärt sig var den ska sätta de fyrkantiga-formerna för att få ett russin. På tal om det, vill du komma tillbaka och se själv om ska vi säga tre dagar?”

“Oh, ja,” utbrister Bastien, “om det är helt ok för alla så visst vill jag gärna se för mig själv. För det låter så intressant med att kunna göra en hjärna intilligentare än den är.”

“Men då säger vi så”, säger Professor Axell, “jag ska tala med dina lärare som du har nu, att jag vill att du ska komma hit och se hur vårt forskningsprojekt utvecklar sig, just för att du visar att du är intresserad av det. Jo, så att du vet att det är rätt Chimpans du möter nästa gång så kom här så ska jag presentera dig”.

Professorn går fram till den unge mannen och ber honom att flytta på sig, Chimpansen tittar nyfiket på Bastien då han sätter sig ner framför Chimpansen efter att fått ett tecken av professorn för att göra så. Bastien tar upp en rund-form och stäcker lite avvaktande fram den mot Chimpansen som tar emot den, samtidigt som Bastien visar Champiansen att även han håller i en rund-form som han sen placerar på en av de runda formernas plats på modulen han har framför sig. Chimpansen pillar lite försiktigt på den form som Bastien gav den, innan den försöker ställa den på en trekanitig format ställe, efter den helt medvetet hoppade över det fyrkantiga stället. Bastien viskar lite tyst till de andra tvä männen:-”Förstod den att det inte var en fyrkantig den hade men inte förstod var den skulle ställa den för den inte har lärt sig vad den runda formen ser ut som ännu`?”

Den unge mannen viskar tillbaka: “Lucy, har visat sig vara rätt intilligent, så jag tror nog hon förstod att det inte är en fyrkantig form hon håller i men inte riktigt ännu vet var hon ska ställa den runda rätt.”

Lucy, tittar på formen hon håller i en gång till och sen på modullen hon har framför sig och ställer den runda formen på rätt plats. Bastien kan inte annat än leende sträcka fram handen och klappa lätt på Lucys arm, medans den unge mannen sträcker fram paketet med russin till Bastien, som tar ett och ger Lucy det.

Professorn säger till Bastien: “- Du kanske ska komma med här så får du se vad de två andra Chimpanserna gör”.

Efter att ha sett på de andra två aporna, där den ena sitter med en penna i handen och ritar och en kvinna försöker få den att skriva bokstäver, och den andra apan håller på att stapla klossar på varandra, mannen som sitter med den håller upp ettt papper med en siffra på och för att visa apan hur många klossar det är som han vill att den ska stapla på varandra, så visar han det genom att bygga egna klosstorn med rätt antal klossar framför apan. Apan staplar klossarna på varandra men inte alltid rätt antal. När han har visat dem runt så följer Profesor Axell dem ut ur labratoriet igen och tackar för att de ville komma och se på hans forskning.

Ana kommer in i salen och ser att några flickor står i ena hörnet och hon upptäcker att det är Ling och Robyn som står och tröstar en gråtande Adrian, nej vänta lite det är ju Adria nu, även om det gått några veckor sen hon kom till Ana och berättade om att hon kände att hon inte var pojke och ville höra med Ana vad man gjorde då. Adrian berättade att han hade trott att det var Theo, Bastien och Zack som var i duschen så han hade bara gått in, men sen upptäckte han att det var Nora, Robyn och Ling, som givetvis hade blivit väldigt upprörda över honom att han bara stod där och stirra på dem, men han hade sagt förlåt och rusat därifrån för att kunna få vara ifred med sina tankar som han hade gjort för att han kände att han behövde fundera för han hade ju inte tänkt på flickornas kroppar för att han var pojke, utan hade tänkt att han hade velat se ut som dem, inte ha en sak som hängde och dinglade mellan benen utan hellre ett par knoppande bröst, det kändes fel hel enkelt och nu undrade han med Ana varför han kände så och vad man kunde göra åt det, för om han tänkte efter så hade känt på det viset i flera år, att han kändes fel i sin kropp.

Ana berättade för honom att det fanns något som heter transition , att med enkla medel kan få en pojkes kropp att bli flicka eller vice versa. Och att det inte är så ovanligt som många tror att det sker, och att det nu går så mycket lättare än vad det gick för ett par hundra år sen. Och ännu lättare nu när KRY finns. Första åtgärden är att undersöka hypotalamus med MR123 som är en speciell mera inriktiad MR som man kan se hur det ser ut i hjärnan mycket tydligare än med en vanlig MR, och just i hypotalamus kan man se skillnad på vad en kropp har för könidentitet då den under fosterutvecklingen har utvecklats på olika sätt för de olika könen och man då kan se vilket kön just den människan tillhörde. 

Efter de såg på förändringarna i hypotalamus att hon var kvinna var det inga  problem med att påbörja transiteringen med en gång så Ana hade gett henne en injektion med ett par nano-botar med de kvinnliga hormonerna och skulle förändra den kemiska hormonbalansen i kroppen så att den skulle tro den var kvinnlig och inte manlig längre. Och att det var väldigt bra att han hade kommit på och velat göra detta innan han kom in i puberteten för då gick det så mycket lättare att få kroppen att anta de rätta kroppsformerna än efter att kroppen hade påbörjat den pubertala förändringen redan.

Ana gick fram till flickorna och undrade med den gråtande Adria vad som hade hänt, då vänder sig Ling till henne och svarar: - “Det är Oscar Silvercrona, han är den mest okänsliga läraren som finns! När han berättade för oss flickor att vi skulle gå in hit och vänta på dig så du skulle komma och tala med om oss, medan han talade med killarna, så reste sig ju Adria och skulle följa med oss, då började han protestera över att Adrian skulle gå, men sen sa han ja visst ja du tycker att man bara kan besluta sig så där att man inte är pojke utan en flicka nu, och om han hade något att säga om den där transitioneringen så tyckte han att den var skit, pojkar är pojkar och flickor är flickor att det var så naturen hade bestämt det till att vara. Men om det ska vara så, så gå då.”

Ana suckar djupt och skakar på huvudet och kramar om Adria och säger:-”Vissa förstår aldrig hur det är, och ska vara förjävliga pga att det är rädda för förändring, tänk inte mer på Silvercrona nu, det är bara ett fåtal som är och tänker som han gör. Det har blivit lättare att få andra att förstå då det är en sådan lätt process nu än det var för några hundra år sen, och vetenskapen finns ju som visar att det inte bara är något psykologiskt som gör att en del känner att de egentligen är något annat kön än vad som syns utifrån deras kroppar.

Men så då ska ni sätta er ner så ska jag börja med att tala om det som det var meningen om. Ni förstår väl också varför vi delade er i flickor och pojkar just för den här lektionen, för att det kan kännas bekvämare för er att fråga och samtala om sex osv om det andra könet inte är närvarnade.”

Ana börjar berätta för flickorna om kvinnliga och manliga kroppar och vad som skillnaden på dem och hur de även tänker och känner annorlunda angående sex och ha samlag etc, och hon berätta om hur ett samlag går till och allt som hör sådant till.

Efter ett tag in i lektionen räcker en liten flicka från Gupp J upp handen och funderar: "Adria då, hon har ju varit pojke, tänker hon annorlunda?”

“Nej”, svarar Ana, “det kan väl vara svårt för mig att svara på, eller Adria själv, för hur vet någon hur någon annan tänker och vem vet vad som är rätt eller fel, egentligen tycker jag att det är bra att man har en personlig uppfattning och tankar om sådana här saker, och det är inte så att någon annan kan få reda på det, det är din egna hemlighet, och inte ska någon få er att ändra er heller, så om det finns någon som tjatar på er att gå med på någon sexuell handling som ni själv inte vill, så stå på er och vägra att göra något som ni känner er obekväma med.”

Samma flicka undrar sen:-”Adria, har ju sin snopp kvar väl? och då är hon ju kille med, är det så att hon vet hur killar känner och tänker lättare än vad vi som har varit flickor hela tiden gör”.

“Än en gång”, säger Ana, “är det ju saker som jag egentligen inte kan svara på, det är ju bara Adria som vet, och nä svara inte Adria, för det här är bara din ensak du ska inte behöva förklara. Men jag kan ju gå in på det kroppsliga gällande en transitering då du undrade om Adrias snopp, ja hon har den kvar, men om några år när hon har blivit vuxen kan hon få genomgå en nedre könskorrigeingsbehandling både inre och yttre, förr var detta en lite vansklig operation och man kunde bara korrigera yttre genitalier de inre lämnades kvar, men nu när vi har KRY, så efter en månad med KRY-behandling så har kroppen läkt och korrigerat sig till det kön man vill att personen ska ha.

Ana fortsätter sen med;- “Ska vi gå in på vad UN/SF som samhälle har för regler och tankar angående befolkningens förökning, för det är viktigt att ni vet och lär er det, för ingen vill att ni ska råka illa ut bara för att ni inte fått informationen berättad för er.

Ni vet, för det hör vi ju nästan sen vi föddes, att varje människa bara får vara förälder till ett barn, efter att ett barn föds så steriliseras både mamman och pappan för att de inte ska kunna få fler barn. Sen kan man se en orättvisa här, för det kan vara lätt för en man att komma undan med att göra en kvinna med barn och sen inte registrera sig  som det barnets pappa och kan undvika sterilisering. Därför har de med hjälp av nano-botar sett till att alla kvinnor har ett preventivmedel, för att förhindra att de blir gravida och ni kommer få dem idag av mig här innan ni går härifrån, jag ska säga det enda bra med dem är att man slipper menstruationen varje månad, men annars så…jag ska sluta där för jag vill inte råka illa ut, för ni vet att om UN/SF får reda på att vi ifrågasätter några av deras regler så…

Sen vill ju ändå UN/SF att vi ska föröka oss och helst få barn som är sådana som ni är, en individ med högt IQ, som kan få Elit-utbildningen här på Luna, så de involverar sig rätt mycket i vem som ska få möjligheten att få ett barn. En kvinnas nano-botar stängs av först då de uppfyllt ett par krav, de fyllt 25 år, och både man och kvinna har genomgått Elit-utbildningen och att detta par gifter sig, just för att förhindra att få barn med lågt IQ som bara skulle bli en belastning för samhället då de inte är tillräckligt smarta för att kunna forska på hög nivå för att ge vår befolkning en chans till att överlevnad då våra resurser som det är nu understiger den nivå för att ge oss alla en chans till att överleva. Ja, Nora …”

“Men, på Tellus föds ju många barn som inte är utifrån de riktlinjerna du sa nu…?”

“Ja”, svarar Ana, “och inte bara på Tellus, det finns en del som lever i utkanten av samhället, som kanske inte får nano-botarna och/eller så är det några nano-botar som inte fungerar som de ska och/eller eventuellt någon som vet hur de ska sätta dem ur funktion. Sen har UN/SF blivit striktare med detta på senare tid, så då ska vi se om vi inte kan se att ni får era nano-botar innan vi avslutar denna lektion.”

Ana reser sig upp och går och släpper in tre personer, en i röd T-shirt och två i mörkgråa, till i salen, och säger sen:-”Adria du slipper detta, för du är ännu pojke gällande könshormoner, men sen när du har som vuxen genomgått undre könskorrigeringen så får även du sådana här nano-botar, så då ska vi se. Om Grupp A kommer hit till mig och Jane och Grupp B går till Amanda och Tom”.

Det är Ling som går fram till Ana först och Ana ger henne en injektion i axeln med ett par nano-botar medan Jane sätter fast en klistrig platta över hennes ID-tatuering i nacken och Ling känner att det blir först varmt och sticks lite grann och sen kallt och det känns skönt för det kyler den där kliande/stickande känslan som hon fick först.

Efter alla har fått nano-botarna och satt sig på sina platser igen säger Ana:-”Då var vi klara för idag, ni har fått nano-botarna och i er ID-tatuering finns informationen att ni har fått dem och där går även se om hur nano-botarnas funktion är om man vill kontrollera det. Sådär om ni inte har några frågor, så kan vi avsluta här så får ni gå och äta lunch”

“Är det du som är Sebastien Anderson?” frågar den runt 30-åriga korta och mulliga kvinnan då hon kommer in i rummet, på våningsplan 8 i den vita zonen, där mycket administration och annat sådant gällande Elit-utbildningen håller hus, där Bastien nu har väntat i runt en kvart efter det att denna unga säkerhetsvakten hade lämnat honom,  efter att han hade dykt upp på deras Samhällslektion och bett honom och följa med honom. Bastien var inte alls bekväm, han hade suttit och blivit mer och mer nervös och funderat på vad han hade hamnat i för situation nu, inte hade han väl gjort något fel eller?

“Ja”, svarar han henne och reser sig upp för att ta henne i hand då hon sträcker fram sin mot honom.

“Och jag är Professor Amanda Strange, och är ansvarig för utformningen av IQ-testen inför varje års tester, plus driver forskning om intelligens. Jag bad om att få dig som assistent, för att ha en testperson som är en av de intelligentaste eleverna som vi har just nu.”

Bastien gör stora ögon, men Professor Strange märker det inte utan hon håller på att öppna ett program på sitt wristband-dator som hon sen med en handrörelse får att visa sig  som en bild som blir flygande i luften mellan henne och Baastien, det är en sådan där uppgift man ska svara på med vilken av de fyra formerna som är det rätta svaret till bilden med sex andra former utifrån den kombination de visas i, en helt vanlig uppgift för att mäta någons intilligens.

Hon fortsätter att låta honom svara på sådana uppgifter, plus även räkneuppgifter, frågor om vad det här ordet, meningen, frasen betyder, helt vanliga IQ-testfrågor, i flera timmar, tills han är så slut i huvudet så han knappt vet vad han själv heter.

Till slut nickar hon och ger honom ett leende.

“Tack för idag”, säger hon. “Du kan komma tillbaka samma tid nästa vecka.” innan hon vinkar iväg honom.

Han går förvirrad ut ur rummet och fortsätter mot hissen för att kunna återvända ner till våning 3 där han har sitt rum, för han känner att han måste få vila från intryck lite, han håller på att få huvudvärk. I hissen upptäcker han att det gått fem timmar sedan han blev visad till Professor Strange, och det är två timmar sen de andra åt middag. Då känner han hur hungrig han är och med kurrande mage går han till närmaste matvaru-automat och ser om han kan få något att äta. Han använder sina net-coins till att köpa en kycklingwrap och en näringsdryck, som han mumsar i sig på vägen tillbaka till sitt rum. Han har ätit upp när han kommer dit och han lägger sig på sin säng och somnar omedelbart fast han i vanliga fall skulle dröja i runt tre timmar till innan han skulle lägga sig för natten.