Jan Lööf är bohem och enstöring helt enkelt. Lever det enkla livet. Enl boken " För att vara en så hyllad person är Jan Lööf person fortfarande höljd i dunkel för de flesta. Han har gett få intervjuer genom åren och trivs bäst när han inte behöver ha med folk att göra. Om pappa Hilding var Skrotnisse är Janne själv Bertil Enstöring....Att ställa in en träff behöver man aldrig ha dåligt samvete för, Då får man ett glatt svar där han poängterar att han älskar att skjuta upp saker och ting. Det optimala är när de ställs in helt och hållet.,,,,Janne beskriver sig som en illojal medborgare, ointresserad av att konsumera och ett problematiskt förhållande till pengar. - För mig känns det fortfarande unket förbjudet att till exempel ta in på hotell eller äta på resturang. Eller åka taxi än idag tycker jag det är motbjudande. I alla fall om jag själv ska betala." s,219
Och utifrån hans kvinnosyn i sina böcker,,, "han växte upp utan mamma, för hon blev sjuk och vistades på olika sjukhem. Flera bitar faller på plats, när det gäller Jans böcker. Kvinnor är påtagligt frånvarande i dem....Jag ser de många bilderna av nöjda eremiter i Jan Lööfs böcker som tolkningar av minnen från en ensam barndom, där Jan kanske var lyckligast närt han slapp visa sig. Tänk på slutscenen i filmserien Skrotnisse, där Bertil Enstöring äntligen får lugn och ro - på en enslig asteroid långt ute i rymden. I sådana bilder når Jan Lööf höjdpunkterna i vad som onekligen, vad han än själv säger, är ett verkligt konstnärskap." s276
Lite kuriosa ang Trollhättan utifrån vad som skrivs i boken.
"För att förstå Jan Lööf, måste man förstå Trollhättan, industristaden i Västergötaland med det fantasiframkallande namnet som en gång huserat svenska stoltheter som Nohab, SAAB och svenska Flygmotor. Födelseort åt så skilda personlighet som brottaren Frank Andersson, brottslingen Clark Olofsson, artisten Peter LeMarc och humorgruppen Galenskaparna. ...(Jan Lööf växte upp i ett hus utan dusch och toalett inomhus i stadsdelen Skoftebyn.)....När Trollhättan bildades ville staden egentligen inte ha med Skoftebyn inom stadsgränserna eftersom den var så sjabbig. Jan Lööf beskriver barndomsbyn som ett roligt samhälle, antingen var man med i kyrkan eller så var man ett fyllo. Trollhättan däremot var en stenhård arbetsstad: där man var stolt att vara arbetare, såg ner på
överklassen och retade societeten.
Hur har Trollhättan präglat dig?
-Jag är född med medvetenheten som en Trollhättebo har. Han är ingen loser, han skrattar åt de som studerar hårt. Det är ju barnsligt, men under många år motarbetade staden aktivt att man skulle kunna ta studenten i Trollhättan. De som ville studera fick åka till Vänersborg. Vänersborg var motpolen, en mer kulturell stad med teater, vilket aldrig har funnits i Trollhättan. Flera av mina släktingar jobbade på Nohab. Farfar gjorde lok åt Lenin på 20 talet. Trollhättan tjänade massor av pengar på det, Lenin betalade i rent guld för rubeln var inget att ha. Det sägs att de där loken går än i dag i vissa asiatiska avkrokar." s 29
Mina tillrättaläggande om Trollhättan i nutid.
Nu har vi förlorat de stora industrierna och Trollhättan blir mer och mer en studentstad, vi har Högskolan Väst som har många studenter både från inom landet och utomlands,
Arbetarstad är den inte längre. Men vi är glada för vårt tekniska arv så både Inovatum och Slussarna är trevliga utflyktstips.
De glömde tex Jessica Andersson när de skrev vilka kända Trollhättebor det finns, man kan även besök Betty Backs Park och se ännu fler kända i Park of Fame.. Sen har ju Trollhättan även blivit en fimhöjdpunkt genom Film i Väst och Trollywood. Kända filmstjärnor med anknytning kan man se på Walk of Fame.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar