Trädgårdsfesten och andra noveller av Kathrine Mansfield

Genom sin raffinerade berättarteknik, sitt lyriskt förtätade språk, sin humor och sin förmåga att skildra både den värld hon kom från och det samhälle denna värld försökte imitera är Katherine Mansfield (1888–1923) en omistlig del av det tidiga 1900-talets prosakonst. Tillsammans med James Joyce och Virginia Woolf är hon den främsta novellisten från den litterära modernismens glansperiod. Hon, liksom de, söker efter nya sätt att återge det mänskliga medvetandets finaste skiftningar men hon har också en skarp blick för sociala realiteter och komplikationerna i mänskliga relationer. De åtta noveller som ingår i urvalet visar på bredden i Mansfields författarskap som spänner från bitande satir till existentiellt vemod och växlar mellan barndomens Nya Zeeland och vuxenlivets England och Europa. Flera av novellerna har aldrig tidigare översatts till svenska. Text från Ellerströms hemsida.

Tidigare i år var jag med i en novellläsningsutmaning ( pågår en 2.0 men där är jag inte med) och sprang på denna novellsamling men blev aldrig läst i samband med utmaningen pågick, men tänkte att jag ändå skulle läsa den och det har jag gjort nu. Det är ju klassiker och det gjorde det lite kul att ha läst dem, även om alla inte är så bra, Gillade lite gran den första ( Hur Pearl Button blev bortrövad) och sista (Kanariefågeln) i samlingen som bara är på några korta sidor, hon fångade intresset och vad det verkar som gillar jag hennes korta bättre än de längre. 
Sen diggade jag en titel på en novell, mest för att jag brukar skoja att det var det enda Franska jag lärde mig efter att ha studerat det i ca 2-3 år. "Je ne parle pas francais" (ska vara en liten svans på c:et men har ingen aning om hur man gör det på datorn, cirkumflex tror jag det kallas inom gramantiken???)