Falleri fallera falleralla (Hammarbyserien # 8) av Carrin Gerhardsen

Kriminalkommissarie Conny Sjöberg satt i baksätet på en civil polisbil och tänkte att någonting ömtåligt och värdefullt höll på att gå sönder inom honom.

Det blåste kalla människofientliga vindar i landet, och han började förlora hoppet om att själv kunna göra någonting för att styra om dem. Teamet var dessutom helt klart ur form och medarbetarna snudd på aggressiva mot varandra. Atmosfären inne i bilen var så mättad av sorg och ilska att det var med lättnad de till slut klev ut och mötte den piskande yrsnön. Och en av de mest fasansfulla brottsplatser de någonsin hade upplevt.

Två personer mördade på öppen gata i centrala Stockholm. En medelålders kvinna och en liten pojke, brutalt nedklubbade med en hammare. Och det var bara början. Början på slutet.

Falleri fallera falleralla är en rafflande berättelse om trasiga människor och plötsligt uppblossande svärta. Om dem som tar emot och om dem som bara vill ha sina önskningar uppfyllda. Till varje pris. Carin Gerhardsen är tillbaka med den åttonde och avslutande delen i den framgångsrika serien om Hammarbypolisen.

Bokomslag och beskrivning av boken från Nordstedts hemsida.

Detta är sista delen i denna deckarserie som jag har gillat och hållit på att läsa länge. Förutom mordfallet med de två personerna som dödas på en Stockholms gata så avslutas berättelsen om de olika poliserna. För denna serie har mer än andra deckare jag läst som handlar om samma utredare haft en återföljande berättelser ur deras liv. Så jag rekomenderar inte att läsa endast denna bok, för att hänga med som händer bör man nästan ha läst de tidigare sju delarna. Plus att denna berättelse tar upp skulle tro mer än halva boken, så på ett sätt får mordhistorien stå tillbaka i vissa fall, men jag gillar även den berättelsen.