Trollkarlen (Tidsväktarna #3) av Leif Jacobsen & Mats Lernby

Tidsväktarna – Trollkarlen är den spännande fortsättningen på serien där tvillingarna Max och Marie upptäcker att de kan resa i tiden. Nu hamnar de på Orientexpressen år 1912 och reser genom ett oroligt Europa och vi får en rafflande och fartfylld berättelse som möter alla de klassiska personerna och platserna från tidsepoken. Den tar sin början i Konstantinopel, vidare genom Bulgarien och Serbien till Wien – där de träffar den misslyckade konstnären och blivande diktatorn Adolf – och kulminerar i Paris där de tillsammans med Tesla och Agatha Christie möter såväl Winston Churchill som Mata Hari. Kampen om framtiden verkar på något sätt vara knuten till ett halsband med en grön sten och hela Europas framtid står på spel, två år innan det första världskriget bryter ut. Alltmer börjar tvillingarna inse allvaret i tidskampen.

Trollkarlen är tredje delen i serien om Tidsväktarna och har ett högt tempo, historiskt trovärdiga beskrivningar och spännande möten med historiska personer. Storyn är både klassisk och nyskapande på samma gång, och står med ena foten i mänsklighetens kulturhistoria och den andra i science fiction-traditionen. Första boken Häxan och liljan och andra boken Den siste väktaren kom ut 2018.

Bokomslag och beskrivning hämtad från Hoi förlag.
Första delen i denna serie tyckte jag kanske inte så mycket om och sen när Hoi skickade ett mail till mig och undrade om jag ville läsa denna och jag läste beskrivningen och de talade om att de skulle träffa en ung Agatha Christie ville jag ju inget annat än att läsa den.
Men då jag hade missat att läsa del två så slängde jag mig på den först och läste den och den var mycket bättre än den första delen, tyvärr levde inte förväntningarna upp riktigt till denna, för denna var sämre igen vad jag tyckte om del två.
Men sen gillade jag den ändå i alla fall början med Orientexpressen och Miss Millers(ogift Agatha Christie) utredning. 
Sen blev det lite väl många kända historiska personer och händelser som skulle vävas in i berättelsen, fast det gjorde den inte helt oläslig för jag flög ändå igenom den med behållning..