tisdag 30 april 2019

Lögnen ( Promise Falls #2 ) av Linwood Baraclay

Lögnen
I Promise Falls blir hemligheter begravda, men aldrig bortglömda...

Den gigantiska skärmen på en drive-in-biograf kollapsar och fyra personer omkommer. När dottern till ett av offrena kontaktar privatdetektiven Cal Weaver för att utreda ett inbrott i hennes pappas hus hittar Cal ett dolt rum i huset. Ett rum där det otvivelaktigt har pågått mörka hemligheter. Men vad var det egentligen tjuvarna var ute efter?
Under tiden arbetar kommissarie Barry Duckworth med två tidigare mordfall som han tror är sammanlänkade eftersom offren har likartade, distinkta sår.
När ytterligare ett mord inträffar korsas Cals och Barrys vägar då de båda envetet driver sina utredningar vidare. Men frågan är om de kan leva med de sanningar och lögner som de kommer att upptäcka?
Lögnen är den andra, fristående, delen i en trilogi som kretsar kring den lilla staden Promise Falls, där någon beslutat att alla ska få sona för det förflutnas synder.
Bokomslag och beskrivning hämtad från Adlibris.

Brukar inte börja mina recensioner med första meningen i en bok, men denna var så slående så jag kunde inte låta bli. Det är också allt som stod i kapitel 1. Vänta bara, det här är bara början!

Denna trilogi, Promise Falls, som detta är bok två i är så ovanlig att man måste läsa från början för att hänga med i vad som händer, för det finns inte bara en utan flera oberoende (eller hänger de ihop till slut när man har hela lösningen framför sig tro) händelser/brott som man inte får något svar på utan de hänger lösa trådar i slutet av boken. (Likaså var det med del ett).
Karaktärerna är involverade hit och dit med varandra och alla händelser i trilogin, det finns även en hel del av dessa karaktärers röster i boken så det är många att hålla reda på, men de skildras bra så jag har inga probelm och blandar inte ihop en enda av dem under läsningens gång.

När man läser vad jag har skrivit ovan skulle man kunna tro att det är svårt att hålla isär allt som händer och det som händer skulle kännas obegripligt men så är det inte alls utan detta är en ovanligt grepp som Barclay tar i samband med denna trilogi. Jag upplever det som en frisk fläkt och njuter av varje ögonblick jag läser, sen finns det dock vissa jag bryr mig mera om och nästan vill hoppa över vissa kapitel bara för att få reda på vad som händer med mina favoriter.

Här är recensionen av första delen i serien Sveket.
Och nu ser jag verkligen fram mot sista och avslutande delen i denna trilogi och jag hoppas på att Barclay verkligen lyckats knyta ihop säcken.

1 kommentar: