Vi var alltid beredda
ANNIKA KOLDENIUS
När Sam var sex veckor gammal fick hans föräldrar beskedet att han måste opereras, annars dör han. Sam blev Mirakelpojken, han fick ny lever tre gånger, han fick en hjärnblödning. Han verkade överleva allt och hans föräldrar var alltid beredda. Ändå kom hans död, vid tio års ålder, som en chock. Det var något annat de alltid hade varit beredda på.
Annika Koldenius berättar om en familj som försökte leva ett vanligt liv i skuggan av sjukdomen. Var det bara en illusion? Och det hon aldrig kunde förbereda sig på var hur hotfulla och olika reaktionerna på döden kunde vara.
” Jag har skrivit en bok om familjeliv med ett sjukt barn, om att kämpa för att överleva och om hur tung en sorg kan vara att bära. För när väl sorgen kom, var den så stark att jag inte längre kände igen mig själv. Jag har skrivit för att förstå och för att komma ihåg. Och för att Sam inte ska ha levt förgäves. Så enkelt är det.“ Texten är hämtad från Weyler förlag
Annika Koldenius berättar om en familj som försökte leva ett vanligt liv i skuggan av sjukdomen. Var det bara en illusion? Och det hon aldrig kunde förbereda sig på var hur hotfulla och olika reaktionerna på döden kunde vara.
” Jag har skrivit en bok om familjeliv med ett sjukt barn, om att kämpa för att överleva och om hur tung en sorg kan vara att bära. För när väl sorgen kom, var den så stark att jag inte längre kände igen mig själv. Jag har skrivit för att förstå och för att komma ihåg. Och för att Sam inte ska ha levt förgäves. Så enkelt är det.“ Texten är hämtad från Weyler förlag
Jag hittade Annikas blogg i vintras och såg då bilden på boken hon har skrivit, och sen såg jag den på biblioteket och lånade den. Hade faktiskt inte riktigt koll på vad den handlade om. Men det är en stark berättelse om hennes och familjens liv med en allvarligt sjuk son och sen sorgen efter det att han har dött.
Detta ämne har jag läst mycket om, alltså att förlora ett barn, eftersom jag för tjugo år sedan förlorade min lille son. Han hade en missbildning som inte var förenligt med liv, han dog direkt efter förlossningen.
När jag läser boken känner jag med Annika men jag blir avundsjuk hon fick ändå lära känna sin son i nästan elva år och har minnen om honom.
Kan verkligen inte ens tänka mig hur hemskt det måste vara att förlora sitt barn, beklagar <3
SvaraRaderaTack!
SvaraRaderaTack!
SvaraRadera