Pappa Pellerins dotter av Maria Gripe

Loella bor ensam i en liten stuga i skogen med sina små tvillingbröder. Hennes mamma är ute och arbetar på sjön i långa perioder och hennes pappa vet hon ingenting om. Det går dock ingen direkt nöd på Loella och bröderna. Hon har tant Adina, som hjälper henne, och hon har Pappa Pellerin. Visserligen är Pappa Pellerin bara en fågelskrämma, men för Loella representerar han något mer - kanske pappan som hon hört att hon liknar, men som hon aldrig sett.
När mamman också försvinner tvingas Loella lämna sin trygga värld i skogen, och hamnar på ett barnhem i den främmande, skrämmande staden. Samtidigt växer sig drömmen om pappan starkare och blir allt viktigare för Loella.
Pappa Pellerins dotter [1963] är en av Maria Gripes mest älskade böcker. Denna nyutgåva är illustrerad med Harald Gripes klassiska originalteckningar.
Texten kommer från Bokus sida.

Denna bok kom som överrasknings rec ex till mig från Mordenista, och det har tagit lite tid att läsa ut den tyvärr. Jag hamnade i en lässvacka under sensommaren men har nu kommit igång med läsningen igen så nu har jag läst ut den.
Och jag tyckte så där om den, märks ju lite att den har några år på nacken, och att de har lite dialektdialoger som gör att jag har lite svårt att hänga med vad de säger. Och kan tänka mig att det är ännu svårare för barn i åldersgruppen den riktar sig till, 9-12 år.
När jag var ung läste jag en hel del Maria Gripe men de böckerna jag läste var mera i min smak än vad denna är, så jag skulle inte ha gillat den som ung heller tror jag. Men läst den har jag och jag ångrar inte det i alla fall så lite sidådär betyg får den.

Mina favoriter av Maria Gripe är, Agnes Cecilia - en sällsam historia, Tordyveln flyger i skymningen och böckerna ur skugg-serien som börjar med Skuggan över stenbänken.