Så börjar Navid Modiri sin berättelse. I januari 2016 skrev han ett Facebook-inlägg i form av ett välkomstbrev till alla de människor som tvingats på flykt och kommit som nyanlända till Sverige. Brevet riktade sig till en flyktingkvinna han träffade på Centralstationen i Malmö. En kvinna han kände ett släktskap med. En kvinna som skulle ha kunnat vara hans syster. På ett par veckor hade texten delats över tiotusen gånger och gillats av fler än femtiotusen människor.
Nu har Navid skrivit en hel bok i samma anda. Med utgångspunkt i sitt eget liv berättar han om Sverige idag – om integration, flykt och utanförskap – men också om språkets makt att sammanföra människor. Det är en berättelse om svårigheten att anpassa sig till ett nytt land, om att hitta hem, och om flykt i en vidare mening: Kanske befinner vi oss alla egentligen på flykt från någonting?
Beskrivning och bokomslag hämtad från Forum bokförlag.
Denna bok fick jag tips om när jag läste någon annan blogg för någon månad sen, och kände att jag ville läsa den. Jag tycker det är intressant och att det är lärorikt för oss infödda svenskar, att läsa om och få förståelsen för våra landsmän och landskvinnor som inte är födda i landet. Det är inte ett eget val som har gjort att de har kommit hit, oftast finns en hemsk bakgrund bakom som vi inte har en aning om eller inte kan förstå.
Navids bok ger oss en liten inblick i det och ger oss en liten förståelse, därför tycker jag den här boken är läsvärd för många fler.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar