Helgfrågan vecka 45 /2023

 

Mia undrar i helgfrågan vad för tips vi har för att komma ur en lässvacka.

Jag tänker så att allt jag läser är bra läsning, men läs det du känner för, tvinga dig inte att läsa, gör något annat istället om det är det du känner för, tillslut återkommer lusten att läsa.

Annars det bästa tipset jag har är att läsa böcker med någon annan så du har någon att diskutera boken med, då blir du mera motiverad och "tvingad" att läsa. Jag och Evelina har i många år nu läst tillsammans ett antal sidor varje dag som vi sen diskuterar, och det har "tvingat" mig att läsa även de dagar som jag inte har haft någon speciell läslsut.

Här kommer fortsättningen på min berättelse, som jag har delat med mig flera gånger av här på Helgfrågan, om ni inte har läst tidigare delar i helgfrågan sen några veckor/månader tillbaka så har ni här en länk till en samling av hela skrivprojektet som jag hittils delat med mig av. Jag är inte en profossionell författare och skriver bara för att jag tycker det är kul, och min berättelse är inte någon färdig redigerad historia gällande handling, gramatik eller språk, så ni får ha översikt med det.

2520 - Mars rymd territorium

Theo sitter på transporten mellan Luna och Mars, tänka sig att för några hundra år sedan tog den här resan ett par år, nu tar det bara 15 timmar. Och om Turbo-Warpen hade varit i bruk redan, den som han varit med om att utveckla skulle resan gått på cirka en kvart, då den kommer upp i ljusets hastighet. Även om den har minskat tiden det tar att resa mellan punkt A och B i rymden så är det ju så stora avstånd att det ändå tar tid om vi skulle färdas utanför vårt solsystem, som vi måste om vi ska hitta en exoplanet, en eventuellt beboelig planet. Men med Laika, Deep space explorer one, så har vi i alla fall minskat ner restiden mot den vad andra rymdskepp tar på sig, plus att hon har ett habitat som kan hålla en mänsklig besättning på ca 200 personer i liv tills vi hittar en exoplanet. Jag hoppas bara att de låter mig, och helst hela A-gruppen, få bli dem som får vara de som blir testpiloterna för DSE one projektet, när det är dags för Laika att prova vingarna. 

Men nu är det Mars och militärutbildningen som gäller för oss, även den är ju viktigt för att vi skulle kunna få bli kandiadter för en chans att få bli ivägskickade av UN/SF på en rymdforskning resa för att se om mänskligheten skulle kunna överleva i rymden utan något fast ställe som en rymdstation eller ett centrum som på Luna eller någon av asteroiderna i bältet.

Och nu då Gabriel och hans besättning snart byggt klart Armstrong ska de testköra henner hårt för att se vilken kapacitet hon har, speciellt med att odla grönsaker, rotfrukter, säd, majs etc och se om de kan föda upp höns och kaniner för att få även animaliska proteinkällor, helt enkelt se om de kan överleva av det som de kan ordna själva på Armstrong än att ta till extern tillförsel av föda. Det känns rejält spännande för att få reda på hur det går.

“Jag är Befälshavare General Patrick Gordon, jag hälsar er Välkomna till Militärutbildningen under Mars militärförläggning, vi är på Sambandscentrals-skeppet Barack Obama, som är hembasen för 100 000 militärer, skeppet i sig har flera gångbara vapen för att försvara sig, men det största försvaret är att hon har den största flotta av Viprar, UN/SF snabba spanings- och attackskepp. Ni har blivit tilldelade att göra er grundutbildning här istället för på Mars på grund av det behövs fler utbildade som kan bemanna våra Viprar, för efter de fientliga attackerna av STIGMA för ett par veckor sen, där tyvärr många nationsmedlemmar miste livet, behöver vi se till att vi har tillräckligt stor flotta som kan förhindra att  inga STIGMA-tillhörande skepp kommer igenom vår försvarslinje i  Asteroidbältet, för att förhindra fler attacker mot våra Asteroid Rymdstationer. 

Ni har redan blivit tilldelade era inkvarteringar om jag inte förstod det fel, så utbildningen drar igång med en gång, ni kan se era scheman i era Wrist-bands, för i så fall börjar vi nu om ni inte har några frågor.”

Den långe ståtlige mörkhåriga och blåögde militärklädde mannen avslutar sitt tal och vänder sig och talar med en liten vithårig kvinna, och om Theo inte minns fel är det Amiral Farah Stein det var hon som hade hittat dem för två år sen sovande på stranden. Då han tänkte tillbaka till den dagen, så får han en känsla av sorg men även glädje, för visst han saknar Bastien och kände verkligen för honom den kvällen, då han var så förstörd, men även känner han glädje för att de hade den möjligheten att umgås som vänner så obehindrat som de gjort då. Han hoppas Bastien har det bra.

Nora böjer sig fram och viskar i hans öra.

“Jag tror vi alla”, viskar hon, “vi 15, nej 14 menar jag, Bastien är ju inte här, ska till hangar 17 och vi har General Gordon som instruktör”.

Theo tänker att det känns som om de behövde känna sig stolta för att få högsta befälet som instruktör. Han funderar om det är så därför att de är A-gruppen, för även om UN/SF inte gått ut med det, så har han och säkert de andra börjat förstå att de är någon form av Elit av Eliten, fast han förstår inte varför det är så, men…och då kan han ju fundera varför de inte ville skicka Bastien till Mars också utan ville att han skulle stanna på Luna.

Nu har de kommit fram till hangar 17 och när de kommit in gör han stora ögon, för vilket stort utrymme han är i och över alla Viprarna som sitter dockade i sina stag väggarna runtom. Befälhavaren står och dirigerar dem till en plattform, han säger till dem att slå på sina magnetsulor i sina armékängor, när alla har gjort det slår han av den artificiella tyngdkraften.

“Dagens lektion kommer att ge en förståelse för hur er kropp uppför sig i tyngdlöshet om den artificiella tyngdkraften skulle upphöra.”, börjar General Gordon.

“Vi har nu tyngdlöshet här inne, så att ni vet det.. Ni kommer alla få prova på att sväva fritt och även hur er kropp uppför sig utifrån hur rörelsekraften påverkar er kropp. För det kan vara bra kunskap att veta tex vad som händer om ni skulle avfyra ett vapen, så klart projektilen från vapnet åker åt ett håll men ni själva kommer att fara iväg åt det motsatta hållet, så först kommer ni att få känna på hur det känns men tillslut ska ni få lära er hur ni förhindrar det eller mera förhindra att ni inte har koll av den där motsatta rekyl rörelsen er kropp kommer att få.

För att inte råka vådaskjuta någon eller något så är de vapnen ni använder idag bara luftpulsarer, och om vi börjar på lägsta effekt för att ni successivt ska lära er, så om Henriksson om du kan göra dig redo så kan du börja.”

Fox går fram till kanten av plattformen stänger av sina magnetsulor och tar ett hopp uppåt och slår en kullerbytta i luften

“Om du avfyrar vapnet nu, så märker du vad som händer, för det första steget är att förstå hur fysiken fungerar och hur din kropp reagerar på vad som händer, sen hur vi kan förhindra den okontrollerade rekyleffekten och ha en kontrollerad istället.”

Fox lyfter sitt handhållna vapen och riktar den framåt framför sig och trycker på avfyrningsmekansimen, och på en gång flyger han iväg som en vante bakåt, som tur finns det två medhjälpande meniga soldater som har ett nät uppspänt mellan sig för att fånga dem innan de skulle med full fart åka in i något och skada sig, som fångar upp honom smidigt.

Theo kan inte förhindra att ett frustande undslipper honom då han försöker låta bli att skratta. Så omanligt det lät då, tänker han medan Ling himlar sig och han har svårt att förstå om det åt Fox eller honom, hon gör det åt.

“Jag sa inte”, ryter DeneralGordon, “full effekt utan att vi börjar med lägsta effekt, Henriksson, jag antog att ni var genier då ni är dem ni är. Det innebär att ställa vapnet på 1 och inte 10. Få se om Anderson är klokare, det är din tur och utan att styla  sig.”

Samtidigt har Fox fått hjälp tillbaka av medhjälparna. 

“Vilket geni, va?” säger Tomaz samtidigt som han dunkar Fox i ryggen.

“Jag trodde ni var bättre,” slänger General Gordon till dem, “att ni inte hånar någon som gör fel, det räcker med att jag säger till på skarpen till den som gör fel. Tänk på att er kompanjon kan vara den ert liv hänger på om det skulle bli skarpt läge. Sammanhållning är A och O. Förstått!”

Alla skallar fram ett “Ja!”

Zack kan inte annat än småleende lägga sina armar om både Fox och Tomaz och kramar om dem hårt. 

Amiral Farah Stein har stått och tittat på från ena sidan av plattformen , hon flyttar sig nu så att hon har ryggen mot Gordon och viskar tillräckligt högt så att killarna ska höra henne.

“General Gordon märker inte skillnad på elakt hån och vänskaplig retsamhet, som jag uppfattade det här var. Ni visar mig att ni redan är ett sammanhållet gäng. Det bådar gott för oss alla att veta att A-gruppen har en stark sammanhållning.” Hon nickar åt Theo att det är hans tur.

Theo gör sig redo, stänger av magnetkraften i sina militärkängor och tar ett avstamp från plattformen de står på.