Helgfrågan vecka 47 / 2023

 

Mia funderar i denna Helgfråga om vilken författare, levande eller död, vi skulle vilja träffa och vilken fråga vi skulle vilja ställa till dem?

Det är en svår fråga tycker jag, för jag har många författare jag skulle vilja träffa, och jag har just nu inte en aning om vilken fråga jag skulle vilja ställa till dem.

En död författare som jag tänkte jag skulle vilja träffa var Agatha Christie sen kom jag att tänka på en levande författare, eller egentligen ett författarpar, som jag skulle vilja träffa, och det är de som döljer sig bakom aliasnamnet James S A Corey, och jag kom på en fråga som jag skulle vilja fråga dem för att få reda på hur det är att skriva böcker ihop, hur går skrivprocessen till då. Och hur kommer man överrens.

Här kommer fortsättningen på min berättelse, som jag har delat med mig flera gånger av här på Helgfrågan, om ni inte har läst tidigare delar i helgfrågan sen några veckor/månader tillbaka så har ni här en länk till en samling av hela skrivprojektet som jag hittils delat med mig av. Jag är inte en profossionell författare och skriver bara för att jag tycker det är kul, och min berättelse är inte någon färdig redigerad historia gällande handling, gramatik eller språk, så ni får ha översikt med det.

Bastien snurrar runt och kan inte tro sina ögon där står Jeremy som han inte sett på två år och han är lika stilig som vanligt med sitt rufsiga cendré färgade hår och mörkbruna ögon. Utan att han förstår vad som händer så är han i Jeremys famn och de kysser varanadra hungrigt.

“Jeremy, vad ….”,mumlar han.

"Hysh, låt mig bara få hålla om dig”, svararJeremy.

“Varför lämnade du mig,” börjar Bastien medan han tar bort sina läppar från Jeremys och tittar på honom. “Slutade du att älska mig?”

“Nej. Nej”, säger Jeremy. “Förlåt. Jag trodde det var bäst.”

Bastien tittar förvirrat på honom. “Vad då bäst?”

“Jag skulle ju iväg till Mars och gå militärutbildningen, jag tänkte att du skulle ha det bättre om jag släppte dig fri, så du kunde hitta någon annan tex Zack…” svarar Jeremy känslosamt.

 “Zack….” säger Bastien lätt förvånad, “han är inte intresserad av killar…eller av mig…”

Jeremy kan inte låta bli att le retsamt. “Jasså inte …” och trycker återigen sina hungriga läppar mot Bastiens. innan han tar bort dem igen och säger “Då har du inte sett hur han tittar på dig”

Bastien ser Jeremy djupt i ögonen och säger: “Men jag har inte velat ha någon annan än dig, under denna tiden har jag tänkt på dig eller så har jag försökt att glömma dig för att det har känts som om jag skulle gå sönder om du inte var här med mig, speciellt som jag trodde att du inte älskade mig längre”.

“Jag är verkligen ledsen…," säger Jeremy ångerfullt. “Jag hoppas du kan förlåta mig…”mellan ett par pussar.

Bastien kan inte låta bli en att skratta till och ge Jeremy en puss innan han säger: “Hallå där, jag vet inte om du är helt oförstående av vad det betyder av att jag är i din famn och inte skäller ut dig just nu…förstår du inte att du redan är förlåten, men om du lämnar mig någon mer gång så….vet jag inte.” 

Jeremy fortsätter och pussa och hålla om honom, Bastien känner hur hård Jeremy är mot honom och han kan inte annat än att  trycka sig hårdare mot hans stånd och gny. Jeremys händer kryper in under Bastiens tröja och upp mot hans mage och Bastien känner även hur Jeremy låter sina fingrar cirkulera runt hans vänstra bröstvårta och han stönar och trycker sig ännu hårdare mot Jeremy. Bastien känner att hans egna stånd blir ännu hårdare då det trycks mot Jeremys.

Jeremy börjar knäppa upp Bastiens byxor så att han kan komma åt krama Bastiens stånd, Bastien vet inte hur mycket mer han klarar av innan det kommer att gå för honom, men han vill inte att Jeremy ska sluta så han trycker sig mot honom. Men han känner hur 

Jeremy tar ett djupt andetag och drar ut sin hand ur hans byxor och drar sig lite bakåt så det blir lite luft emellan deras kroppar, och Jeremy säger; “Det är kanske inte bästa stället att fortsätta med det här..."

Bastien tar Jeremys ansikte mellan sina händer och säger: “fortsätta med vad?”

Jeremy lägger sin panna mot Bastiens och småskrattande säger han “ …ha sex tänkte jag…för du är väl inte nöjd än… vi har ju två år att ta igen…och nu när vi är äldre så vill vi väl mer än bara pussas och runka av varandra…?” 

Jeremy tittar bort mot Nea i KRY-kammaren. “Går det bra att lämna henne här utan någon som ser till henne?”

Bastien nickar: “Det finns övervakningskameror så att de kan övervaka alla KRY-kammare ifrån kontrollrummet och de är snabbt på plats om larmet skulle gå. Men annars sköter det sig rätt självständigt, så jag är redo att gå härifrån när du är det?”

Jeremy ger Bastien en lite generad blick och funderar:

“Vänta lite menar du att någon har sett vad som hände precis…”

Bastien ger honom skrattande en busig blick “Nej det är lugnt här inne är det bara KRY-kamrarna som övervakas från kontrollrummet. Och om något larm skulle gå är de fort på plats och åtgärdar det, är det något allvarligare väcker de den forskare/läkare som har jour och sover i rummet bredvid kontrollrummet. 

Så om du känner dig redo så kan vi gå till mitt rum, det ligger inte långt härifrån.”

Jeremy kan inte annat än att skratta och krama om Bastien och trycka en lätt kyss i nacken på honom, Bastien tar honom i handen och dra iväg med honom

“Så ivrig du verkar vara då", säger Jeremyvoch följer efter Bastien.

Bastien visar Jeremy ut ur labratoruimet och svänger sen vänster och till slutet av korridoren och de tar hissen upp två våningar och Bastiens rum ligger i korridoren till vänster precis i slutet av centralkorridoren, där hissarna kommer upp.

Bastien knappar in öppningskomandot till sitt rum och när dörren glider upp så kan inte Jeremy hålla sig längre utan tar tag i Bastien och kysser honom hungrigt medan han märker att dörren glider igen och de är inne på Bastiens rum.

De ligger tätt tillsammans i Bastiens säng efter deras kärleksakt och Jeremy ligger på Bastiens högra axel och håller om honom. “Jag gillar att känna din nakna muskulösa kropp mot min”, mumlar Jeremy. “Och jag gillar att ha dig här naken i min säng, speciellt då jag känner mig så tillfredsställd som nu”,svarar Bastien och för sin hand upp och ner över Jeremys bröstkorg, mage, men sen stannar han till med sin hand mot ärret Jeremy har där i sidan precis under revbensbågen på vänstra sidan av sin överkropp.

“Men,” säger Bastien lite förfärrat, “vad har hänt här?”

Jeremy svarar honom: “Det var min första dag nere på Tellus och jag hade ännu inte förstått att jag skulle kunna räkna med vad som helst kunde hända om jag fick för mig att stoppa ett knytnävsbråk som jag gjorde då. För så fort jag kom för nära så fick jag en kniv i mig. Nu efter den händelsen vet jag att alltid ta det försiktigt då jag ska konfrontera Tellus-bor, det är vanligare att de har något dolt skadligt vapen än andra UN/SF medlemmar har det, så man lär sig den hårda vägen….”

Jeremy känner hur Bastien smeker honom försiktigt över ärret, och det är faktiskt rätt sexigt att Bastien tycker synd om honom för det som har hänt även om han själv knappt tänker på det sen det hade läkt. 

Jeremy kan inte låta bli utan måste fortsätta smeka Bastiens fasta skinkor och det dröjer inte länge innan bägge är tillräckligt upphetsade igen för en andra omgång sex.

Bastien känner hur en kropp börjar röra och sträcka på sig bredvid honom i sängen och han vaknar till för att slå upp sina ögon i det mörka rummet. Först tror han att han har drömt om Jeremy, för det går inte många nätter som han inte drömmer om honom för att han saknar honom så mycket. Men sen minns han och att det är på riktigt, Jeremy dök ju upp efter två års frånvaro igår utan förvaring, och Bastien har aldrig känt sig så lycklig och tillfredsställd som han gör just nu.

Bastien hör hur Jeremy mumlar något och lägger sig tillrätta mot Basties kropp, och låter sin hand lägga sig om Bastiens nacke så att han kan dra Bastiens ansikte och mun till sin egna mun för att kunna kyssa honom hungrigt.

Efter ett tag, backar Bastien undan utan att han egentligen vill det.

“Tyvärr, Jer” säger han, “jag måste på toaletten plus jag är rätt hungrig”, han reser sig upp och trycker på lampsymbolen på kontrollpanelen vid toalettdörren och rummet lyses upp inte med ett skarpt dagsljusliknande sken utan ett lite mer varmt mildare vägledande sken innan han går in på toaletten.

När han kommer ut igen ser han att Jeremy har ställt sig upp och står och ser ut genom fönstret han har över sin byrå. Bastien sätter sig ner på sängkanten och kan inte annat än att titta beundrande på Jeremys starka, vackra slanka kropp.

Jeremy vänder sig om och ser på Bastien. “Vad lyxigt, du har ett av de där fåtal rum med fönster ut mot terra-ringkupolen och att du ser träd, buskar och en äng med hästar om du tittar ut ur det.”

Bastien lägger huvudet på sned och tar tag om Jeremys höfter och rycker till och slänger sig samtidigt bakåt ner i sängen. Jeremys kropp hamnar på Bastiens kropp och Bastien trycker sina läppar mot Jeremys och han tar tag om Jeremys kropp och vänder om dem så att han ligger överst och för sen upp sina händerna så att han håller om Jeremys ansikte. Han lyfter sina läppar från Jeremys och ser honom djupt i ögonen:

“Ja, men jag vet inte om det var tur, jag tror faktiskt det var en muta, för att jag skulle välja bort att inte gå den 3-åriga militärutbildningen utan stanna här på Luna och ingå i professors Strange forskargrupp.”

“Men”, säger Jeremy och trycker en puss i Bastiens tinning innan han tittar på honom och fortsätter, “det är väl en av de mer välsedda forskargrupperna så det känns väl bara som en merit för att ingå i den. Är det något speciellt som gjorde att de ville att just du skulle stanna kvar och ingå i den?”

“Ja,du Jer, det är det!” svarar honom Bastien, “ du har haft sex med en av de nu levande mest intilligentaste människor i hela UN/SF.”

“Nä, Bastien” säger Jeremy. “Nu skojar du med mig!”

“Nej, det är sant. Jag har de två senaste åren jobbat med Amanda Strange för att utveckla mer rättvisande IQ-test för att få ett mer rättvisande IQ-resultat för 8-åringarna, de tidigare testen har varit för fluktuerande och när de jämförde ett test med ett annat på samma 8 åring kunde det ena visa att IQ-nivån var långt över godkänd gräns medans nästa kanske visade att IQ-t bara var 120 och det är ju under gränsvärdet. 

Men Amanda tyckte även att hon ville se hur barnens IQ värde kunde förändras över tid, om man får undervisning gör det att man får högre IQ än de som inte får undervisning, så det håller vi på att testa nu, så jag gör faktiskt många resor till andra rymdbaser för att testa de där barnen som låg under 130 i IQ. Och jag har under hela utbildningen utan att jag visste om det varit Stranges forskarteam speciella testperson, för redan på det ordinarie IQ test jag gjorde som 8 åring visade att jag hade de högsta IQ´t av alla.

När jag testades sista gången som 18 åring, då hade Amanda tillsammans med forskare i genetik utvecklat ett test för att få ett rättvist test för vuxna så att de tillsammnans skulle kunna lokalisera geni-generna, och när jag redan som barn hade haft högt IQ-värde så vill hon se vad jag fick då jag testade nu som nästan vuxen och då enligt det testet framgick att jag har det högst IQ som någon nu levande person, ett IQ på över 300, sen berättade inte hon eller någon annan i forskargruppen mitt värde för mig förrän nu precis innan jag examinerades. Och jag visste inte att jag inte skulle till Mars förrän den dag hela gänget gick för att anmäla oss efter examineringen, för då hittades inte mitt namn och jag blev väldigt fundersam som helt förståeligt är.

Men när jag började fråga runt och sen fick reda på att jag hade fått detta rum tilldelat mig och jag skulle anmäla mig hos Amanda Strange, så blev jag först förvånad, men sen smickrad för hon är ju ett geni själv och en av de mest väl ansedda forskare som finns här på centrumet. så även om det var hemskt att bli lämnad kvar här då alla andra åkte till Mars, så accepterade jag det och nu är ju du här!”

“Åh, min lilla Einstein!” slänger Jeremy ur sig och kramar om Bastien, och intensivt överöser honom med pussar. 

Ett halvår senare när Bastien och Jeremy sitter i soffan i Jeremys rum och ser på den klassiska TV-serien The Expanse tänker Bastien på att bok-serien är så mycket bättre varför kan inte alla se det, speciellt irriterande är det att Theo inte kan medge det, men jag tror för den delen att han bara retas med mig.

Då buzzar det ihärdigt på dörren och Jeremy som ser att det är Nea ser lite förvirrad ut och undrarde över vad gör hon här men öppnar dörren åt den storgråtande Nea som slänger sig i Jeremys famn. Jeremy ger Bastien en blick som uttrycker förvåning och även ett hjälp vad gör jag nu. Bastien märker att Nea har sin drak-robot Zip i sin famn som nu är fastklämd mellan henne och Jeremy, han reser sig upp och tar varsamt tag i Zip och tar loss honom och ställer honom på soffbordet, Zip ger ifrån sig som ett kvidande och ramlar ihop, han ger Zip en fundersam blick, för så brukade draken inte alls bete sig den var som en liten hundvalp som vill hälsa och viftade på svansen och nästan klättrade upp på en. 

“Nea”, säger Jeremy, “lilla vännen, vad är det som har hänt. Berätta för oss”.

Han hjälper Nea att sätta sig ner i soffan och han och Bastien sätter sig på varsin sida om henne och Jeremy har sina armar om hennes axlar.

Nea drar en djup suck och börjar berätta. “Det var Rose och July, mina rumskompisar, de har retat och frusit mig ute sen jag flyttade in hos dem för ett par veckor sen,de har nog inte gillat att jag som är ett par år äldre och är från Tellus och fick möjligheten att börja på utbildningen även om jag har missat ett halvår, de känner att jag är mer privilgerad än dem och att Ana ser efter mig mer än dem och nu idag, så tog de och hällde vatten på Zip”.

“Det var nog inte meningen”, säger Bastien, “de råkade säkert bara välta ett vattenglas och så tror du det var meningen”.

Nea skakar på huvudet. : -” Nej, de hällde en hel kanna över honom, och det var med vilje, July höll kanan över honom flera sekunder medan hon såg på mig innan hon började hälla”.

“Hysch”, mumlar Jeremy tätt intill Neas huvud, “vi ska laga Zip igen ska du se”.

“Men”, säger Nea, “jag tror inte det går, han verkar helt förstörd”.

“Nea då”, säger Bastien, “nu ska du inte tappa hoppet, vet du inte att Jeremy är en duktig dataprogrammerare, han kan säkert hjälpa dig bara vi ser till att Zip torkar lite först”.

Jeremy kliar sig lite i huvudet. “Det kanske behövs mer till, en del komponenter kan ha blivit helt förstörda av så mycket vatten att vi inte kan göra något innan vi har bytt ut dem, men som tur är vet jag vart vi ska gå för att både få tag på nya komponenter och få hjälp”.

Nea skiner upp och kramar om både honom och Bastien, och flyger upp ur soffan. “Kan vi gå nu?", säger hon och börjar dra i Jeremy så han ska resa sig.

Jeremy börjar skratta. “Det är sent, det är ingen som är i datorlabbet nu, vi får vänta till imorgon, Så Nea sätt dig ner och se på den här klassikern. Har du sett The Expanse tidigare?”

Hon skakar på huvudet, sätter sig motvilligt ner och drar upp benen i soffan och gör det bekvämt för sig och så tittar de vidare på TV-serien alla tre.

Efter ett par avsnitt har Nea somnat och ligger och håller om Zip i soffan. Bastien tittar på henne och vänder sig till Jeremy. “Det känns inte bra att väcka henne för att hon ska gå tillbaka till sitt rum och sova där med de där två andra flickorna. Ska jag kontakta Ana och säga att hon sover här i natt?”

“Ja, gör det” säger Jeremy och böjer sig fram och ger honom en mjuk kyss på munnen, “tyvärr blir det ingen privat sexig stund för oss nu, eller?”

Bastien ger honom en längtande blick och skakar sakta på huvudet. “Nej, men jag blir väldigt besviken, men jag kan väl få stanna och sova här inatt jag också”.

Jeremy nickar och säger “Jag går och gör mig i ordning inne i badrummet så kan du kontakta Ana under tiden".

De blir väckta tidigt av Nea som drar i dem bägge två där de ligger omslingrande i Jeremys säng.

"Skynda er upp ur sängen nu, vi måste gå och se om någon kan laga Zip”.

“Ja, ja, ja”, mumlar Bastien och kryper längre ner under täcket, medan Jeremy reser sig upp och drar av Bastien täcket. “Upp med dig nu, det går snabbare om vi duschar tillsammans”. Bastien gnuggar sig i ögonen och tittar på Jeremy och ser han ler mot honom och ser finurlig ut.

“Ja,” svarar han, “det gör det nog, så förlåt Nea vi ska bara duscha och ta på oss så kan vi gå sen, vi stannar någonstans på vägen och äter frukost.”

Nea nickar åt dem och ber dem skynda på.

När de står i duschen viskar Bastien i Jeremys öra. “Din lilla luring , det var det här du ville väl” samtidigt som han har för in ett par fingrar i Jeremys stjärthål för att vidga honom så att han ska bli redo för honom.

Jeremy andas häftigt ut och trycker sin rumpa bakåt mot Bastiens hand och stånd. Mumlar något och börjar dra sin hand fram och tillbaka över sitt egna stånd.

“Försiktigt”, säger Bastien till honom, “du får inte komma före mig”, samtidigt som han byter sina fingrar mot sitt kön som han pressar in  i Jeremys stjärt. Han stöter ett par gånger fram och tillbaka och han känner hur skönt Jeremys muskler kramar om hans kön. Och han känner att det dröjer inte länge nu, innan han ska komma, så han lägger sin högra hand över Jeremys hand på hans kön och hjälper till att massera Jeremys ollon och drar förhuden fram och tillbaka över det. Deras säd sprutar i nästan samma ögonblick och Bastien känner att han blir knäsvag och de halkar ner bägge två på knä och blir sittande så nära att de nästan sitter på varandra och andas ut medans vatten fortsätter att strila över dem.

Nea skyndar på dem när de lämnar rummet, de stannar till och äter frukost i den blå zonen precis innan de ska gå in i den korridor som de olika datorlabben ligger i. 

Jeremy visar dem till dörren som det står ett C på och öppnar och visar in dem. En ca 50 årig man, tror Bastien, vänder sig mot dem, och skiner upp när han ser dem.

“Jeremy”, säger han, “det är inte så att du ska komma och jobba hos oss, snälla säg att det är så.”

“Nej tyvärr”, skrattar Jeremy, “Detta är Joel Strange, som är ansvarig för det här labbet, detta är mina vänner Bastien Andersen och Nea Blom.”

Nea rusar fram till Joel Strange och trycker upp Zip i hans famn. “Snälla laga honom!”.

Joel tar skrattande emot robotdraken och tittar på den. “Vad har vi här då? och hej på dig” säger han till Nea.

“Det är min robotdrake Zip, mina rumskramater hällde vatten på honom igår och nu mår han inte bra alls”.

“Hmm”, säger Joel Strange, “då ska vi se vad vi kan göra för honom”. Han sätter ner honom på bänken framför sig och tar ett par datorportar och tittar undersökande på Zip och ser lite förvirrad ut och slänger ett öga mot Nea.

“I hans näsborrar”, svarar hon hans blick.

“Jaha”, säger Joel Strange, “det kunde jag inte gissa mig till. Hoppas han inte nyser nu då, för då sprutar han väl eld?" säger han samtidigt som han kopplar in portarna.

Nea skrattar och Joel ler åt henne. Samtidigt som han vänder sig om mot Bastien.

“Är du den Sebastien Anderson, som min fru jobbar med, som hon säger är det största geniet som finns?”

“Är du Amanda Stranges make?” svarar Bastien.

Medan Jeremy lägger armen om honom och skrattande säger, “Jaha du min lilla Einstein, ditt rykte föregår dig.”

“Ja, jag är Amandas make” säger Joel. “Einstein han räknades väl som geni, även om de inte kunde mer än gissa hans IQ-värde. Fast jag har för mig att den som hade högsta beräknade IQ var någon annan, en Sidis har jag för mig, jag tror de trodde att han hade ett IQ uppemot 300, men jag hörde något om att ditt ligger över det…?"

“Ja, “ mumlar Bastien rätt generad.

Joel skakar imponerande på huvudet åt honom och vänder sig mot sin datorskärm och konstaterar att Zip behöver nog lite nya komponenter och lite ny programmering så ska han må bättre sen.

“Vem är det som byggt, Zip då? Du Jeremy, för du har ju i alla fall förståndet till att göra det.” undrar han men han ser Jeremy skakar på sitt huvud. 

“Det har jag gjort”, säger Nea och Joel bara tittar på henne. “Ett geni till tror jag vi har här!, helt själv, men någon måste väl ha lärt dig grunderna?”

“Det var en man från Luna som blev vän med mormor som visade mig”, svarar Nea.

“På Tellus”, säger Jeremy, “vem var han?”

“Han kom ner precis som du antar jag”, svarar Nea honom, “han såg hur dåligt mycket flera förhållande var och hur många robotar och maskiner som hjälper till med att skörda och frakta varor med mera fungerade och hur dåligt underhållna de var, det var många av dem som inte gick och de blev inte reparerade från UN/SFs sida och Tellusborna fick slita mycket mera än vad de hade behövt. Så han hjälpte till att reparera så mycket som möjligt av rullband, skördetröskor etc och jag fick följa med honom och han visade och förklarade för mig. Och sen började jag knåpa på Zip när han hade lämnat Tellus igen. Men medan han var där så bodde han med oss i vårt skjul och det var det som gjorde att vi kunde bo kvar där, för att alla var tacksamma mot honom och inte bråkade med oss som de kan göra med andra som inte är tillräckligt starka, friska och/eller unga, som inte kan försvara sig och på så sätt inte klarar av att behålla sina hem.”

“När var det han var på Tellus, och vet du vad han heter?” undrar Joel.

“Jag var runt 5 tror jag, “ svarar Nea, “hans namn var något ovanligt, men han var lika gammal som mormor tror jag, kan det varit  …Loke kanske?”

“Loke Axell?, kan det stämma?” undrar Joel.

Nea nickar och Jeremy säger. - “Jag vet inte Nea, jag tror inte han kan vara lika gammal som din mormor för nere på Tellus äldras människor, mycket snabbare och har lägre livstids längd än vad övriga i UN/SF har. Jag vet att din mormor är runt 60 år nu, och är i den åldern då de flesta Tellusbor dör i, tyvärr Nea, men jag vet att det inte är någon hemlighet för dig: Men om han såg ut som att vara i din mormors ålder så tror jag han behöver varit över 100 år.” vänd mot Joel“Vet du vem det är?”

“Ja”, svarar Joel, “det är faktiskt min mentor, han är inte här idag, men jag ska hälsa honom att du är här på Luna nu Nea, för han vill säkert träffa dig. Och på tal om hans ålder så har du rätt Jeremy jag tror faktiskt han är närmare 120 år men han är ännu frisk och kry och kan mycket väl ha 30 år kvar eller mer att leva.”

Joel fortsätter med att säga att de kan lämna Zip här så ska han se på honom och höra av sig till Jeremy när han är klar med honom, för det är väl dags för Nea att gå tillbaka så hon inte missar något av utbildningen nu.

De säger hejdå och lämnar den blå zonen och när de står och väntar på linbanan ska komma och innan de skiljs åt så säger Jeremy adjö till Bastien genom att ge honom en lång och djup kyss.