Helgfrågan vecka 46 / 2023

 I helgfrågan undrar Mia om vi slutar läsa en bok vi inte gillar när vi har börjat att läsa den. Och visst, det finns så många bra böcker därute, så varför ska jag försöka kämpa mig igenom en bok jag inte gillar. Jag har ett par jag har avslutat efter bara några sidor in i dem, då jag känt att jag och boken inte kommer överrens, en sådan bok är Smaken av Muriel Barbery.

Här kommer fortsättningen på min berättelse, som jag har delat med mig flera gånger av här på Helgfrågan, om ni inte har läst tidigare delar i helgfrågan sen några veckor/månader tillbaka så har ni här en länk till en samling av hela skrivprojektet som jag hittils delat med mig av. Jag är inte en profossionell författare och skriver bara för att jag tycker det är kul, och min berättelse är inte någon färdig redigerad historia gällande handling, gramatik eller språk, så ni får ha översikt med det.

KAPITEL 8

2520 - Tellus, Norra kolonin

Ana tar ett djupt andetag av den fräscha anläggningsrenade luften medan dörrarna glider upp inför doften av svett, möglig tvätt och matdofter, hon vet kommer att möta henne då hon stiger ur podd-hallen in på Norra kolonin på Tellus. Däremot hade hon glömt hur inomhus det kändes även om det egentligen är utomhus, det känslan skapas av att bostadsplanet är placerad  under plattan som är för odling, boskaps utrymme och produktion och fraktning av mat till resten av UN/SF. 

Hon har återvänt hit ner för att göra den årliga hälsokontrollen som hon alltid genomför på de 8 åringar som lyckats klara IQ-testet för att få komma upp till Luna för att få chansen att klara UN/SFs Elit-utbildning, innan de transporteras upp till Luna i morgon.

Hon ser ett par vakter vänta på henne för att transportera henne till huset där hon ska bo och dit barnen kommer nu i eftermiddag för att hon ska hinna undersöka dem innan de ska återvända upp till Luna imorgon. När hon kommer närmare ser hon att hon känner den ena vakten. “Men hej Jeremy, jag trodde du var på Mars”.

Han skakar på huvudet, “Nej jag gick den ettåriga grundutbildningen, men efter det blev jag placerad här i ett år, men det året är fullbordat nu så jag kommer följa med dig och barnen upp till Luna i morgon”. 

“Jaha, det låter ju bra, ska vi gå då så jag kan installera mig och få träffa barnen”.

“De från Södra”, säger då Jeremy, “har inte kommit ännu, de är på väg med ubåten hit med beräknad ankomst om en halvtimme”.

“Måste du stanna här och vänta på dem”,  undrar hon.

Han skakar på huvudet.

“Vad bra då”, säger hon och börjar gå.

“Vet du vart du ska?” funderar han.

“Ja, då, det här är mitt sjunde år jag har skött detta, och innan dess hade även jag ett års placering här nere, så hittar gör jag. Jag hörde att i år är det inte så många barn som passerat heller så det kommer väl att gå snabbt det här, ska bli skönt att få återvända upp redan i morgon. Vet du vissa år har jag behövt vara här i flera dagar då det varit så många”.

Jeremy nickar och följer efter henne; “Ja, det ska bli skönt att få återvända upp till Luna redan i morgon”.

Ana går före och han följer efter henne och håller uppsikt på människorna runt omkring ifall någon skulle utgöra ett hot mot dem, de får dock inga problem utan de anländer utan problem till huset, där hon går in medan Jeremy stannar kvar utanför för att hålla vakt så inga obehöriga kommer in på området. En rultig liten gumma kommer emot henne. Ana undrar hur gammal hon kan vara, jag vet att jag inte kommer kunna gissa rätt för människorna på Tellus har ett mer slitande liv och åldras så mycket snabbare än vi övriga, sen har de ju nästan hela 100 års kortare livsspann än vi, då vår medellivslängd nu har uppnått 150 år, och när jag tänker på det nu så har jag väl en sådär 120 år till att leva, tänka sig.

"Välkommen, jag är husfru här”, säger kvinnan, till Ana. “Låt mig visa dig till ditt rum. Jag hörde att barnen från Norra kommer först om en halvtimme ungefär, men jag tror de härifrån dyker upp när som helst, så du hinner med att fräscha upp dig lite snabbt om du vill”

“Tack”, svarar Ana och går in på rummet hon blir anvisad.

När hon är klar för dagen, med att göra hälsokontroller på barnen, det var 3 pojkar och 2 flickor från Södra och 2 pojkar och 1 flicka från Norra, inte alls samma mängd som hon har varit van med och nu har de alla ätit middag. Så hon går ut till vaktkuren där Jeremy precis håller på att bli avlöst, hon undrar om han kan följa med henne på en promenad omgivningarna.

“Ja, jag slutar egentligen för dagen, men för dig kan jag följa med för det är inte säkert för dig att gå själv, det brukar inte vara något problem men just nu idag är det ju helgdag så jag kan tänka mig att många kommer vara ute och fira runt omkring de stora platserna. Så om du vill så kanske vi ska hålla oss ifrån dem?”

Hon nickar och svarar att det kan kännas tryggare och de går ut bakvägen, för att dra än mindre intresse till sig.

Hon går runt och ser på misären runt sig, ser en del boplatser bara har två väggar av .. , ja vad består ens väggarna av, en del är väl bara tygskynken, och där ser det ut att vara en hög med trasor att sova eller sitta på. Det lagas mat antingen över öppen eld eller en liten kokplatta som de boende försöker hålla så långt borta från det lättantändliga material deras bo består av. Hon skakar på huvudet åt situationen de lever i, dessa stackars människor, för hon vet att de, för en spottstyver net-coins sliter i 10 timmar varje dag, varje dag i veckan för att se till att alla vi andra inom UN/SF får mat i våra magar, medan de själva svälter för att det inte finns tillräckligt med mat till dem kvar, eller att de inte har råd att köpa den.

Hon skakar på huvudet och ser att även Jeremy verkar tagen av det, sen vänder han sig till henne och frågar om hon kan komma med honom för det är någon som han vill att hon ska möta.

Hon blir väldigt nyfiken och ber honom att visa vägen.

Han leder henne runt ett gäng med håglösa människor som sitter runt en öppen eld och väntar på någon form av soppa ska koka klart, antar hon, och vidare ner för en väg där det är lite bättre boende än de där tygskynkena som skulle föreställa tält. Han stannar till vid ett av rucklen och knackar på dörren.

“Kom in”, hörs en knarrig röst och Jeremy öppnar dörren och håller upp den för Ana.

De stiger in och Ana ser att det finns även en dörr på baksidan som står öppen, och hon ser att det finns faktiskt en liten plantering där det växer tex en tomatplanta, in genom den dörren kommer det en krum liten gumma och plirar på Jeremy.

“Hej, på dig, vännen, Vem är det du har med dig?”

“Detta är doktorn jag talat om”, säger Jeremy.

“Hej”, säger Ana och tar den äldre kvinnan i hand. “Är det något hälsoproblem jag kan hjälpa er med?”

“Nej, inte mig, det är det försent för, jag är redan 60 år så jag ligger väl för döden när som helst”, svarar kvinnan.

Ana tittar både på henne och Jeremy frågande, varför har de bett henne att komma hit och det Jeremy sa, att han hade talat om henne med kvinnan, så något måste det ju gälla att han bett henne att följa med hit..

Kvinnan ropar då “Nea kom hit lilla vän”.

Anna vänder sig om, då en liten flicka kommer in genom dörren från den lilla trädgården, med ett par morötter i handen. Hon verkar ha en liten deformerad ryggrad ser hon, och Ana börjar ana vad Jeremy vill.

Nea skiner upp när hon ser Jeremy och slänger morötterna på bordet och slänger sig i hans arm, han lyfter upp henne och snurrar försiktigt runt med den lilla flickan som skrattar och kramar om honom. Han slutar snurra och sätter ner henne på golvet igen.

“Nea detta är doktor Ana MontBlanc, jag ville att hon skulle träffa dig och undersöka dig”. Sen vänd till Ana säger han: “Nea här har en IQ på runt 200 när hon gjorde testet för två år sen, men pga den medfödda ryggskada hon hade fick hon inte följa med upp till Luna. Jag tänkte att du kanske på något sätt kan hjälpa till att fixa till hennes rygg, för jag vet att om hon inte hade varit född här på Tellus hade de redan blivit gjort vid födseln eller till och med även innan hon hade blivit född” Han tittar bedjande på Ana.

Ana vinkar flickan till sig “Jag ska undersöka dig lite och se om det ens är något som går att åtgärda”. Hon ser mot skynket som hänger framför en del av det skokartongs liknande plåtskjul hon står i, “Är det ok om jag tar med mig henne in bakom här, jag antar att det är där ni sover?” Den äldre kvinnan nickar och drar undan en del av skynket så Ana ser att där innanför står faktiskt en säng och inte bara en hög med tygtrasor på golvet som ska föreställa deras gemensamma bädd. Hon tar med sig Nea dit in och låter sen sin hand stryka ner över flickans ryggrad utanpå hennes klänning, hon känner att ryggraden är snedvriden, hon för försiktigt upp klänningen så att hon kan se, och det stämmer att ryggraden verkar ha vuxit fel, och det är ett rätt lätt ingripande att rätta till, genom en operation och kanske ungefär en månads KRY-behandling. Hon släpper ner Neas klänning igen och lägger ena handen på hennes axel och vänder sig om och tittar på de två andras bekymrade ansikten, “det är inga problem att rätta till det här inte. Men jag vet inte om de går med på det. Jag antar att vi på något sätt måste försöka smyga henne med upp i podden i morgon utan någon märker det. Nea, är du redo att följa med mig och Jeremy?”

Nea tittar lite blygt på henne och nickar.

Ana släpper Nea och undrar; "Hur lärde ni känna Jeremy då?” 

Nea skyggar undan och gömmer sitt huvud i Jeremys armveck, han svarar Ana: “En dag var jag ute och patrullerade och hörde en flickas gråt och när jag går för att kolla upp det ser jag Nea här, som har blivit omringad av ett gäng lite äldre barn som inte lät henne gå igen och höll på att reta henne för hur hennes rygg såg ut, men när de andra barnen såg mig komma så sprang de kvickt iväg och jag frågade Nea om jag inte skulle följa henne hem så att de inte gav sig på henne igen och hon nickade och sträckte blygt ut sin hand till mig till och med så jag kunde hålla henne i handen medan hon visade vägen hit hem. Och Julie, hennes mormor, blev så tacksam så hon bjöd mig på en kopp kaffe för hon hade precis kokat till sig själv, och sen så blev vi vänner och jag tittade regelbundet till dem. Julie har berättat för mig att Neas mamma bara var 14 år när hon födde henne, och det var en komplicerad graviditet och förlossning och jag antar att det är då Neas skador skedde, hennes mamma förblödde efter förlossningen av skadorna som skedde, och hennes mormor har tagit hand om Nea sen dess”.

“Jag lever redan på lånad tid”, knarrar mormodern fram då “jag är 65 år och helt sliten, vissa dagar orkar jag inte ens ur sängen och stackars Nea här får sköta om mig fast det ska vara tvärtom. Jag är orolig att hon ska råka ut för samma sak som hennes stackars mamma, hon var utsatt för en gängvåldtäkt och så blev det som det blev ." 

Ana blir alldeles förfärad när hon får höra det, och säger “att jag ska göra allt för att hon ska få vård och gå Elit- utbildningen och få ett bättre liv, jag är bara så ledsen att jag inte kan hjälpa dig eller kunde hjälpa er dotter”.

“Nea, gå och packa ihop dina grejor, så ska vi gå tillbaka till uppsamlings huset nu”, säger Jeremy och Nea springer iväg.

Luna utbildnings-och forskningscentrum

Ana slappnar av i hela kroppen då de landar på Luna igen, morgonen har flutit på utan några missöden, alla hann äta frukost och duscha och klä på sig sina nya skoluniformer, vit T-shirt med UN/SF emblemet till vänster placerat precis över hjärta och mörkgrå byxor och kom ombord på podden utan några problem.

Men nu börjar det svåra att få Nea till Röda zonen och till mitt laboratorium utan att någon ser henne. Jag har kontaktat Bastien och hoppas han finns på plats nu bara.

Hon säger till barnen att ta det lugnt så går de av i samlad tropp. Även det går lugnt och fint till, nu står de på rad efter väggen precis i början av korridoren efter att de klivit av linbanan inne i navet i den vita zonen. Ana räknar in dem och kontrollerar att alla finns där. Hon vänder sig om och säger till Jeremy, “tack för hjälpen, nu klarar jag det själv, min assisten kommer när som helst så ska han få ta med sig Nea till mitt laboratorium och förbereda henne”

“Ok, vad bra” svarar Jeremy henne, för jag har fått inkallelse till att anmäla mig direkt till General Foxtrott, för vidare besked?”

“Men, se gå då” säger Ana och schasar på honom. Jeremey lägger sin hand på Neas axel och kramar den lätt och säger “ses senare, när du fått en fin och rak rygg!” Nea slänger sig i hans famn och ger honom en kram och vinkar sen efter honom när han går.

Ana börjar skruva på sig lite när hon märker att barnen inte riktigt kan stå stilla och hålla sig i raden längre. När hon nästan börjar undra om hon ska ta och börja gå lite sakta mot kupolen till då dyker Bastien upp.

“Förlåt, jag skyndade mig", säger han ursäktande.

Ana ler mot honom och visar på Nea “Detta är Nea”, och vänd mot Nea “det här är Bastien om du följer med honom så ska han förbereda dig för ingreppet, så kommer jag om en liten stund då jag lämnat de andra barnen där de ska vara.”

Nea tittar blygt upp på Bastien men hon ger honom ett litet snett leende. “Hej” och så sträcker hon försiktigt ut sin hand mot honom, 

“Hej, Nea!”, ler han mot henne samtidigt som han greppar hennes lilla hand i sin “ska vi gå då?”

Han börjar gå mot linbanan till som de ska ta till den röda zonen och Nea vänder sig om och vinkar till Ana och de andra barnen och följer efter honom med sin hand i hans.

Ana vänder sig åt de andra barnen.”Är ni redo så går vi”, säger hon  och leder iväg dem efter Bastien och Nea men hon för barnen längre in den vita zonen, men hon hinner se Bastien och Nea  en sista gång precis då de går på linbanan som ska ta dem till den röda zonen. Hon ska föra de nya eleverna till Välkomstmomttagandet och där hon ska hålla sitt tal till dem, innan hon är klar med sina åtagande för idag, och sen kan hon gå och hela Nea.

Jeremey kommer fram till General Foxtrots kontor och meddelar hans sekreterare att  “Fänrik Jeremy Croft anmäler sig, jag hade fått order att jag skulle komma hit!”

Sekreteraren ser upp på honom innan han säger att om ni väntar lite ska jag meddela Generalen att ni är här. Han trycker på en knapp på sin datorskärm han har framför sig och säger “Fänrik Croft är här nu, sir”.

Det buzzar till och sekreteraren visar mot en dörr och säger “Ni kan gå in nu Fänrik Croft”.

När Jeremy går in och ställer sig i honnör framför Generalen Foxtrotts skrivbord.

General Foxtrott tittar upp på honom och säger “Ledig, Fänrik! Ni kan sätta er ner.”

Jeremey sätter sig och säger “Tack!”

“Jag har kallat hit dig för jag ville meddela dig att din tjänstgöring nere på Tellus är avslutad. Du är härmed nu tilldelad att jobba som vakt på vår säkerhets-avdelning här på Lunas utbildnings- och forskningscentrum. Du ska vara på plats i morgon klockan 8 på deras kontor så får du all information och sådant av dem då. Om ni inte har några mer frågor så kan du gå nu. Jo, var du ska bo vet min sekreterare.” General Foxtrott återgår till att granska sin datorskärm och Jeremy känner att det är väl lika bra att jag reser mig upp, jag har inte mycket att säga till om antar jag. Men jag förstår inte varför de inte låter mig fullfölja min 3 åriga militärutbildning som nästan är obligatorisk efter de 12 års Elitutbildning vi får.

Han går ut och vänder sig till sekreteraren.

“Jag hörde att ni visste var mitt rum låg?”

Den unge mannen ser upp och tittar lite förvirrat på honom

“Jo, ja …vänta lite….jo här.. ljusgrå 4, Höger, U, 7691  var det allt Fänrik?”

Jeremy nickar ett tack till honom men Jeremy funderar om han ens såg det för sekreteraren verkade verkligen upptagen, innan han själv lämnar General Foxtrotts kontor.

Det är lika bra att jag går och hämtar ut mina nya arbetskläder för tvätteriet ligger precis mellan ljusgrå och blå zon på vån 3 innan jag  går till mitt rum. När han kommer fram till tvätteriet är det en liten kö där med ett fåtal- människor där, städare, köks-och matsalspersonal och vaktmästare antagligen då han ser att de har ljusgråa T-shirts till sina mörkgrå byxor, som också väntar på att få lämna tvätt men de är nog där i tjänsten för det ser ut som handdukar och lakan i deras tvättsäckar tycker han. Det löper på rätt smidigt i kön och snart är det hans tur.

“Fänrik Jeremy Croft, P2 - 2498 - 691217”, anger han till den ljusgråa klädde äldre herre som står där. Han nickar åt Jeremy och trycker på sin datorskärm och ger ifrån sig ett litet ljud, och sen plingar det till ett par gånger, och mannen tittar upp på Jeremy

“Hej, och välkommen tillbaka till  Luna, Fänrik, har du några kläder att lämna tillbaka!”

“Tack”, svarar Jeremy och tar fram de 3 mörkbruna T-shirtar och det mörkbruna kamouflagefärgade byxorna han hade i sin ryggsäck. Han vränger även av sig den mörkbruna arméjacka han har på sig, färgen på kläderna symboliserar att han har  jobbat på Tellus. Nu har han bara resegarderoben med sin mörkgrå paraduniform och den ljusgrå skjortan som hör till, och de kläder han har på sig och 6 par underkläder och 6 strumpor, vita förutom ett svart par och sina gympadojor kvar i ryggsäcken.. “Resten får jag lämna nästa gång efter att jag har bytt om”.

Mannen tittar upp på honom och ler “Det går så bra som helst det, vi vill ju inte att ni ska springa omkring nästan naken. Tack… och här kommer era nya kläder, 4 mörkgrå T-shirtar, två par mörkgrå militärbyxor och en mörkgrå militärjacka, en uppsättning sängkläder, handdukar, 2 stora, 2 små, ett set hygienartiklar. Om det är något ni saknar eller vill ha mer av så säg bara till så kan ni få det mot rätt mängd net-coins, Fänrik.”

“Tack så mycket, jag är nöjd för tillfället”,  säger Jeremy när han lyfter upp högen med sakerna han fått av mannen och vänder sig om och går emot den vänstra hissen i basen av den ljusgråa zonen och går in i den och säger “våning fyra, tack” och hissen åker iväg.

När han svänger in i rätt korridor möter han en ung kvinna iklädd vakternas mörkgråa T-shirt, “Oj förlåt”, säger han “men är det inte Katja!” Hon stannar till och tittar på honom lite förvirrat tills det tänds ett igenkännande i hennes ögon.

“Jeremy! Du växte väl upp i huset bredvid mig på Pallas 2?”

“Ja”, svarar han, “det stämmer, Jag kom precis hit efter ett års tid på Tellus, och ska bli din kollega från och med i morgon”.

“Nä, det ska bli kul att lära känna dig som arbetskollega. Då får vi väl se hur ofta vi kommer att jobba tillsammans, vi är ändå sammanlagt runt 1000 som jobbar som säkerhetsvakter här på centrumet. Vi kommer väl att ses här i korridoren lite då och då skulle jag tro. Jag bor här i 7668, vilket är ditt rum”” säger hon.

“Jag ska bo i 7691”, svarar han. Hon nickar och de tar farväl och Jeremy öppnar och går in på sitt rum, som är standard utrustat som de flesta rum på centrumet med undantag för de i elev korridorerna  där man måste dela med två andra, eller de få undantagen med 2-3 rumslägenheter för de par och familjer som finns, man kommer in som i en hall där mot ena väggen står ett skrivbord och det andra öppnar upp mot den L-formade delen av rummet med en hörnsoffa med ett bord framför. Sängen står längst in i rummet mot väggen med ett sängbord bredvid sig. Motsatta sidan mot där sängbordet står är det en byrå och en garderob. Sen finns det ett badrum med dusch.

Jeremy går in på rummet och tänker att det är lika bra att han bäddar sängen och lägger ner sina kläder i garderoben och hänger upp sin uniform i garderoben. Han tittar kritiskt på sina armékängor som han har på sig och konstaterar att de är tillräckligt rena ännu efter att han putsade dem igår. Det är ju renare här på Luna än på Tellus, så han ska nog slippa att putsa dem lika ofta som han har gjort det senaste året. Han låter putsgrejorna ligga kvar i ryggsäcken och ställer in den i garderoben. Han lägger även sin pappersupplaga av klassikern “Do you dream of Terra-Two?” han fick av Bastien på sin 20 års dag, ett par veckor innan han sa hejdå till honom innan han åkte till Mars, på sängbordet, det är den enda egna personliga sak han äger och den här boken håller han som sin mest värdefulla ägodel. Han känner en klump i halsen då han tänker på Bastien, han är den enda pojkvän han har haft och är ännu den av alla vänner han har mött och sen tvingats lämna bakom sig som han saknar mest. 

Jeremy anländer till Ana MontBlancs laboratorium efter han gjorde ett stopp i en av alla de matsalar som är utspridda över centrumet, han hade valt den ena som låg i början av den Röda zonen, han hade valt en vegetarisk lasagne där alla grönsaker var odlade här på Luna, han ville inte ha något som någon stackars Tellus-bo hade slitit med för att han skulle få bli mätt.

Ana tog emot honom i det yttre rummet i hennes laboratorium. Hon började med en gång berätta för honom: “att allt har gått bra, jag tog bort den del av Neas ryggrad som var böjd i fel vinkel, och ersatte den med en biologiskt odlad i rätt form och fäste den i hennes återstående ryggrad och suturerade ihop huden innan jag la ner henne i en KRY-kammare, nu är det bara att vänta runt 3-4 månader tills vi ser att den nya ryggraden växer fast och alla nervbanor återställs innan vi kan anse henne frisk och jag beslutar att hon kan komma ur KRY. Jag tänkte gå hem till Carl nu, jag har arbetat min tid för idag, men om du går in genom den dörren där så kan min assistent hjälpa dig”.

“Tack så mycket! Hälsa Carl från mig. Hej då!”, säger han till Ana som vinkar och går därifrån.

Jeremy går igenom den anvisade dörren och när han kommer in så ser han att det står en KRY-kammare där som han ser Nea flyta runt inne ii den med sitt hår åt alla håll, hon är nästan helt naken förutom en tunn vit kroppsstrumpa som täcker hela hennes kropp där bara huvud,fötter och händer sticker ut. 

Assistenten står med ryggen åt honom och verkar kontrollera några av värdena på kammarens övervakningsskärm, han har lockigt svart hår som Jeremy får väldigt stor lust att dra fingrarna igenom precis samma lust som han alltid kände att göra med Bastiens hår, men vänta lite Jeremy tycker sig känna igen den där käklinjen…

“Bastien är det du…?” säger Jeremy tyst.