Guy Montag gillar sitt jobb som brandman. Han tänder i stället för släcker eldar. På statens uppdrag bränner han böcker, alla gamla tryckta böcker som kan kallas »litteratur«; som kan få folk att spåra ur, inbilla sig att förändra världen och liknande. Han bränner både böckerna och husen där han hittat dem ibland även människorna som äger dem, om de knusslar. Sedan åker han hem till sin hustru Mildred, som spenderar dagarna framför TV:n.
Så lär Guy känna Clarisse, en sjuttonårig granne, som får honom att börja tänka annorlunda, och känna hur gott det gör med tankar och idéer, men också vilken kraft han får från den av alla hatade litteraturen. Omgivningen kan inte annat än registrera hur han går från att vara en statens trogne tjänare, till att bli en statens fiende.
Ray Bradburys Fahrenheit 451, betitlad efter den temperatur vid vilken papper självantänder, är en världslitteraturens största klassiker i den dystopiska genren, vars budskap i dag känns mer levande och relevant än någonsin.
Beskrivning av boken hämtad från Adlibris.
En klassiker som jag egentligen inte visste så mycket om men ändå en klassiker som jag har velat läsa, och nu blev den läst, och den var mycket bättre än jag förväntade mig. Och det var inte alls som jag tänkte mig men så många funderingar den framkallar om hur även vi lever nu i vår tid. Boken är skriven 1953, och det är en framtidsvision som faktiskt känns rätt skrämmande.
Jag räknar denna bok att ingå i Kaosutmaningen som #2- en dystopi.
Jag räknar denna bok att ingå i Kaosutmaningen som #2- en dystopi.
Den vill jag läsa!
SvaraRaderaAbsolut. Farenheit 451 står sig fortfarande, tänker jag (det var över tjugo år sedan jag läste den). Den fick mig att läsa en hel del av Bradbury. Jag minns att jag speciellt tyckte om Döden är en ensam historia. Det var mycket han skrev som var otäckt eller skrämmande, det letade sig innanför huden, utan att på något sätt vara bestialiskt.
SvaraRadera