Dimman av Stephen King

Vädret har varit underligt i flera veckor, och David Drayton tycker först inte att det är något konstigt med dimman som väller in över sjön efter en våldsam sommarstorm. Men ett instinktivt obehag säger honom snart att det som närmar sig inte är någon vanlig dimma.

Tillsammans med sin son och en granne åker David in till stormarknaden, och under tiden omsluts staden av dimman. En rad skrämmande händelser inträffar kort därpå, och stadens invånare inser med stigande fasa att det rör sig okända och dödliga varelser i det ogenomträngligt vita.

David och hans son blir tillsammans med andra invånare som åkt för att handla fast på stormarknaden, och snart bildas olika grupper bland dem. De som vägrar tro på vad som händer, de som helt enkelt kopplar bort hjärnan inför skräcken de bevittnar och domedagsprofeterna, som anser att ett blodsoffer är det enda som kan häva förbannelsen. David tillhör gruppen som instinktivt känner att det enda de kan göra är att försöka fly. Men hur flyr man utan att se, och utan att veta vad för slags fiender som blixtsnabbt rör sig i dimman ...

Bokomslag och beskrivning av boken hämtad från Bokus.

När jag för några månader tänkte jag skulle läsa lite Stephen King böcker framkom att biblioteket hade denna bok, då lånade jag den och just nu har jag läst den.

Det hemska med den här är inte dimman och vad som döljer sig i den utan mera människorna hur de reagerar och gör för att förstå och för att hitta en räddning ur situationen. Många gör felval och man förstår inte hur de tänker, den mänskliga naturen kan verkligen vara hemsk ibland.

Sen är detta en kort liten berättelse, och det gillar jag för de Kingromaner som är längre tycker jag blir jobbigare och sämre än de korta, och boken har egentligen inget slut.