torsdag 24 augusti 2023

Helgfrågan v 34 / 2023 (+ uppdatering av mitt skriviprojekt)

 

 Mia funderar i första helgfrågan hur vår läsning har gått under semestern, efter sommaren.

Jag får säga att min läsning har varit som den brukar, lite nergångar med stunder då jag inte känt för att läsa men i överlag har läsningen gått bra se bara här på Juni och Juli sammanställningarna jag har gjort. Augusti verkar bli ungefär samma tror jag, men jag har bloggande om dem kvar.


Sen så efter som jag fick denna kommentar på min Helgfråga förra veckan av Mia som sa sig se fram att läsa mer från mitt skrivprojekt, så hoppas jag att du inte tar illa vid dig av att jag lägger till lite mer av det till denna helgfråga:

Sen som förklaring: så ska jag säga jag är inte en författare utan jag skriver bara för min egna (nöjes) skull, och jag skäms verkligen att någon annan ska läsa vad jag har skrivit, speciellt då jag verkligen inte är bra på grammatik, och jag känner att jag är väldigt rörig i det jag skriver och kan inte behålla rätt form i samma text utan byter hela tiden. Sen så har jag även problem med att komma på ord då jag skriver och speciellt de där som är lite mera fack-termer, så detta är inte någon färdig text.

Sen om ni är intresserade av början av denna berättelse, detta kapitels början så delade jag med mig det i förra veckans helgfråga men jag har även ordnat en sida på min blogg som ni kan kolla in också...här.


Så här tänker jag mig SeBASTIEN ser ut, i alla fall färgen på ögon (ljust grå/gul-gröna) och hår (svart), sen att håret är lockigt och rufsigt som man bara vill dra fingrana genom det. Skådespelaren heter Curran Walters.(bidlkälla)
Och hans bror THEOdore, lite ljusare hår (mellanbrunt) och hasselbruna ögon. Hunter Doohan heter den här skådespelaren. (bildkälla)

För om jag inte helt tänker fel utifrån mina genetikkunskaper att om det bara finns en liten population och du får "inalvel" bland dem så leder det till att de flesta kommer att få bruna ögon och hår för att de är det som är de dominerade generna, och det är så som de flesta nu levande inom min science fiction värld ser ut, brunögda och brunhåriga.

Forts: KAPITEL 1

ÅR 2525.

Luna Utbildnings- och forskningscentrum

När de andra har lämnat lab A så vänder sig Theo till Adria och ber henne att försöka ladda ner så mycket som möjligt av all data information som finns, och även deleta den och alla spår om att hon har varit inne i datorerna och få det att se ut som en datorhaveri. Medan hon håller på med detta, så plockar han och Fox ihop saker som kan vara bra att ha som de ska ta med sig. Kopplar in sina medhavda sprängladdningar i de brandfarliga och explosionsfarliga vätskor och komponenter som finns runt i labbet.

När de är klara nickar de till varandra, öppnar dörren och tittar ut om det är klar kust och sen springer iväg ut i korridoren samtidigt som Fox trycker på utlösaren, flera explosioner hörs som följs av en kraftig eld, de ser till att branddörrarna i korridoren inte åker igen genom att trycka in stoppkoden då de passerar varje dörrs kommandopanel. När de närmar den sista ut till huvudkupolen ser de att den snart har stängts. Om de inte skyndar sig kommer de att bli fast, både Adria och Fox slänger sig ner och ser till att de kan glida ut under dörren innan den stängs. Theo som är sist lägger sig ner och rullar ut under den precis innan den stängs. Nu är den stängd tills det brunnit klart för säkerhetssystem ser till att elden inte sprider sig längre än till den modul som den startat i. Då de nu har sett till att övriga modulers branddörrar inte har stängts så är de helt säkra på att alla bevis på att de varit där kommer att utplånas. Då de även var in i datorn och Adria laddade ner all information och deleta den i huvuddatorn så ska allt om forskningen med att göra människor till superdatorer-superhjärnor, med implantat inopererade i människors hjärnor, vara förstört.

Theo nickar åt de andra för att de ska snabbt ta sig därifrån och tillbaka till Laika. 

Han själv blir ensam kvar och han smyger in ett intilliggande konferensrum och väntar på att människor kommer för att se vad som står på och när han ser en av forskarna som Bastien brukar jobba med stå där och stirra på scenariot genom korridorens fönster så rusar han fram och börjar oroligt gå på professorn 

“Bastien,” skriker han nästan och skakar den stackars professorn “är han där inne, skulle han inte ha vakt i natt, är han det….?"

Professorn tittar på honom alldeles chockad  “Lugna dig” säger han lugnande och ger Theo ett svagt litet leende. “jag vet inte, men jag tror inte han är det. För han ska väl följa med er på er expedition? Jag tror det blev ordnat så att han redan har slutat och någon annan var den som hade jour i natt…jag måste höra med kontrollrummet.

Vänta lite, där är ju vår natt-kontrollant”

“Har du koll på vad som hänt?” säger professorn till vakten som kommer fram till dem.

“Jag vet inte, rätt som det var kom hörde jag en explosion och sen gick larmet och branddörren stängdes.” svarar vakten dem. 

“Syntes inte något på monitorerna?" undrar professorn.

Vakten skakar på huvudet  “Nej ingenting allt var lugnt tills explosionen så..”

“Jaha, jag vet inte vad jag ska säga,” säger professorn till Theo. Till vakten säger han “Det här får titta närmare på vad som har hänt".

Har unge Sebastien varit här i natt, vet du det?

“Nej, han var här tidigare och sa hej då till oss, för han hade fått ledigt sa han och han skulle redan i morgon åka iväg på den där expeditionen med sin bror.”

“Jag är hans bror, jag var i närheten när jag hörde explosionen och när jag såg vad som hänt blev jag orolig, jag visste inte att han var ledig i natt.” säger Theo till vakten.

“Jag tror han talade om att ta avsked av några vänner, plus att han sa att även om det inte är mycket så behövde han ju packa ihop sina saker innan han lämnade sitt rum.” säger vakten samtidigt som han ger Theo ett lugnande leende.

“Tack, det gör mig lättad att höra att han inte var där inne…jag ska försöka få tag i honom, han måste bli chockad när han får höra detta…” säger han till vakten.

Professorn vänder sig till Theo, “Ja, det tror jag att han blir, för det är jag. Hälsa honom och tacka för tiden han har jobbat med oss. Plus att det är synd att bli av med honom speciellt då jag tror han hade mycket kunskap om det som har gått förlorat nu.”

Theo nickar till svar och går därifrån med en stor invärtes suck och går lugnt mot Bastiens rum för att det ska se ut att han hela tiden vara ute för att finna sin bror. När han efter att han har utan att bli insläppt buzzat på Bastiens dörr går han till mot Rymdskeppsdockningszonen.


När han anländer till Laika har de andra lyckats utan några problem ta sig ombord med barnen och de är nu i sjukavdelningen, Robyn har sett till att de stoppat ner Nea så fort de anlände i en av Laikas två KRY-kammare. “Sådär, nu är det lugnt igen”,säger hon, “hon mår så bra som hon kan göra just nu. Bastien, hur länge är det vanligaste att ni låter dem ligga i KRY innan ni tar ut dem?”

“Allt mellan 2-12 veckor.” svarar han. “Nea har legat i 6 veckor nu, så jag kan förstå att det kunde bli komplikationer men vi kunde ju inte vänta, men det slutade ju bra till slut”.

Theo lägger armen om Bastien. “Ja, och du finns här,” säger han “och vi hoppas att vi har satt stopp för superdator-projektet nu”.

Robyn säger till Zack och Tim att lägga ner de två killarna i den andra kuvösen. “Hoppas att det kommer att fungera detta, det är ju inte det vanligaste att ha fler i samma kuvös.”

Robyn ser även till att Fox och Adria kopplar in den kuvösen de haft med sig. 

Bastien tittar runt om på de andra och tackar dem. sen lägger han handen på Neas kuvös och säger “detta är Nea. Den andra unga damen heter Tess och killarna är Robert den äldste och John”.

Plötsligt hörs ett högt Beep det är ett anrop från kontrolltornet.

“Deep space explorer one, Laika, kom in.”

Theo ser upp fundersamt

“Ja Laika här” säger han…”vad är det?”

“Det är Ledamot Brown här, Nationschef Överamerial Howard Wang har utsett mig och mina två assistenter att följa med er på er resa, så vi ansöker om att få komma ombord.”

“OK, det var jag inte medveten om, vänta lite så kommer jag och möter upp er och …”

“OK, vi ses snart. Klart slut.”

Theo vänder sig om och ser på de andra, som ser lika panikartade och chockade ut som han känner sig.

“OK”, säger han lugnande,  “detta måste vi ordna på något sätt. Vi har väl hytterna i vänstra zonen, där de kan få bo, det är ju som en svit så de kan få det att fungera som ett kontor också om det behövs, och det är lätt att hålla dem undan från andra ställen på skeppet…väl?”

Alla börjar prata i munnen och säger att vi kommer åka fast med en gång, de kan inte följa med, de kommer att rapportera till UN/SF som kommer att stoppa oss, vi är verkligen illa ute.

“Lugn lugn”, säger Theo lugnande till dem, “vi löser detta om vi fortsätter att hålla oss lugna och jobba ihop. Vi får försöka se till att de inte förstår något om vad vi gjort i natt, eller vad vi har för extra passagerare innan vi lämnar Luna, det är bara 1 timme till avfärd.”

“Varför har vi inte fått veta om att de skulle komma förrän nu” undrar Zack. “…misstänker de något?”

Theo skakar på huvudet. “Det är bara 5 timmar sen, och jag tror inte att de så snabbt kan hitta bevis som leder till oss. Jag tror de har tänkt sig att se hur vi reagera på oväntade saker, och att vi inte i förväg skulle veta att vi skulle ha  en kontrolldelegation med  oss på vår första utforskaruppdrag.

Jag ska påpeka att om vi inte hade haft barnen här skulle vi inte ha något jätteproblem med att vår expedition har ökat i antal. Nu får vi vara lite mer vaksamma vad vi säger och gör, men vi vet var vi har varandra och litar på varandra.

Sen som det är nu, så när vi är på väg, så Adria kan du se till att de inte får en direkt dataförbindelse med UN/SF, vi får säga att vi har data kommunikationsproblem, se till att de även upplever problem med datakommunikationen här på Laika så att de inte komma åt datan. Vi stänger även ner tillgången till vissa utrymmen, så att bara vi som är den ursprungliga besättningen kommer in. Som tex hit in på sjukavdelningen, till barnen. Sen får vi se upp vad vi säger utanför detta rum, för jag tänker så att om vi inte talar om barnen eller vår mission att lämna UN/SF utanför dessa väggar så har vi inga problem att hålla dem utanför, i alla fall tills vi kommit så långt att de inte har någon möjlighet att förhindra vad vi tänker göra. Om något annat sker innan dess så får vi försöka komma på något sätt att lösa det då.”

Alla nickar och håller med om Theos plan, det är ju ändå han som är den som har huvudansvaret som kapten på Laika..

Adria säger att hon  ska gå och sätta igång med att sätta upp brandväggar etc med en gång och lämnar dem.

Theo nickar och säger rakt ut i luften för att han vet att Laika registrerar det och kommer att åtfölja hans kommando. “Skeppskapten Löjtnant Theodore Anderson, Alfa 230923 till Deep-space-explorer-ship one, Laika, ge endast de som har grön behörighet åtkomst till sjukavdelningen”, samtidigt trycker han sin tumme mot kontrollpanelen och iris-sensorn kontrollerar hans identitet. 

“Kommando utfört. KLART SLUT”

Theo vänder sig till Nora och Fox och säger “Kom med mig så vi går vi och möter upp dem.”


När de kommer till Laikas docknings - landgång så möts de där av de tre medlemmarna av delegationen och Theo säger - “Välkomna, jag är kapten här på Laika. Löjtnant Theodore Anderson.

Det här är min beta - Nora Farifax och Fox Henriksson säkerhetsansvarig”.

“Ledamot Jasper Brown” säger den äldste mannen av dem, Theo konstaterar att han vet vem det är”jaha du och jag kapten har ju redan träffats, så jag säger det är trevligt att träffa dig igen och se hur vårt projekt blev till slut. 

Jag förstår att detta påhopp av en UN/SF delegation känns jobbigt, men jag hoppas att vi kommer att kunna samarbeta utan problem”-

Han visar på en ung kanske 30 år-ig vitblond kvinna 

“Det här Amy Gordon, Xenoantropolog.”

Då kan inte Fox hålla sig utan säger “En Xenoantropolog, tror vi att vi ska träffa på aliens?”

Brown ler lite lätt, “Nja, lite av en … vi ska ju ändå undersöka okända planeter och planetsystem, så det var vad de tyckte var något som skulle vara bra att ha om det skulle uppstå att vi faktiskt kom i kontakt med aliens.”

Han vänder sig mot den återstående medlemmen i delegationen, en man med lite mörkare hudtyp än vad de andra har annars är han rätt ordinär med sitt mörkbruna hår och nästan svarta ögon runt 35 år gammal skulle Theo tro.

“Och Travis Mårtenson”, fortsätter Brown,  “genetik och cellbiologi som specialitet.”

“En till specialite som vi själva inte har”, påpekar Theo, “men jag kan anta att det kan vara intressant att se vad du kan hjälpa till med och jag antar att Bastien, min bror och Robyn, våra medicinsk kunniga plus Tomaz, biolog och Filip, biokemi/biomedicin kommer att gilla att jämföra kunskaper med dig.

Travis ler och svarar “Det ska bli intressant att träffa dem, speciellt er bror, jag är glad att han inte var skadad i den explosionen i medicinskforsknings-zonen i natt. Det är hemskt att all forskning som fanns där blivit förstörd men som tur att det inte var några mänskliga offer.”

“Ja, han är rätt chockad”, nickar Theo till svar, “men han sörjer över offren, för det fanns barn som var patienter där som omkom”.

“Vad säger du”, säger Amy, “de har ju gått ut med att det inte var några mänskliga offer”…

“Det stämmer tydligen inte efter vad Bastien säger”, svarar Fox.

Ledamot Brown rynkar pannan och säger. “Det är inte känt av allmänheten att det fanns patienter som omkom i explosionen och jag påpekar att ledningen vill att så förblir, så nämn inte det här för någon.”

Amy och Travis som står något steg bakom Brown skrynklar ihop sina ansikten i bekymmer och förlåt till de tre ur Laikas besättning.

Brown fortsätter vänd mot The. “Och jag är hemskt ledsen över din brors förlust. Inte bara den för några timmar sen utan jag tänkte även på Löjtnant Jeremy….”

“Den kondoleansen kommer du säkert att kunna framföra direkt till honom lite senare", säger Theo, och fortsätter att vända sig till dem alla tre. “Fox kommer att visa er till era rum nu, så syns vi i cockpit sen när ni lämnat er packning där för avfärd".

Fox visar dem mot en av dörrarna. “Den här vägen om jag får be.”


När de kommer in nickar Theo åt Fox, Brown, Amy och Travis och visar dem mot tre sitt platser som står tomma, så att de kan sätta sig ner.

“Detta är Ledamot Major Jasper Brown och Amy Gordon och Travis Mårtenson”,, säger Theo och pekar sen på Nora:

“Nora här är vår pilot och från vänster från henne har ni Martino Jones, Tomaz Santino, Adria Blake, Jay Garcia, Filip Smith, Ling Wu, Helena McDongal, Tim Martin och Daisy Day. Min bror, Robyn Motoya och Zack Ortega är i sjukhusavdelningen om det skulle ske något medicinskt är de redo, plus att Bastien kände sig att han inte ville vara just här just nu pga sorgen han har upplevt”.

Theo vänder sig mot sin personal och frågar “Nora, Adria, Fox och Tim är vi klara för avfärd.” Och får ett jakande svar tillbaka.

Theo anropar kontrolltornet, “Kontrolltornet hör ni mig. Deep-space-explorer-spaceship one,Laika här allt är klart för avfärd från vår sida så om när är redo så…. Klart för nedräkning!

Svaret kommer omedelbart “Kontrolltornet här, till Laika Ok. Allt klart här så … Nedräkning från om med nu. KLART SLUT, : 10, 9 , 8….


10 kommentarer:

  1. du har din egen stil, vårda den, behöver inte härma andra.

    SvaraRadera
  2. Kul att läsa. Trevligt att skriva mest för sin egen skull. Jag skrev mycket när jag var yngre, men inte nu längre.

    SvaraRadera
  3. När jag var yngre ville jag gärna skriva något, men tyckte det var för svårt, antingen hade jag mycket större krav på mig själv, då jag visste att jag inte var så bra på den svenska grammatiken, och inte tid att orka sätta mig ner och skriva.
    Men har alltid drömt om att skriva, och så en dag bestämde jag mig för att jag provar och här är resultatet.

    SvaraRadera
  4. Jag önskar dig all lycka och hoppas verkligen du får något förlag att nappa på det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nja, det är inte tanken, att bli publicerad, jag skriver för terapis skull bara, men jag tänkte det skulle vara kul att testa att se vad ett fåtal läsare skulle tycka om det.

      Radera
  5. Vilken rivstart! Man tappar nästan andan! Och väldigt nutida känns det. Då har du bara resten kvar ....

    SvaraRadera
  6. Huvudsaken att du tycker det är roligt att skriva, och att du mår bra av det, sen om det blir någon bok av det eller ej spelar ju då ingen roll alls. Tack för att vi får läsa. :)

    SvaraRadera
  7. Tack. Det är bara roligt att höra vad andra tycker.

    SvaraRadera