Jag trodde förra veckans helgfråga var sista av Sommarediton-omgången, så jag tipsade ju om alla booktubers som jag ville då, så nu har jag inte någon kvar för denna helgfråga, så jag får försöka komma på något annat att tipsa om....och det var inte det lättaste...
...jag kom på att jag ska skriva om min senaste hobby, att skriva en roman. Kanske inte ett tips, eller om ni har lika livlig fantasi som jag, och om ni vet med er att ni efter ni har slutat läsa en roman, eller sett klart en film eller TV-serie att er fantasi går igång och ni fantiserar i den värld ni redan har befunnit er i ett tag.
Så är jag funtad i alla fall och jag kan gå helt upp i denna fantasi...så en dag, i början av denna vecka så kände jag att jag kan ju skriva ner vad jag fantiserar om, och detta är inte fanfiction för just det jag skriver nu är bara baserad på vad jag fantiserade om när jag för några år sen fortsätte att tänka vidare på karaktärerna och världen i The Expanse, just eftter att både läst böckerna och sett TV-serien då de skilde sig en del åt åt,så gick min fantasi en tredje väg och jag ha återkommit till denna fantasi av och till sen dess och nu är det min egna historia med karaktärer som jag kommit på och handling som inte har något (mycket) med handlingen i The Expanse av James S A Corey att göra, utan min egna påhittade värld jag skriver om.
Just Science fiction kanske både är en svår och lätt genre att förlägga sin påhittade berättelse till, för om man skriver om något som utspelar sig om flera hundra år framåt i tiden så är det ju inte mycket som man har någon aning om hur det kommer att vara så man är rätt fri att hitta på både med vetenskap och andra saker. Sen kan jag ju se att när jag läser Science fiction är det ju mycket vetenskap och facktermer som jag inte har en aning om och då kan det ju vara bra som tex Andy Weir, han som skrivit The Martian läsa på och sätta sig in i den vetenskap som finns. Han säger själv att han läst på en hel del om vetenskap och håller sig till vad som skulle kunna vara rätt rimligt, likaså är det ju med The Expanse författarna som döljer sig bakom författarnamnet de är vetenskapligt kunniga och säger själva att de vill att det som sker ska verkar vetenskapligt rimligt, de har tex inte gjort så det finns en artificiel tyngdkraft utan att det är accerlationskraften eller magnetiska skor som gör att människorna kan gå på golvet och inte flyta runt i tyngdlöshet då de är i rymden, och jag är ju inte så vetenskapligt kunnig så ...det får stå för att jag har hittat på allt (även om jag utgått från vad jag vet och ha lärt mig efter att jag har läst science fiction romaner och läst på det jag har hittat på internet då jag har funderat och skrivit på denna berättelse.
Mitt påhittade rymdskepp (det gröna och röda kladdet är det som gäller), sen är jag ju inte så konstärligt lagd tyvärr, men här är min kladd på Deep-space-explorer one rymdskeppet som går under namnet Laika av bestättningen.
Jag känner mig inte alls bekväm med att dela med mig av mitt alster, mest för att det är min fantasi, men kanske allra mest skäms jag för min dåliga gramatik. Så ni får inte bedömma det efter gramatiken eller att dialogerna och det andra låter stölpigt, utan ta det med en nypa salt och tänk på att jag är en glad amatör...och så vidare...
KAPITEL ETT
År 2525 - Luna-universitet och forsknings-anläggning.
Ett grönt skimmer syns över hela laboratoriet då Bastien öppnar dörren för Theo
och de andra. Det är dags,hjärtat hamrar och han känner hur handsvetten nästan
droppar från händerna och han får stryka dem mot byxorna för att lyckas knappa
in koden som stänger av kamerorna. Adria kopplar in sig i datorn så att hon kan
styra om kamerorna att visa en loop så att det inte syns att det är en massa
obehöriga som springer runt i rummet plus att det inte loggas något av det som
de gör i datorprogrammet som styr KRY-kamrarna, Komplett Regernerings
Yt-kammare, där de stackars barnen flyter omkring nedsövda, efter att UN/SF,
United Nations/ Space Federation, beslutat och utföra operationer på dem utan
att någon fått reda på det. De har fått inopererade datorimplantat inopererade i
sina hjärnor, för att de vill utveckla någon form av mänsklig superdatorer. Att de
tycker det är acceptabelt att forska på människor/barn får Bastien att må så illa
att han lyckas förtränga nervositeten och kan bara tänka på att han ska rädda Nea
och de andra barnen.
Robyn går fram till den närmaste KRYn med sitt självlysande grönskimrande plasma,
och ser fundersamt på den lilla flicka som flyter runt där inne.
-Bastien, jag tror inte hon lever….?
Bastien går fram till Robyn och konstaterar att hon har rätt
-Ja, det har varit alltför många dödsfall redan, så jag hoppas verkligen att vi kan
sätta stopp för det här och att detta kommer att bli den sista som dör för den här
forskningen.
Robyn tittar sig om och pekar på de kvarvarande fem KRY-kammarna och säger,
vi kan inte transportera dem så här, vi måste ta ut dem ur KRY för att lägga dem i
transportvagnarna, och vi har bara tre så de där två små killarna och de två yngre
tjejerna får dela så jag tror vi börjar med dem här två:
-Bastien hjälp mig.
Hon går fram till den närmsta kuvösen, och Bastien börjar knappa på kommando
enheten, och hon hör hur KRY-vätskan sugs upp medan locket öppnas. Adria, Fox
och Theo har tittat över Bastiens axel under tiden så att de kan trycka in rätt
kommando på de andra KRY-kammarna.
Robyn sträcker sig försiktig ner och lyfter upp den 8 -åriga pojken och lägger lika
försiktigt ner honom på madrassen i vagnen, och vänder sig om när Fox ropar till,
-Robyn jag har problem här!
Hon springer fram till honom, det är den lilla flickan som när Fox lyfte upp henne
har hennes hjärta slutat att slå, och Robyn kopplar på deffen och försöker deffa
igång henne men hon måste tyvärr säga att efter tredje gången, att tyvärr det gick
inte.
Hon hör Bastien snyfta till och mumla inte en till….
Hon tittar sig runt i rummet, Theo har lyckats öppna och plocka upp den andre
lille killen och lägger ner honom på madrassen bredvid den andra killen.
Bastien vänder sig om och tittar på de andra
-Det kanske inte är så klokt att plocka ur dem ur Kry, det har alltid varit då de
flesta tidigare dödsfallen har inträffat när vi har trott att de har läkt och assimilerat
sig till implantaten.
Theo tittar sig runt omkring, hon här henne måste vi ta ut hennes kammare är för
stor för att få plats med i vagnen.
-Det är Nea, säger Bastien och går fram och knappar in koderna så att kuvösen
öppnas.
-Hjälp mig att lyfta ur henne och Zack går fram och de hjälps åt att lyfta ner henne
och när de börjar lägga ner henne på vagnens madrass så lämnar en lätt suck
hennes läppar och Bastien känner efter hennes puls….
-Nej, nej, det får inte vara sant, Nea kom igen nu. Jag lovade ju Jeremy att jag skulle se efter dig.
-Bastien, säger Robyn, flytta på dig, låt mig se.
Robyn lägger arytmi-apparaten mot Neas bröstkorg, och låter den deffa för att
se om hon kan jumpstarta hennes hjärta igen.
Det fungerar inte första, andra eller tredje gången
-Jag är så ledsen, jag tror hon är död tyvärr
Bastien puttar bort Robyn - nej, nej och får den att deffa ett par gånger till och
tillslut så registreras en svag puls, Bastien lyfter upp Nea i famnen och Robyn
skyndar på honom så att han lägger ner henne i transportvagnen igen
-Skynda vi måste få henne i KRY så fort som möjligt igen, säger Robyn.
Theo tittar efter hur klara alla är. Nora, Max och Filip har lyckats få in den
kvarvarande kuvösen i en av vagnarna.
-Då gör vi detta, alla grupperna tar er till Laika utan att observeras för mycket.
Jag, Fox och Adria fixar till här och så ses vi på Laika sen.
Ja men vad kul med ett skrivprojekt önskar dig all lycka för jag vill ju läsa fortsättningen.
SvaraRaderaMånga rollinnehavare att hålla reda på - lycka till, det kan bli hur spännande som helst!
SvaraRadera