Helgfrågan vecka 35 / 2023 (+ uppdatering av mitt skriv-projekt)

Jag tror knappast jag behöver svara på Mias helgfråga, för det tror jag har framgått redan vilken genre jag skulle välja om jag skrev en bok, om man läst de senaste helgfrågorna då jag har delat med mig av mitt skriv-projekt.

Men jag ska säga innan jag började skriva ner den här fantasin, så har jag ju i flera år tänkt tanken på att skriva en bok, och de tidigare genrer jag tänkt på är deckare eller fantasy, så...

Så länge, Mia, inte säger något fortsätter jag att dela med mig av mitt skrivprojekt här. Sen är jag inte en författare utan jag skriver bara för skoj skull, och för skoj skull låter jag er läsa vad jag skrivit fast jag skäms både för min gramtatik, som inte är den bästa, och för min fantasi. Om man är intresserad av att läsa mer så finns det av skrivprojektet jag delat med mig på bloggen här.

Först en schematisk bild med förkklaringar hur Lunas utbildnings- och forskningscentrum ser ut, jag är tyvärr inte så konstnärligt lagd heller tyvärr...

8 våningsplan ( de 2 nedersta - renhållning, vattentillförsel etc

Mittkupol - 10 våningar, samlingssal i mitten, placerad på våning 3 öppen i taket. I den närmsta cirkeln runt om mittcirkeln - samlingssalen, finns plats att se ner i den vid större event.

Området i den yttersta rundeln har återskapats jordliknande naturområden, som barriärrev, ishav, fjällvärd ,regnskog, dammar, skogar etc. Åkermark,  djurhållning.

Plus fritidsaktivitet centrum med skidåkning, bollsporter, lekpark, tivoli, bad etc

Guld - transport, linbana

Zoner (forskning + boende)

Blå - Rymdforskning,  Landningsplats, byggplatser av rymdskepp+ Datautveckling, datainformation

Grå - boende /säkerhetsvakter/militärer /övrig personal som ej går utbildningen (städare, kökspersonal, vaktmästare etc)

Grön - Ekologi, Meteorologi, Växtodling etc

Gul  - Biologi, Oceanologi, Geologi   etc

Vit - Utbildningscentrum + bostäder

Orange Xeno /alien ??,

Lila - Kemi, biokemi etc

Röd - Medicin etc

Mörkgrå - UN/SF

KAPITEL 2

Januari 2008 - Luna utbildning- och forskningscentrum

Theo visste inte vad han skulle göra för att få Bastien att sluta gråta och det måste han innan han själv inte kunde hålla tårarna tillbaka för hur såg det ut för alla andra om han grät, speciellt då han måste visa sig stark och visa Bastien och alla andra att han var något att lita på. För nu när det visade sig att de var så lyckligt lottade att de fick komma till Luna och få den fina Elit-utbildningen, måste de ju visa att de var värda det, för de kunde ju inte misslyckas nu, då de från att vara de där obetydlingarna på Tellus som inte betydde något till att få en chans att bli elit fanns inom räckhåll. Fast det kändes som om han hade en stor klump i magen då han tänkte på mamma skulle han någon mer gång få se henne? Svaret på den frågan var nog nej, hon var ju inte direkt frisk, och mormor hade ju nyligen dött så mamma var ju helt ensam nu utan någon som kunde hjälpa henne, men så var ju livet för många obetydlingar, de dog i ung ålder om de inte fick chansen som han och Bastien att få lämna Tellus och få chansen till en högre Elit-utbildning och ett bra jobb efteråt inom forskning eller försvar, helt enkelt att få chansen att tillhöra Eliten inom UN/SF.

Med på podden fanns andra barn som ochså hade fått högre IQ än 130 på det test som alla 8-åringar fick göra, rakt framför honom satt en blond, blåögd flicka som gjorde att Theo inte kunde hålla ögonen ifrån henne, det var inte för att hon var den vackraste flickan han hade sett, för det var hon, utan för att hon såg ut som en ängel med de färgerna hon hade på hår och ögon, för det var nästan inga andra som såg ut så . De flesta  var ju mörkhåriga och hade bruna ögon. Nu såg han att även hon hade tårar i ögonen, men det var ju inte konstigt för även hon måste ju ha blivit uppryckt från sin familj utan att veta om hon någonsin skulle få träffa dem igen och fått lämna allt familjärt och inte veta vad som skulle ske nu. Nu tittade hon direkt på Theo “Vad glor du på?” fräste hon ur sig och Theo visste inte vad han ska säga, för han vill ju inte att hon ska vara arg på honom och få fel uppfattning om honom. Han ler vänligt och säger “förlåt, Jag heter Theo och detta är min bror Bastien.”

Hon spärrar upp sina ögon : “Bror???”

“Ja min tvillingbror.”, svarar Theo.

“Wow, vad kul det måste vara att ha ett syskon. Mitt namn är Nora.” 

Sen sitter de tysta i egna tankar.

De dockar rätt snart på Lunas utbildnings- och forskningscentrum, och leds ut ur podden, och in i linbanan som tar dem in i centrumets nav, alla tittar sig fascinerat men även lite rädda runt omkring med växter som växer upp efter väggarna, som inte skymmer att det går att se Tellus genom kupolens tak, som ser ut som en stor blå boll med gulgrå poler. Det är för att den är helt översvämmad och folk har byggt upp plattformar vid polerna för att bo under och odla ovanpå. Och det är det som nästan står för att förse hela UN/SF med all mat, all mat produceras och förpackas på Tellus och sen skeppas ut till alla rymdbaserna.

De blir visade ur linbanan och leds in i det som annonseras som vita zonen, in i en av de åtta armarna som utgår från den stora mitt-kupolen och sen direkt in i en stor sal fylld med en massa bord. 

Theo och Bastien håller varandra i händerna för att inte komma bort från varandra bland alla andra barn som finns där och som står och köar framför två mindre bord där det sitter fyra personer som vinkar fram barnen två och två. Två av personerna för en hälsomodul upp och ner framför varje barn och väntar på att få svar att barnen inte har något problem med hälsan och sen håller de den framför tatueringen alla har i nacken för att kontrollera identiteten på dem medan den andra personen som sitter där kollar på sin dataskärm som de har framför sig och registrerar barnet och visar sen vilket bord de ska sätta sig vid. Som tur är, tänker Theo, att han och Bastien blir visad till samma bord, förutom de två ser han att det sitter 13 till barn runt bordet varav en av dem är Nora, men där sitter också en liten äldre tonårig kille som presenterar sig som Gabriel. Han berättar att de kommer få middag sen efter att husfru MontBlanc har talat och pekar på en vuxen men ännu ung kvinna med rastaflätor som räcker henne ner till midjan även om de är slarvigt ihopsamlade till en tofs, hon har hud som ser ut som te med mjölk i, och stora mörka ögon, som står på en scen längst fram i salen som då precis går fram till kanten och börjar prata:

“Mitt namn är fru Ana MontBlanc, jag är huvudansvarig för er nu istället för era föräldrar och jag hoppas att ni kommer sköta er och studera flitigt medan ni är här och jag måste börja med att välkomna er till Luna. Jag vet att ni är hungriga och ni ska snart få äta men jag tänkte bara hälsa er välkomna till Luna och berätta lite först om vad som ska händer nu.

Först och främst ser ni de här lite äldre barnen eller ungdomar ska jag nog kalla dem, de ska hjälpa er att komma iordning och den som sitter vid ert bord (Theo konstatera att vid varje bord sitter 15 st 8-åringar och en ungdom) är den som är er korridorskompis som ni kan vända er till om det är något ni funderar över. Så efter ni har ätit så kan ni följa med dem så kommer de att visa er runt och förklara för er hur allt fungerar, men först kommer de att visa er vilken korridor och rum ni kommer att bo i under de första åren, tills det blir lite mera fack-inriktad utbildning ni kommer att få. Ni kommer få idag och imorgon på er att komma i ordning så börjar undervisningen för er på onsdag. Så jag säger bara Varsågod att ta för er!

Theos ögon blir stora när det kommer vuxna in med en massa uppläggningsfat med mat till bordet, han har knappt sett så mycket mat under hela sitt livstid.

Efter de har ätit klart så reser sig Gabriel upp och säger att om ni följer mig så ska vi gå till vår korridor så ska jag visa var ni ska bo. Alla reser sig upp och följer efter Gabriel ut ur matsalen och till höger längre in i armen från mittkupolen där de kom ifrån.

När de ser Gabriel svänga in i en av korridorerna så  tar plötsligt Bastien Theo i armen och gnyr fram jag mår illa, jag måste kräkas tror jag

“OH…in här toaletten är där….,” pekar Theo,  Bastien flyger in till en toalettstol och Theo hör hur maten de just ätit kommer upp igen. Efteråt reser sig Bastien upp och går fram till ett av handfaten och tvättar händerna och sköljer munnen.

“Hur känns det nu?” undrar Theo

“Bättre”, svarar Bastien. “Men det var lite onödigt att äta god mat och sen få upp det igen."

“Det blev nog jobbigt för din mage”, säger Theo, “vi är ju inte vana med att bara kunna vräka i oss så som vi just gjorde, det kanske är bra att vi tar det försiktigt nästa gång vi får mat, för om du ska få upp det med en gång efteråt så kommer du aldrig bli lika stor som jag är.”

“Hahaha” skrattar Bastien, “du är alltför rolig, det kommer nog bli som mormor säger att när vi är stora har jag säkert vuxit om dig och är störst.”

Theo lek-boxar till Bastien i magen, och kommer på att de kanske har tappat bort sig nu, när de inte kunde följa med de andra barnen när Gabriel skulle visa dem var de skulle bo. “Oj vi kanske ska försöka komma på vilket som är vårt rum” säger han till Bastien, “…alla andra gick före så vi  får väl se om vi kan komma på var vi ska utan hjälp.”

De går ut i korridoren igen och ser att det finns en massa öppna dörrar och de hör hur surranden av de andra barnens röster, de ser på varandra och går in genom närmsta dörr, de ser inte till Gabriel men tre tjejer och där var ju …

“Nä men hej Nora var det väl”, säger Theo glatt. “Vi har tappat bort oss lite och vet inte vilket rum som är vårt, för det kan ju inte vara detta?”

“Nä men hej”, svarar Nora lika glatt, “är vi i samma korridor. Jag såg Gabriel gå in i rummet längst in till höger, gå dit så visar han er rätt.”

“Tack så mycket" säger Theo, “då ska vi gå, vi ses."

“Nä vänta vilka är ni", sa en grönögd gänglig flicka, mörkhyad flicka, “jag heter Robyn och detta är Ling, så var det väl?”

"Ja", säger den tredje flickan som är väldigt kort till och med kortare än Bastien, hon har rakt avklippt hår i hakhöjd och inte så runda ögon som alla andra utan lite mera smala som ser lite vinklade ut i ögonvrån,  “jag kommer från Mars var kommer ni ifrån.” Hon lät väldigt fisförnäm.

Theo tänkte hum tror hon är något bara att hon är från Mars,  det är ju hur intelligent man är som räknas här, det är ju därför vi alla gör de där testerna det år vi fyller 8 och om vi har IQ över 130 så får vi ju komma hit till Lunas utbildningscentrum. Jag ska nog visa henne …vem som är klokast och värdig att vara i Eliten.

“Äh från Tellus”, snäser han till henne men vinkar samtidigt hejdå till Nora och Robyn “jag heter Theo och detta är Bastien vi ska nog gå nu….”

De drar sig ut ur rummet, och Bastien rycker i Theos arm och undrar varför han lät så snäsig mot Ling.

“Hon trodde att hon var något bara för att hon var från Mars", svarar han.

“Är du säker på det”, Bastien skakar på huvudet åt honom, “hon precis som alla andra har ju fått lämna sina föräldrar och det som är bekant för dem, alla är säkert lika vilsna och inte vet hur det kommer att vara nu…det var det här rummet Nora menade väl”. Theo nickar och de går in i rummet, det första det får se är Gabriel sitta på en av sängarna och tala med en liten kille som verkade vara lika ledsen som Bastien hade varit på transportpodden förut. Theo suckar nästan högt, åh det här verkar ju optimalt en till lipsil att dela rum med, det är ju en  sak när det är Bastien men….

Gabriel försöker trösta och säger;  “Zack jag vet att det känns svårt nu, men jag finns ju här och jag ska se till att du inte råkar illa ut, du ska se att det känns bättre om några dagar, när du kommit in i rutinerna och fått nya vänner….och titta här kommer ju dina rumskompisar.”

Gabriel reser sig upp och säger:

“Hej, var det Theodore och Sebastien det här… ni kan väl välja var sin säng.” 

“Hej, ja det stämmer, jag är Theo och detta är min bror Bastien.”

Både Gabriel och Zack spärrar upp ögonen och säger “Bror?”

Bastien fnissar till, “det är lika roligt nästan varje gång när någon reagerar sådär på att vi är bröder…”

Theo kan inte annat än att hålla med och svarar dem, "Vi är tvillingbröder, mamma var aldrig till någon läkare under graviditeten så hon var inte tvungen att avsluta graviditeten, så vi fick leva båda två.”

“Då förstår jag varför ni har kunnat bli hela universums enda levande tvillingar, men jag undrar brukar inte tvillingar vara kopior av varandra?", undrar Gabriel.

Theo har ju gröna-hasselbruna ögon och hans hår är några nyanser ljusare än Bastiens mörkbruna hår och ljust grågröna ögon, men de har precis samma ansiktsdrag, så det är konstigt att ingen inte ser att de är så lika varandra som två bröder kan vara.

Theo skakar på huvudet och svarar honom, “Jo, en äggs men vi är två äggs".

“Åh, det visste jag inte", svarar Gabriel, “men det är ju inte medicin eller genetik jag läser så..”

“Vilken inriktning läser du då?", undrar Theo.

Gabriel svarar honom, “utveckling av rymdfarkoster och baser.”

“Wow”, utbrister Theo, “det låter intressant, är det det?"

“Hyfsat”, säger Gabriel. “Jag ser fram emot sen när jag är klar att återvända till Vesta och bygga ut så att det kan bli den framtida rymdstation som det är tänkt det ska bli.”

“Är du från Vesta”, säger Bastien, “vi är från Tellus och jag vet inte, men jag är väldigt nyfiken på att få lära mig om alla SF-ställen.”

“Då är ni ju verkligen på rätt plats”, svarar Gabriel honom, “ni kan väl hjälpa mig att lugna min fosterbror Zack att allt bara kommer att  bli bra och att han kommer känna sig mycket bättre då han får vänner och kommit i ordning och in i rutinerna.”

“Fosterbror”, undrar Theo.

“Ja”, säger Zack tyst och lite nästäppt efter att ha gråtit, “jag blev övergiven när jag var en bebis och Gabriels familj tog hand om mig. Jag är faktiskt 10 år, jag var sjuk i Luna influensan och blev inte frisk förrän för ett halvår sen.”

“Men jag trodde att man alltid dog i influensan”, funderar Bastien.

“Nej tyvärr det är inte sant”, säger Gabriel, “det finns ett botemedel”

“Va jag förstår inte?”,säger Theo chockat.

“Det kan jag förstå”, säger Gabriel, "men det verkar som de håller undan den informationen från de på Tellus för att de vill inte bota er där nere”.

“Men varför gör de så?", utbrister Zack.

“Vad hemskt", säger Bastien.

Gabriel skakar på huvudet. “Jag vet, men jag tror vi ska sluta tala om det och för jag har hört talas om människor som råkar illa ut om de öppet kritiserar och talar om orättvisorna som finns. UN/SF vill helt enkelt inte att vi ska ifrågasätta så jag tycker att även vi ska undvika att göra det.”

Alla tre killarna nickar. Theo och Bastien ser sig omkring och väljer var sin säng. Zack har ju tagit den som var rakt fram då man kom in genom dörren, så Theo väljer den som är till höger om dörren så får Bastien ta den till vänster. Alla tre sängarna har en byrå stående vid fotändan och ett litet sängbord vid huvudändan. Sen finns det inte så mycket mera möbler förutom tre stolar.

“Jag såg att ni inte hade så mycket bagage med er" säger Gabriel, “men era ryggsäckar står där borta vid dörren. Sen finns det kläder åt er här i lådorna.”

Bastien drar ut lådorna och tittar efter “Va, det är ju bara alla samma byxor och T-shirtar”.

“Ja”, svarar Gabriel, “alla har likadana mörkgrå byxor och vita T-shirtar under hela tiden vi går på utbildningen, men senare får vi T-shirtar i olika färger, utifrån vad ni kommer att specialisera er på. Jag har en blå för inriktningen som jag läser ligger under Rymd-forskning.

“Här finns även handdukar och hygienartiklar", fortsätter han, “är det något ni saknar så säg bara till så ska jag visa er var man kan få tag på det.”

Gabriel går mot dörren och säger, “Ni kan ju göra er hemmastadda, jag ska gå och se om det är någon annan som behöver hjälp med något. Vi samlas om en halvtimme ute i uppehållsrummet, så ska jag visa er runt och berätta om lite regler, plus umgås så vi kan lära känna varandra.”

Alla tre killarna vinkar glatt åt honom innan de börjar packa upp ur sina ryggsäckar och börjar glatt att småprata med varandra.

Dagen efter då Gabriel har visat dem runt där de ska gå i skolan så de hittar dit och tillbaka till sina rum och matsal etc så tar han dem ut i den yttre kupolringen, där de finns en stor lekplats dit de flesta av barnen springer iväg för att gunga, åka rutschkana eller bara klättra runt på ställningarna. Gabriel börjar även spela boll med ett par av hans kompisar som dyker upp. Zack går fram till Gabriel och tar honom i handen för han tycker det är lite skrämmande med en sådan stor öppen yta och inte vill leka som de andra. Bastien och Theo tittar på varandra och de bollspelande äldre killarna, Gabriels vänner, och drar sig mot dem och är snart mycket upptagna att vara med i fotbollsspelandet. Gabriels vänner tycker att det är kul att se så små killar att med hull och hår gå in för att ta bollen från dem och varandra. Även Zack börjar lite smått dra sig in i fotbollsmatchen men efter att han ha sprungit runt ett tag är han alldeles för andfådd för att fortsätta, Gabriel lyfter upp honom på sina axlar och hälsar på en kraftigt byggd mörkhyad man, han är nästan svart, som kommer fram och säger till Gabriel “att den här lille får vi nog lägga i lite hårdträning så att han får upp flåset lite innan första utvärderingen.”

Hej Carl!”, säger Gabriel. “ Detta är min fosterbror Zack och han har varit sjuk i Luna influensan. “"Ok," svarar Carl och hälsar på Zack, “då behöver vi lägga in lite övningar för din del eller hur så att du får upp kondition och styrka lite.” Carl tittar på fotbollspelarna och börjar skratta och säger :”De där andra två däremot….”

Gabriel börjar skratta och ropar: “Theo och Bastien, det är fotboll inte rugby… Kom hit!” Bägge springer fram till dem.

“Detta är Carl”, berättar Gabriel för dem, “det är han som är ansvarig för den fysiska träningen under tiden ni går utbildningen här plus att han är gift med Fru MontBlanc, husfrun, nämen här kommer hon ju.

Ana MontBlanc kommer fram till dem och ger Carl en kyss och vänder sig sen mot killarna och säger “Sebastien och Theodore Anderson, kan ni komma med mig hit bort så jag får prata lite med er.”

Theo  och Bastien nickar och går dit fru MontBlanc pekar, hon stannar kvar och viskar så att bara Gabriel och Carl hör henne: “Jag har tyvärr dåliga nyheter till dem; jag ska berätta att deras mamma gått bort, det var bara hon och sin mormor de hade, och mormodern dog för ca en månad sen. Tänkte att det kunde vara bra för er att veta”.

Båda nickar till svar, Carl säger att han ska gå och se på de andra barnen som leker på lekplatsen för att se hur konditionen är bland dem.

Gabriel står och ser på den lilla gruppen när tvillingarna får beskedet och skakar på huvudet då han ser Bastien börja gråta och kramen som bröderna delar. Men efter bara en kort stund så tar de sig samman, ser ut som Theo säger något till Bastien och sen kommer de tillbaka mot fotbollsplanen.

Han är fascinerad att de tog sig samman så fort, men de har ju varandra, plus att de är så små, kanske de inte förstår, funderar han. Jag får vara uppmärksam på hur de mår den närmsta tiden bestämmer han sig för, han känner att han redan har börjat gilla dem och vill att de ska må bra och trivas. Och han ser ju att även Zack verkar gilla tvillingarna och han hoppas att Zack kommer komma in i gemenskapen bland barnen som bor i korridoren, för han behöver lite vänner för att klara av utbildningen, för man är rätt ensam annars tänker han.

När Theo kommit fram till Gabriel undrar han :”Vad är det för skillnad på fotboll och rugby?" Gabriel förklarar för dem och de börjar spela fotboll igen.

Carl står och tittar på barnen som leker när Ana, hans fru kommer fram till honom och säger “Vet du att det där är de där tvillingbröderna som gjorde att vi inte fick något barn själva.” 

Carl vänder sig mot henne och ger henen en kram.

“Då får vi väl se till att de klarar sig bra då de är här och vi kanske ska försöka ta hand om dom som om de vore våra barn, för de har ju ingen anhörig längre”.

Ana tittar på fotbollsmatchen och säger:”Oj vilken energi de har, de är som 8 åringar ska vara antar jag”.

 “Hm,” mumlar Carl, “de har väl haft en tuff start, då de är från Tellus och en av dem är olaglig, fast jag förstår inte riktigt varför de tyckte att de skulle straffa dig för att deras mamma fick tvillingar.”

“De sa att kvoten måste stämma”, svarar hon, “ att varje kvinna bara får föda ett barn, och då jag hade räddat livet på två barn till samma kvinna så fick jag stå för det så att kvoten upprätthölls.”