torsdag 4 januari 2024

Helgfrågan vecka 1 / 2024

 

Ett nytt år och Mia har gjort en ny banner för Helgfrågan, det ser väldigt fantasifullt och mystiskt ut, vackert.

Frågan hon vill ha svar på är om vi avgett några nyårslöften (speciellt de som handlar om böcker).

Jag har för längesen gett upp att ge nyårslöften, de är så svåra att hålla och jag blir alltid besviken på mig själv då jag inte kan leva upp till dem.

Men visst gällande böcker så har jag väl lite lösa planer/löfte till mig själv, att försöka att inte köpa några fler böcker då jag har minst 210 stycken olästa böcker på mina hyllor som väntar på att bli lästa. Sen vet jag ju att jag har flera böcker som jag vill äga och vill köpa i serier jag håller på att läsa, men tänker försöka hålla mig och bara handla dem vid erbjudande och rabatter etc, tex Black Friday, likadant som förra året då jag köpte på mig så många som 15 böcker jag har velat ha ett tag under Black Friday och ett julerbjudande (sen tidigare under 2023 hade jag köpt 17 böcker).

Vilken utläggning detta blev, och på det här sättet fick ni ju även reda på hur mitt bokinköp såg ut 2023.


Jag tänkte att jag skulle fortsätta att dela av mig av mitt bokmanus, som jag nu håller på att försöka redigera till en bok som jag skulle våga mig till att få utgivet. Tidigare har jag ju skrivet att jag inte är en professionell (det gäller fortfarande) författare och bara har skrivit för min egna skull. Att jag delade med mig till er bara för jag tyckte det var kul och att ni skulle tänka på att det inte var en färdig redigerad berättelse/bok. Det gäller än, för det jag delar med mig härnedan är inte på långa vägar klart och redigerat gällande språk, grammatik eller handling.
Här är en länk till resten av det jag delat med er här på Helgfrågan sen i sommras.

forts kap 11 
Jeremy börjar röra på sig, han hör ett bubblande ljud precis som om han har dykt ner i en pool, han känner av en slemmig kroppsvarm vätska som omsluter honom sakta försvinner då han höjs upp på metallplattan han ligger på. Han känner att det börjar bli kallt om fötterna och ansiktet efter att vätskan har sjunkit undan. Han sträcker på sig och öppnar ögonen och hans hjärna börjar förstå vad som händer. KRY-kammarens lock svänger upp och en hand sträcks ner mot honom:

“Sådär, ta min hand. Ta det försiktigt så ska jag hjälpa dig upp ur den här kistan,” hör han en mansröst säga. Jeremy tar tag i handen och sätter sig försiktigt upp och ser sig om, han är i en sjuksal med flera självlysande ljusgröna KRY-kammare. De flesta ser ut att innehålla kroppar. Det är inte bara han som har legat i KRY i detta rum och medan hans kropp har blivit återställd. Han kommer inte vara varken den första eller den sista heller. Mannen som står bredvid hans kammare ler mot honom när de får ögonkontakt.

“Hej, där!” säger han. “Jag är doktor Watson. Du kan resa dig nu, och ställa dig upp, du är helt återställd. Alla benbrott och organskador är läkta. Du ska få ta en dusch och ta på dig kläder. Efter det ska jag undersöka dig och du ska få göra ett fystest. Och om allt ser bra ut kan du återgå ditt liv igen.”

“Tack!”, säger han när Watson lämnar honom i duschrummet.

Det är skönt att få få av sig den tajta kroppsstrumpan, även om den har hållit honom varm sen han slutade vara innesluten av den kroppsvaram KR-massan. Han njuter när de varma duschstrålarna sköljer honom ren.

Han torkar sig och tar på sig kläderna, de mörkgrå militär kamouflagefärgade byxorna och den svarta T-shirten.

Han går tillbaka ut till den stora salen med alla kamrarna och där tillsammans med doktor Watson står Katja.

“Det här är Fänrik Ross”, säger Watson, “hon är här för att hjälpa mig med ditt fystest. 

“Hej, Jeremy!” säger Katja, “De tog ut mig för du och jag ligger på ungefär samma nivå, så ska vi se vem som är bäst nu då?”

Jeremy ler åt henne. “Katja, du kan se dig besegrad.”

Hon skrattar och skakar på huvudet. 

"Ni känner varandra förstår jag”, säger Watson samtidigt som han visar in dem i ett annat rum där en hinderbana är uppsatt. Han säger det är upp till dem att börja när de känner sig redo. De nickar och gör sig redo, och inväntar Watsons signal innan de springer iväg. De ligger jämsides när de har gjort ungefär två tredjedelar av banan och närmar sig repstegarna. Jeremy  tar sats och hoppar upp och får tag i understa stegpinnen, och drar sig upp med endast armarnas hjälp de 50 meterna upp till toppen. Katja hoppar upp och drar sig upp en bra bit innan hon börjar klättra, hon tar benen till hjälp. Watson tittar på dem och undrar vilken strategi som är bäst. Jeremy som sparar sina ben eller Katja som ser till att fördela ansträngningen till hela kroppen. När de kommer upp så tar de tag i var sin trampolin och skjuter ifrån och hänger i händerna tills de kommit ner lagom långt för att släppa taget. De landar jämsides med en avslutande kullerbytta. De ligger så jämsides så det är svårt att avgöra vem som leder, de sprätter bägge upp från golvet och springer vidare över den tjocka mattan. Och stannar upp innan de börjar springa upp för rullbanden, som snurrar på rätt hög hastighet. Hela hinderbanan är en ansträngande utmaning, men de är vana då de har gjort den flera gånger under sin militärutbildning. De är vältränade, men det är ändå en utmanande motionskrävande övning. Även om Jeremy har varit skadad verkar han ligga något steg före Katja i mål. Watson funderar om de kan ha berott på att han sparade benen i repstegen. Han har dock inga problem men att bli godkänd på fystestet.

Rätt som det är måttar Katja ett karateslag mot Jeremys hals, som han hinner blockera. Samtidigt vrider han på kroppen så att han vrids bort ifrån Katja. Om Jeremy inte hade blockerat hade slaget träffat hans axel. Watson blir imponerad över både hans reflexer och försvar. Han ser hur Jeremy tar ett steg åt sidan så att han ska kunna slå till mot hennes höft men hon blockerar slaget. Han slår mot hennes andra höft och hon blockerar igen. Katja backar och Jeremy måttar en spark mot hennes huvud men hon duckar och sätter en hand i mattan samtidigt som hon vrider kroppen runt den axeln och sveper med benen. Med den manövern fäller hon Jeremy som hamnar på rygg, Katja är snabbt upp och måttar ett slag med armbågen mot hans solar plexus, men Jeremy är snabbt där och blockerar. Han har fångat hennes armbåge som han vrider runt så hon tappar balansen  och hamnar på knä. Han klämmer till med sin högra underarm över hennes hals, tills hon dunkar i mattan, ett tecken på att hon ger sig och han har vunnit. Jeremy reser sig upp och Katja som ligger kvar på rygg tar sats med kroppen och vrider slänger sig upp till en stående position.

“Det här uppvisningen bevisar att en KRY-behandling bevarar kroppens fysiska förmåga även efter en längre behandling och efter rejält allvarliga skador” säger Ana till Watson.

När han hör Anas röst får det Jeremy att vända sig om och ge henne ett stort leende då han ser henne stå och titta på honom.

“När kom du?” säger han då han går fram till henne.

“Då ni var i repstegarna", svarar Ana, “Ni verkar vara i  fin form bägge två”.

“Jag har bara några få tester kvar”, säger Doktor Watson till dem, “sen är Löjtnat Croft färdig att få lämna det här stället.”

Han visar med handen att han vill att Jeremy ställer sig framför en helkroppscaner. Watson tittar på skärmen och mumlar att allt ser bra ut. Han låter Jeremy göra några tester som Jeremy känner igen från när han var tonåring, då han läkte efter sin klättringsolycka. De visar om hans nervbanor är återställda. Watson ger Jeremy en nick och ett vänligt stort leende.  

“Det är som jag trodde”, säger han , “allt fungerar som det ska. Du är helt återställd. Jaha, det är inget mer för dig här och hämta så du är klar att gå. Hoppas jag inte får se dig här igen! Ta det nu lugnt och ha ett bra liv!”. 

Jeremy sträcker fram handen till läkaren och skakar hans hand och tackar så mycket.

“Jag ska visa dig till ditt rum” säger Katja till Jeremy, “och efter att du har fått byta om till paraduniformen ska jag följa dig till Wangs resident för du är bjuden på middag hos honom nu ikväll.”

Ana harklar sig och Katja viftar åt Jeremy att han kan gå och tala med henne innan de ska gå.

Han går fram och Ana kramar om honom, hon ser till att ställa sig så att de har ryggen åt övervaknings kameran innan hon börjar tala.

“Jag har tyvärr något sorgligt att berätta”, börjar Ana. Efter du hade meddelats att ha omkommit bröt Sebastien ihop. Då Theo och resten hans vänner var här, så följde han med dem på DSE one. Sen efter några veckor så hamnade DSE one under beskjutning av Outlaws, och DSE sprängdes. Ledningen har gått ut med att det var en övertändning av en icke tillräckligt uppvärmd Turbowarp-motor som orsakade det. Då Theo beslutade att använda den för tidigt för att hoppas undkomma Outlaws attacken. Så hela besättning befaras omkomna, och tyvärr kan jag inte se att någon skulle kunna återkomma så som du har gjort. Så jag är så ledsen för din förlust, Jeremy.“

Jeremy nickar till svar och märker att Katja har kommit fram till dem. Hon lägger sin hand mellan Jeremys skulderblad och säger: 

”Jag är så ledsen, jag vet ju vem Sebastien är och jag vet att ni var pojkvänner. Eftersom vi var grannar innan du åkte till Mars för ett år sen. Men du får sörja senare tyvärr, vi måste gå, Wang väntar dig hemma hos sig snart.”


Jeremy och Katja tar linbanan till hans rum, hon får vara den som leder då han är bedövad, han kan inte släppa fram sorgen än, för det skulle förstöra honom och han måste förbereda sig för att träffa Wang. Då plötsligt Wang vanliga TV-meddelande bryts efter att han knappt har hunnit säga God morgon. Jeremey stirrar intresserat  på vad som visas. Först ser man ett barn som duschar, sen ett äldre par sitta och titta på hologramskärmen som visar en film, och ett annat par som delar säng tillsammans och över bilderna står det: “Varje dag, varje sekund av vårt liv övervakas vi. Vi lever i oro för att göra fel sak, säga fel sak. Bli straffade för att vi inte hedrar Nationen. Varför Wang, får vi inte bara leva i harmoni? För det är vad vi vill, leva ett harmoniskt liv utan ständig oro för att råka illa ut - Gör vår kamp, till er kamp mot ledningen och be att Wang avgår så vi får ett humanare liv.” Det är tydligt att det är från Övervakningsfilmerna som spelas in av UN/SF av  Nationens medlemmars liv 24/7.Sändningen avslutas med symbol som Jeremy blir lite fundersam över. Först kan han inte placera den men sen kommer han på att det är grekiska alfabetessymboler. Symbolen för Alpha och Omega skrivna över varandra. Hur kan denna grupp ha valt just den här symbolen som han associerar med Bastien och hans bror Theodore. Speciellt om de är döda, eller är de inte döda?…är det de  som ligger bakom detta?…eller är det bara önsketänkande från hans sida? Då han har svårt att ta in att Bastien och de andra skulle vara döda.

Han ser hur Katja ger honom en blick då de kliver av linbanan. Hon mumlar till honom med huvudet nedböjt. Att den där gruppen har i några dagar gjort så att Wangs dagliga TV-sändningar avbryts med olika liknande filmer och texter.

“Jag antar”, säger hon “att Wang och de andra ledamöterna inte är så glada. Och gör allt för att stoppa filmerna, men än så länge har de inte lyckats. Jag undrar verkligen vad det kommer att leda till?” Jeremy kan inget annat än att nicka att han förstå, De har kommit fram till hans rum, som är ett vanligt standardrum som alla övriga på Luna. Han tar en dusch och byter om till paraduniformen. Katja visar honom vägen  hem till Wang, som bor längst upp på 10e våningen. I den grå zonen, inne i kupolen i centrumets nav.

Hela området utanför den flerrums stora lägenheten, som är Wangs residens, är gjord som en liten park. Med träd, blommor och även en liten fontän omgärdad av en liten damm. Katja nickar till den äldre manliga vakten som står utanför på vakt som öppnar dörren och visar in Jeremy i en stor hall. När de kommit in ser Jeremy att utanför en öppen dörr en bit in i hallen står Över general lGordon tillsammans med General Foxtrott i samtal med Howard Wang. De vänder sig om när de hör honom och Katja komma in genom dörren. Howard nickar vänligt åt dem och kommer närmare.

“Välkommen Löjtnant Croft, fint att se att du mår bra igen. Vi har fått Doktor Watsons rapport och har sett att allt är bra med dig.”, säger han till Jeremy innan han vänder sig till Katja.

“Fänrik Ross, det var allt för idag, du kan lämna oss.” Katja gör honnör och lämnar residenset. Wang vänder sig mot en sidokorridor och Jeremy som följer hans blick ser att där står en till vakt. En ung man i hans egna ålder, en ljustbrunnhyad man med småkrulligt kortklippt brunt hår och ljust grå ögon, ett fyrkantigt ansikte och riktigt kyssvänliga plutiga läppar, den munnen tänker Jeremy skulle han inte ha något emot att trycka sina läppar mot, en riktigt attraktiv man det där, tycker han.

“Fänrik Messina”, säger Wang till soldaten. “Du kan gå ut och göra sällskap med Löjtnat Lager här utanför. Vi vill ha en enskild pratstund med Löjtnat Croft medans vi väntar på att Mitzi ska bli klar. Ditt uppdrag kan du uppta när vi ätit klart”.

Fänriken ger Wang en honnör och lyder befallningen. Jeremy kan inte annat än att se beundrande på hans kropp då han på lätta steg går förbi honom och ut genom dörren. Wang harklar sig och Jeremy rycker till och vänder sig tillbaka mot honom. 

“Jag måste få berömma er för er rådighet att se till att få med det där datorminnet till oss. Vi hade stor nytta av det för att stoppa STIGMA”, säger han. 

“Det var inte helt min förtjänst", säger Jeremy. "Amiral Gray tryckte det i min hand och sa till mig att lämna henne och ta mig till kapseln och se till att ni fick det. Hon själv var allvarligt skadad då och jag hade ännu inte råkat ut för någon skada. Jag försökte rädda henne, genom att lyfta upp henne. Men hon hindrade mig och gav mig den ordern istället.”

“Det var bra gjort”, sa Överbefälhavare Gordon, “att lyda order. För om du inte gjort det så antar jag att du inte hade stått här nu:”

Jeremy nickar. 

“När blev ni så illa skadad som ni var, då?” undrar General Foxtrott.

“När jag lämnade kommandobryggan”, svarar Jeremy,  “och försökte ta mig till överlevnadskapslarna, så var vi under skarp beskjutning och träffades flera gånger. Men jag på något förunderligt sätt klarade mig nästan ända fram innan jag blev träffad av staget som håller fast kapseln. Då det lossnade, när de fick in en träff rätt på hangaren jag var i. Det staget slog in i mig och slog ner mig och tryckte fast mina ben under sig. Det var nog tur det, för  hangarskeppet Winston Churchill hamnade i spinn av den träffen. Jag hade nog blivit iväg kastad från kapseln annars. Mina ben var mosade men jag lyckades efter stor möda baxa undan staget och släpa mig in i kapseln. Och det var i sista stunden för så fort luckorna hade stängts så lossnade kapseln från det andra staget. Kapseln tumlade runt inne i skeppet innan det tillslut, antar jag, slog håll på det redan nötta skepsskalet så att jag och kapseln slungades ut i rymden. Jag hade då inte lyckats ta mig ner i kraschstolen, så jag kastades runt inne i kapseln. Men när den slungades ut ur skeppet lyckades jag ge den kommando att starta utskjutningsraketerna, så den stabiliserades och jag kunde krångla mig ner i stolen. Innan jag slocknade hann jag ge den order på att ta mig tillbaka till Luna”

Jeremy nästan hämtar andan när han har berättat det här för dem, för han känner själv vilken tur han har haft. Han tänker även tillbaka på sin sista tanke innan krashstolen sövde honom, att han hade tänkt om eller när kommer jag få se min älskade lille Einstein igen. Jag kanske kommer för evigt få “sleep in a sea of stars” precis som en av Bastiens favorit klassiker heter.

De äldre herrarna talar om vilken rådighet och vilken tur han har haft, att de kan se att han verkligen är värd att bli kallad en Nationens hjälte.

“Vaddå?” undrar Jeremy.

“Jag kommer att utse dig till Nationens hjälte i övermorgon”, säger Wang. 

Jeremy skakar förundrat på huvudet.

Då öppnas dörren som Fänrik Messina hade stått bredvid förut och in kommer en ung, nätt svarthårig kvinna, hon har stora mörka, lite snedställda ögon.

Wang sträcker ut handen mot henne.

“Min dotter Mitzi. Mitzi detta är Löjtnant Jeremy Croft”.

Jeremy och Mitzi tar varandra i hand, vilken liten hand hon har, tänker Jeremy. 

“Hej” säger Mitzi och ger Jeremy ett blygt litet leende och ser på honom genom sina långa ögonfransar.

“Jag tänkte att Mitzi”, säger Wang till dem, “kunde vara din eskort på utmärkeslecermonin i morgon, men innan ceremonin skulle jag vilja ha ett par ord med dig om du kan tänka dig att komma en halvtimme innan den startar till mitt kontor.”

“Ja”, svarar Jeremy. “Det går bra.”

“Ska vi sätta oss att äta då”, säger Wang. “Esther kan du börja servera oss nu”, säger han till en äldrekvinna klädd i en beige klänning och ett vitt förkläde som har smugit upp bakom honom som han inte hade lagt märke till innan. Hon måste verkligen vara lätt på foten om han inte har märkt henne, tänker han. 

Wang visar var Jeremy ska sitta och Jeremy håller ut stolen till Mitzi som ska sitta bredvid honom.


När lunchen är avklarad och Jeremy är på väg därifrån kände han sig  inte riktigt på det klara med vad Wang hade tänkt med den där lunchen. Han kände att han behövde ut och röra på sig och inte bara sitta och grubbla på sitt rum. Han gick mot Terradomen till. Precis som han hade hoppats på höll Carl en klass där. Det verkade vara några 12-åringar som han höll combat-träning med. De var inte nybörjare så de sparrade mot varandra och Carl gick runt dem och tittade på deras tekniker. Och gav råd till dem där det behövdes. När Carl såg Jeremy komma så gick han honom till mötes. De ställde sig med ryggen åt övervakningskameran. 

“Hej, “ sa Carl, “jag hörde av Ana att du hade vaknat nu, Watson kom för ett par dar sen och berättade om att du levde och legat i KRY runt ett halvår. Vi blev verkligen förvånade över att höra att du levde.”

“Jo, Carl” sa Jeremy lågt, “jag funderar över en sak, jag såg den där sändningen som avbröt Wangs dagliga, har du någon aning om vad det betyder.”

“Hmm”, svarar Carl, “jag anade lite du skulle undrar. Du kopplar rätt med symbolen, bokstäverna. Ana undrade hur hon skulle berätta…det finns en sak till med de filmerna du inte sett än. Efter du var rapporterad omkommen, så hade Professor Axell, hjärnforskaren, som Sebastien jobbar med, tagit Nea och opererat in datorkomponenter i hennes hjärna. På uppdrag av Wang som  hoppas på att skapa superintelligens, Sebastien blev rätt upprörd över det, för som jag förstår har han i flera månaders tid vetat att de gjorde så mot barn. Flera av dessa barn dog då processen inte var riskfri. Bastien gick till Theo och de andra och de beslutade sig för att rädda barnen och bränna ner labbet. Sen på något sätt starta ett uppror mot Wagn och UN/SF ledningen. Sen lurade de Wang och resten av ledningen att de var anfallna och blev besegrade så DSE one sprängdes sönder. Så summan av allt är att de lever och har flytt från UN/SF. Det är de som sänder dessa propaganda sekvenser, och hoppas på att sen när det är dags ha den stora allmänhetens stöd, vid en revolt.”

“Men hur?", undrar Jeremy, “ska de veta att de har allmänhetens stöd?”

“Vänta tills du sett de andra filmerna”, svarar Carl. “Det stödet tror jag de har redan. För många är inte nöjda med UN/SFs ledning. Nu är det bara att vänta på hur och när de vill slå till.”

“Hur har de tänkt det? Vet du?”, undrar Jeremy.

“Nej, egentligen inte”, svarade Carl. “ Men jag har märkt något annat. Vet du att du är övervakad? Titta inte men det står en man precis till vänster om ingången till vit zon.” 

Jeremy skakar på huvudet. “Nej, det hade jag inte koll på. Men jag kanske inte är så förvånad. För jag hade på känn att det var något som inte stämde med mitt besök i Wangs residents i dag . Behöver någon av dina elever en sparringpartner?"

“Ha”, säger Carl "alltid". Blake, kom hit”, ropar Carl till en storvuxen och muskulär pojke som springer fram till dem. Carl informerar honom om att Jeremy skulle hjälpa honom med hans träning. De intar sina positioner. Jeremy håller sig bara till att försvara sig, Blake har inte en chans att komma under Jeremys gard under hela tiden. Jeremy flyttar dem runt så att han kan kolla in sin skugga. Det är en man i Carls ålder tror han. Som Jeremy tycker sig känna igen sen han jobbade i säkerhetsvakten. 

När lektionen är slut, blänger Blake surt på Jeremy. Han käner sig bortgjord, då han tyckte att han inte hade fått visa någonting då Jeremy hela tiden hade kunnat blocka honom.

Carl säger till Jeremy att följa med honom hem till Ana på en bit mat.



6 kommentarer:

  1. Ditt svar om nyårslöften skulle kunna vara mitt!!!

    SvaraRadera
  2. blir inte besviken om det inte funkar

    SvaraRadera
  3. Att inte köpa fler böcker har jag lovat ofta men aldrig kunnat hålla!

    SvaraRadera
  4. jag vill köpa böcker när jag vill. lite restriktiv har jag blivit. kan ibland invänta pocket till och med

    SvaraRadera
  5. Jag tycker du ska satsa på att få din bok utgiven, jag har inte läst hela men de första. Så kör på

    SvaraRadera
  6. Ja, lösa planer är ju vanligare att man har såhär i början av ett nytt år.

    SvaraRadera