torsdag 18 januari 2024

Helgfrågan vecka 3 / 2024

 

Mia funderar i Helgfrågan nu när våren närmare sig om det finns någon ny(a) bok(böcker) vi vill sätta tänderna i. Och jag antar att det är som i nyutgivna eller böcker som snart ska bli utgivna hon tänker på.

Då jag inte så mycket lägger kraft och ork på att hålla koll på dessa bokutgivningarna så har jag faktiskt inte en aning om vad som är nyutgivet eller kommer att ges ut snart.

Men jag håller ju på att skriva själv, så jag hoppas att någon gång kommer mitt manus resultera i en bokutgivning, och då jag har delat av mig av vad jag skrivit i ett antal helgfrågor så tänkte jag fortsätta. Fast jag får påpeka att detta är långt ifrån som man kan komma en färdig roman, både gällande handling och grammatik. 

Här finns tidigare delar av mitt manus som jag delat med mig av i Helgfrågan.

forts kapitel 12

När Jeremy kommer till Wangs kontor på UN/SFscentrumet för att hämta Mitzi för deras date, är Mitzi glad att se honom igen. Hon hade haft funderingar om pappa ville släppa iväg henne på date med Jeremy. Men när hon berättade för honom att Jeremy hade bjudit ut henne, såg pappa bara glad ut och sa att det tyckte han var en bra idé. Hon kom att tänka på att pappa faktiskt det senaste året hade haft mycket flera middagsbjudningar med många ogifta män som gäster. När hon nu konstaterar i efterhand att det säkert hade varit för att hon skulle hitta en man bland dem. Hon kom även att tänka på att många av dem hade varit så mycket äldre än vad hon var plus goda vänner till hennes far, så hon var glad att ingen av dem längre var någon som pappa såg som en blivande make till henne. Då var Jeremy så mycket mera intressant och trevlig tänkte hon.

Men nu verkar far vara lite orolig för att det bara är Matteo som ska följa med henne som livvakt på daten.

“Löjtnant Croft har jobbat som säkerhetsvakt i nästan 5 år på Luna”, 

säger Foxtrott, “även om du inte har sett honom som din säkerhetsvakt så har han minst en gång räddat ditt liv.”

Pappa ser förvirrat på Foxtrott som förklarar:

"Croft, gjorde det mesta av sin tjänstgöring i in- och utpasseringskontrollerna i de olika rymdskeppshangarena, en dag reagerade han på en misstänkt man. Efter att utfört en rejäl kroppsvisitering hittade man att den unge mannen var en vandrande bomb, han hade svalt bomben. De satte honom i ett bombsäkert rum då mannen hade svalt bomben kunde de inte göra något mer än att vänta på att den skulle komma ut den vanliga vägen. Tyvärr för mannen delså exploderade bomben innan den gjrot så, efter ett par timmar. Vi gjorde en grundlig undersökning och fann att det var troligt du som var det tilltänkta offret.sökning för att se efter vad som hade varit den mänskliga bombens mål. Då han var tänkt att vara en av åhörarna för en föreläsning om DSE one som även du skulle närvara i. Så du har Croft här att tacka för att du lever."

Pappa ler stort och lägger sin hand på Jeremys axel och säger; "Men då är jag lugn, min dotter är i goda händer. Jag undrar om du har mer sådana berättelser från när du jobbade som säkerhetsvakt. Det måste kännas annorlunda nu då du hellre vill jobba inom ditt utbildningsområde, datorprogrammering?"

"Ja", svarar Jeremy, "herr nationschef. Fast jag tror jag ska trivas med det för det är 7 år sen sist jag jobbade med det. Jag ser fram emot att igen vara med om att jobba med utvecklingen av DSE skepp. Jag blev satt att jobba under Professor Loke Axell för utveckling av datorprogram. Som ska styra robotsystemet på skeppen och samma system som här på centrumet, så att  dockningen till Luna-centrumet ska bli lika säkert utan att det sitter en människa bakom kontrollerna. Eller egentligen ännu säkrare för det minskar den mänskliga felfaktorn för en robot kan programmeras till att alltid göra det rätt”. 

Jeremy vänder sig mot Mitzi. “Mitzi, är du klar så kan vi kanske gå nu?”, säger han och erbjuder henne sin arm. Hon fattar hans arm och han henne mot närmsta linbanehållplats. Mitzi ser att Matteo följer efter dem. När de kommit in i vagnen och satt sig ner vänder hon sig mot Jeremy och frågar. 

“Tack, för att du tar mig på en liten utflykt, det är inte oftast jag får komma ut på något sådant här alldeles själv. Jag menar utan pappa, för jag är ju hela tiden med på allt han gör, och det blir lite tråkigt att hela tiden sitta med på alla hans möten och…” hon kommer på att hon nervöst bara babblar på. Han måste tycka att hon är så barnslig. Det är precis det där som hon själv retar sig på alla flickor och unga kvinnor hon möter på banketter och tillställningar hon är med pappa på, att de pratar på om saker som egentligen inte intresserar någon.

"Löjtnant Croft,” säger hon istället. “Jag tänkte på det där med den där bomben, det var ju verkligen en hjältehandling du utförde där, Har du mer sådana anekdoter att berätta sen du var vakt?”

Hon tänker på att hon är av den uppfattningen att män gillar att berätta om sig själva och speciellt då de kan skryta. Hon antar att han har flera liknande berättelser som den General Foxtrott berättade om.

“Du kan kalla mig, Jeremy,  då jag redan har fått tillstånd att kalla dig Mitzi!” får hon till svar. Sen ser han lite ursäktande på henen.

“Nej, egentligen inte, det var rätt monotont att vara säkerhetsvakt vid inpasseringen till centrumet. Det var sällan några tillbud, förutom en gång då jag stoppade en äldre kvinna, men det känns inte som ett hjältedåd och jag vill inte ens tänka på det.”

Mitzi blir nyfiken men hon känner att hon inte vill pressa honom att berätta. Hon sitter tyst bredvid honom och tittar på alla andra människor i vagnen. Hon åker sällan linbanan så bara det i sig är ett äventyr. Men hon börjar känna sig lite obehaglig när hon upptäcker att de flesta tittar på henne, en del helt öppet, en del i ögonvrån, så hon riktar sig ännu en gång mot Jeremy för att komma undan tanken på alla blickarna. Då hon inte kan komma på något annat  samtalsämne frågar hon.

“Kan du inte berätta för mig ändå om kvinnan, jag blir ju nyfiken då du bara säger hälften och inte mer”.

Jeremy suckar och ser på henne, och säger han kan ju inte vägra på en direkt förfrågan.

“Det var en kvinna från Luna som var på väg hem från att hon jobbat sitt år nere på Tellus…”

“Sitt år?”, undrar Mitzi.

“Jo”, svarar Jeremy henne, “alla som får en tjänst tilldelad nere på Tellus får bara vara där nere ett år, för sen är det risk att man tar skada av strålningen för mycket…”

“Men, de som bor där nere då?” avbryter Mitzi igen. Hon tänker även vad mycket det är jag inte vet, jag visste inte att det var så farligt med strålningen därnere.

Jeremy drar ett djupt andetag. Mitzi tänker hoppas han inte tycker att det är jag som är jobbig när jag frågar så mycket, han kanske tycker jag är okunnig och kanske även okänslig då jag inte vet det här.

“Ja, jag vet inte varför det inte görs något åt stålningen på Tellus.” fortsätter han att berätta “För de stackars människorna som är tvungna att bo hela sina liv i det mår inte alls bra, och de flesta dör innan de fyllt 50 år.” 

Mitzi drar djupt efter andan. Jeremy tar tag om hennes händer som hon har i sitt knä, hon blir rörd att han verkar bry sig om henne, när hon reagerade så på det han berättar. Han ger henen en undrande blick om hon vill att han ska fortsätta att berätta. Hon nickar att han ska fortsätta. Hon ser även att Matteo ser lite tagen ut av det han hör där han står upp i gången vid utgången så att han har koll på de andra passagerna så att ingen får för sig att göra något som skulle hota henne.

“Kvinnan”, fortsätter Jeremy, “var på väg att precis passera mig då jag hörde ett lite gnyende från hennes väska som hon bar i famnen. Min tanke var att hon har en hund eller katt med sig upp från Tellus, den måste i så fall sitta i karantän först. Jag tänkte att om hon försöker smuggla in den kan hon inte ha tillstånd för den, så jag stoppade henne. Men när jag öppnade väskan så var det inte ett djur som låg där utan ett spädbarn”.

Mitzi ger ett förskräckt ljud ifrån sig och bara tittar på Jeremy som ger henne ett lite tröstande leende innan hon nickar åt honom att fortsätta.

“Då det är ännu mera olagligt att smuggla människor från Tellus, så fick jag ju anhålla henne. Jag tror det slutade med att hon blev förvisad ner till Tellus. Det var likadant för spädbarnet, det fick också återvända till Tellus. Jag hörde ett rykte för att göra straffet mycket mera strängt så fick de inte vara tillsammans på Tellus ens, utan de blev ner skickade till varsin provins. Barnet som var en flicka blev steriliserad och fick inte ens möjligheten att studera,inte ens om hon hade haft tillräckligt högt IQ så hade hon fått den chansen tagen ifrån sig. Så stränga straff är det om man på olaglig väg försöker förbättra sitt egna eller någon annans liv,” avslutar Jeremy genom att skaka på huvudet åt hela situationen- 

Mitzi klarar inte av att säga något, hon bara tittar på honom och känner hur hennes ögon fylls med tårar. Hur kan pappa låta detta ske…? Hon sitter tyst och ser ut genom linbanas fönster resten av vägen. Hon känner att Jermey sitter bredvid henne. Han håller som tur av tyst hela vägen utan att störa henne. För hon känner sig så upprörd att hon skulle inte kunna ha ett samtal om obetydliga saker just nu innan hon har kunnat samla sig igen utan att bli arg och eller ledsen över vad han har berättat för henne. Saker som hon inte visste om, att det var så illa för andra som inte var som hon och de högst upp i Nationens ledning.

Nu är de framme och Mitzi blir med ens mycket upphetsad av att det visar sig att Jeremy hade tagit med henne till strandeni Terradomen. Efter de har vandrat fram och tillbaka på stranden och tittat på de som surfar och badar, leder han henne till ett café där de sätter sig och äter lunch som de avslutar med en glass. Mitzi har aldrig haft det så trevligt. Hon har varit svältfödd på sådana här saker, då hon annars hela tiden varit tvungen att följa i pappas ledband då han arbetar. Och om det var någon underhållning någon gång så var det bara strikta och formella middagsbjudningar eller andra tillställningar. Eller tråkiga operor, konserter eller teaterföreställningar. Hon har aldrig känt sig så nära någon annan, och det med Jeremy som hon egentligen inte känner.

Mitzi får hjälp av Esther att sätta upp sitt hår. Esther flätar in lila syrenkvistar och rosor i hennes svarta hår. Det ser så underbart vackert ut till den krämfärgade brudklänningen som har tunna axelband med nedhängande organzatyg som volanger runt överarmarna och ett spetsliv som slutar i en lång satängkjol som är ojämnt lång runt om så den i sig själv blir som ett släp baktill. Mitzi sitter och tänker på vad fort det gått. Hon är förvånad att pappa inte har inte sagt något ont ord om situationen alls. Han verkar vara nöjd att få Jeremy som svärson. Även om Mitzi kan känna att hon trodde att pappa hade velat att det skulle gått en längre stund sen de lärde känna varandra tills hon skulle gifta sig med honom. Det verkar mera som om pappa vill skynda på processen, för det var den uppfattningen hon hade fått då han utan att opponera sig låtit Jeremy  bjuda ut henne så ofta. De hade varit på utflykter, middagar och andra tillställningar. Hon hade njutit av allt och hade inte ens tänkt efter då hon svarade ja på hans frieri med en gång. Och det var bara för två veckor sen och nu satt hon här och blev utsmyckad som en annan nickedocka, för hon kände att hon kanske blev överkörd av både Jeremy och pappa, De verkade vilja skynda på allt så att de så fort som möjligt skulle bli vigda, eller…

När Esther var klar, kom pappa för att hämta henne, för nu var det dags. Farbror Gordon som skulle viga dem var på plats. Mitzi reste sig upp och följde pappa ut till ingången av den stora samlingssalen i kupolens mitt av Luna-centrumet och där väntade Jeremy i sin paraduniform och han var så stilig att hon blev rörd till tårar.

När Jeremy kommer hem så möts han av Esther som säger att middagen är klar att serveras om en kvart så om han vill hinner han fräscha upp sig lite innan. Han tackar henne och fortsätter in i sitt och Mitzis sovrum. Mitzi sitter i stolen vid fönstret och läser, han går fram och ger henne en kyss i pannan och säger att han ska ta en snabbdusch och byta kläder innan middagen. Hon nickar åt honom och fortsätter läsa i sin bok.

Hon är väl för härlig, tänker han, hon kan fastna i en bok och märker knappt vad som pågår runt henne. Han undrar om hon ens hängde med på det han sa. Han tänker på att hur lik Bastien hon är med litteratur, han kunde också bli helt uppslukad då han läste någon klassiker. Det för hans tankar till hur han ska kunna göra det som Wang vill i natt. För om inte kommer både han och paret MontBlanc att råka illa ut. Han hade blivit kallad till sin svärfars kontor idag, och när han kom dit fick han en utskällning av Wang över varför han inte hade legat med Mitzi än. Jeremy hade först blivit helt lamslagen stirrat på honom och sen undrat över varför Wang brydde sig över det och hur i helvete han ens visste om det. Wang förklarade för honom att han hade fått berättat för sig av Esther att de inte hade haft samlag än, och sen sagt att om du inte gör min dotter gravid snart så kommer jag säga till General Foxtrott att arrestera dig och MontBlancs omgående. Jeremy kunde bara nicka skakad och gå därifrån.

Efter de har ätit middag, så är det snart dags att gå i säng. Alla i hela UN/SF arbetar i 10 timmar eller mer per dag, och 5 timmar på lördagar, så klockan är både mycket och han är trött. Bara tröttheten i sig känns som om det ska vara omöjligt att prestera något i en sexuell akt just nu.

Han hade ju förklarat för Mitzi redan på bröllopsnatten då hon hade dragit sig undan från honom att det var okej. De behövde inte göra något, det var upp till henne när hon kände sig redo för det. Hon hade tackat honom. Sen dess hade ingen av dem ens nämnt eller gjort några närmande sexuellt fast de sov i samma säng, för de hade haft den förhoppning att det skulle lura kamera övervakarna att de hade sex med varandra. De hade blivit goda vänner genom att kunna ligga och ha långa, tysta och djupa. Deras vänskap hade blivit mer och mer djup för varje dag. Hon visste att han egentligen inte attraherades av kvinnor och att han hade haft pojkvän. En pojkvän som hade dött vid olyckan med DSE one. Hon hade varit ett stöd och en tröst då han sörjde över Bastien. Fast egentligen var det ju för att han saknade honom och även Nea, fast det visste ju inte Mitzi något om. Jeremy hade förlikat sig med att han nog aldrig skulle se dem igen, och han hoppades de var lyckliga båda två. Bastien hade ju Zack och sina vänner tänkte han ofta.

Efter att han har tagit av sig sina kläder kryper Jeremy sakta ner under täcket och lägger sig bredvid Mitzi. Han drar av sig sina boxershorts och släpper tydligt ner dem på golvet. Han känner hur spänd Mitzi blir då han försiktigt börjar dra henne emot sig.

“Jag vet att detta inte är något som du vill”, viskar han tyst i hennes öra, “men du ser hur Esther varje morgon noga granskar våra lakan när hon bäddar. Hon har rapporterat till din far och han har sagt till mig att jag måste se till att vi fullbordar akten annars kan jag och några nära vänner jag har råka illa ut.”

“Hur då?” viskar Mitzi undrande.

“Förlåt,” säger Jeremy, “jag vill inte ha hemligheter för dig. Jag kan inte förklara för det inte bara mig det gäller eller drabbar.”

Hon nickar. “Jag förstår. Men jag känner mig inte redo alls för det här, och hur är det med dig då, kan du ens få det att fungera då kvinnor inte ens attraherar dig.”

“Jag vet inte,” säger Jeremy, “men om vi hjälps åt kan vi nog lyckas och jag ska vara försiktig.”

Hon nickar och böjer sig fram och kysser honom på munnen. Jeremy börjar sakta smeka av henne hennes sidenpyjamas. Hon stelnar till då hon känner hans händer över sina bröst, men slappnar av efter ett tag då han sakta cirklar runt med sina fingrar över hennes bröstvårtor. Det slutar med att hon stönar lätt och trycker sig emot honom. Hon märker då att han fört ner sin egna hand till sitt eget kön och smeker sig själv tills han får en erektion. Han har under tiden kysst hennes ansikte med flera små kyssar och mumlat lugnande till henne. Nu flyttar han sin andra hand till mellan hennes ben och börjar smeka henne där. MItzi känner att hon först spänner sig för att hon känner sig obekväm med det han gör men det dröjer inte länge förrän hennes kropp börjar slappna av. För att  sen blir spänd men av en helt annan orsak, njutning. Hon visste inte att det kunde kännas så här skönt. Visst har hon smekt sig själv någon gång men hon har alltid känt sig så besvärad att hon inte har lyckats varken uppnå orgasm eller vågat göra det för ofta. Han mumlar i hennes öra och bara det kitlar och känns så skönt att det förhöjer det hon känner i hela kroppen. Det är som det går svaga elektriska stötar igenom den, det är nästan obehagligt men mest skönt och hon känner att hon närmar sig någon högpunkt, Hon trycker sig ivrigt gnyende mot Jeremys fingrar mellan sina ben, då hon känner hur det är som en explosion av njutning. Hon ger ifrån sig ett litet skrik och sen blir liggande alldeles avslappnad bredvid Jeremy som smeker med sin hand över hennes hår och håller om henne med den andra.

“Jag behöver inte fråga”, mumlar han tyst, “men jag tror att du tyckte om det där. Tyvärr är det en sak kvar innan vi har gjort din pappa nöjd med oss. Jag vet inte, men jag tror att om du vänder dig på mage och jag kan föra in mitt kön i dig bakifrån att det skulle underlätta för mig. För då kan jag tänka på någon annan, förlåt men jag är inte attraherad av dig på det sättet.”.

“Jeremy”, andas hon sakta ut, “det gör inget, jag vet,” Hon vänder på sig och Jeremy hjälper henne upp på knä så att hennes stjärt pekar upp i en bra vinkel samtidigt som han ställer sig på knä bakom henne och för in sitt erigerade  kön i henne. Han börjar stöta fram och tillbaka och han känner att hans njutning ökar för varje tag han gör. Han tänker att det är Bastien han har under sig. Han känner att han börjar närma sig och rätt som det är sprutar hans säd och han blir alldeles knäsvag och sakta ser han till att han och Mitzi hamnar vid sidan av varandra med henne innesluten i hans famn. Han känner att tårarna börjar rinna, i avsky över vad Wang tvingar dem att göra, fast de inte vill. Och han saknar Bastien och även Nea så förskräckligt. Han känner hur Mitzi saktar vrider sig runt i hans famn så att hon kan omfamna honom, 

“Det här gör att jag hatar pappa ännu mer”, säger hon så tyst så att han knappt hör henne innan även hon brister ut i rejäla snyftningar och hon gråter hejdlöst i hans famn. Han kan inte annat än hålla om henne och smeka henne lugnande över håret. Hans tårar upphörde då han tillslut registrerade vad det var hon sa. Vad menar hon med hata ännu mer, vad är det som har hänt? Jag måste fråga henne senare. Hon gråter rejält i minst 30 minuter tror Jeremy innan hon långsamt börjar andas lugnare och bara drar efter andan, snyftande precis som man gör efter man har gråtit ögonen ur sig. Han känner hur hennes kropp slappnar av mer och mer och tillslut förstår han att hon somnat. Han ids inte väcka henne nu och fråga henne vad hon menade, han får vänta tills hon vaknar igen. 

Han vaknar runt halv åtta på morgonen och tänker att jag måste tala med Mitzi innan Esther kommer och väcker oss klockan åtta. Det gör hon varje morgon för att han ska vakna och hinna till jobbet klockan nio.

Han börjar pussa Mitzi i pannan och på ögonlocken samtidigt som han smeker henne sakta över håret, precis som han brukade göra med Nea, minns han tillbaka.

“Älskade vackra Mitzi, vakna!”, viskar han. Och han känner hur hon börjar röra sig i hans famn. Hon slår upp ögonen och ler mot honom.

“God morgon!”, säger hon, “är det redan dags att gå upp”.

“Nej, inte riktigt än” svarar Jeremy henne med ett eget leende, Viskande fortsätter han , “hon är bara halv åtta. Men jag kan inte börja dagen utan att fråga dig om det du sa igår att du hatar din pappa ännu mer? Jag visste inte ens att du hatade honom från början, kan du berätta för mig?”

Mitzi drar en djup suck och borrar in sitt huvud i Jeremys halsgrop så att han utan några problem kan pussa henne på pannan.

“Han mördade min mamma”, svarar hon tyst och Jeremy drar in andan. Det hade han inte väntat sig. Han smeker Mitzi över håret och ner för hennes rygg så att hans hand hamnar i hennes ländrygg och han håller om henne. Hon berättar hur hennes pappa hade blivit på mamman då Mitzi hade missat på IQ-testet, så illa att han hade misshandlat henne och sen strypt henne framför Mitzis ögon som hade gömt sig under sängen och såg allt utan att han visste att hon var där. 

“Jag tror inte pappa vet att jag såg honom mörda min mamma”, avslutar hon med.

“Jag är så ledsen, för din skull”, säger Jeremy till henne samtidigt som han kramar om henne hårt. “Och vänta lite, är du rädd att han skulle skada dig om han förstod att du vet om det?”

Hon nickar snyftande. Och Jeremy kan känna hur hans hjärta fylls av hat mot Wang men även kärlek och omsorg om Mitzi som har växt upp med denna oro och spänning hela sitt liv. Speciellt som Wang verkar ha toppstyrt henne som han gjort. Hon har ju även berättat om hur Wang hade tvingat henne göra saker som hon inte ville, genom att ta hårt om hennes handled, ett grepp som hade lämnat märken som suttit kvar i flera dagar eller misshandlat henne på andra sätt.

Då knackar det på dörren och Esther kommer in och säger att det är dags att vakna. Hon går fram och drar undan nattgrardinerna från fönstret ut mot terradomen som håller på att tändas upp till något som ska likna en soluppgång på Tellus. Hon öppnar fönstren och den fläktande luften som cirkulerar runt i kupolen med stora fläktars hjälp kommer in i deras sovrum. Jeremy har under tiden sträckt sig ner mot golvet och plockat upp sina boxershorts och Mitzis pyjamas, och nu håller de på att dra på sig dem under täcket. Han reser sig upp och går in i badrummet.

Mitzi hälsar godmorgon till Esther och sträcker på sig. Hon känner att hon behöver på toaletten så även hon stiger upp men innan hon hinner följa efter Jeremy in på toaletten ser hon hur en leende Esther lyfter upp deras lakan och tittar nöjt på en blodfläck där, Mitzi kan inte annat än rysa då hon förstår att Esther kommer meddela hennes pappa detta så fort hon kan. Själv känner hon att från och med nu kommer hon inte att lita på Esther mer, fast hon har varit som en mamma för henne sedan hennes egna hade dött. Esther som hade varit så vänlig och tröstat och plåstrat om henne då hon slagit sig även då hon var ledsen när hennes pappa hade skadat henne.


9 kommentarer:

  1. Jag har precis lika dålig koll på utgivningen som du verkar ha!

    SvaraRadera
  2. Har inte heller koll på utgivningen och har inte ork eller tid nog att ens försöka uppdatera mig.

    SvaraRadera
  3. Tänk på att inte göra boken för lång första gången. Ska bli kul att läsa din debut som bok.

    SvaraRadera
  4. Det är väl bra att hoppas på att få läsa sin egen bok!

    SvaraRadera
  5. svårt att hålla koll på bokutgivningen. men då och då fastnar någon titel. som de tre jag nämner på min blogg

    SvaraRadera
  6. Fröken Christina18 januari 2024 kl. 15:21

    Jag tycker bokutgivning är svårt. Däremot är det finfint att arbeta på en skola med bibliotekarie som har koll.

    SvaraRadera
  7. Jag försöker i alla fall ha lite koll på utgivningen. Kollar väl främst om någon av mina favoritförfattare släpper något nytt.

    SvaraRadera
  8. Så bra att du håller liv i tanken på att ditt manus kan komma att resultera i en bokutgivning, fortsätt med det!

    SvaraRadera