Antar att det är en uppföljande fråga på Helgfrågan vecka 51 från förra året, där hon funderade över våra läsplaner över jul.
Jag skrev då att jag hade två böcker att läsa ut som jag hade påbörjat förra året. Men sen kom ett par andra böcker emellan, som gjorde att jag kunde pricka av alla punkter i Kaosutmaningen 2023, Ernaux - Sinnenas tid och När alla klockor stannat av Ninni Schulman, Det gjorde att jag inte hann lyssna klart på Cleopatra and Frankenstein - Coco Mellors som jag hade tänkt. Annars fick jag läst klart Vagabonds (som jag påbörjat redan i augusti på nyårsafton) och Hex som jag läste på julafton, som jag hade tänkt för att avlsuta min läs-adventskalender jag gjorde.
Är nu i en rejäl redigerings omgång av mitt bok-manus som jag har delat av mig hit, här är den oredigerade fortsättningen. Som jag sagt innan att jag är inte en författare så ni får ha överseende med det, gällande handling, språkliga och grammatiska fel.Här finns manuset fram till den punkt jag har delat med mig av det hit. Har även uppdaterat de två första kapitlen med den variant som finns efter min nuvarande redigering. Fast det är ännu inte en färdig produkt som skulle kunna publiceras på långa vägar än.
KAPITEL 12
2525 - Luna utbildnings- och forskningscentrum.
Dagen därpå anländer Jeremy till Wangs kontor som han var ombedd att göra. På vägen dit har han undrat vad det är som Wang vill.
"Löjtnant Croft, ni kan gå in.” säger Wangs sekreterare.
Jeremy nickar ett tack till henne och öppnar dörren och går in. Det är inte bara Wang som är där utan både Över General Gordon och General Foxtrott. Jeremy gör honnör och blir stående med handen över emblemet och väntar.. Han känner sig inte alls komfortabel alls.
” Välkommen löjtnant Croft” börjar Wang säga, “och vi vill tala lite med dig innan utmärkelse-ceremonin. Sätt dig ner här så ska du få läsa ett par dokument som General Foxtrott har här.”
Jeremy tar emot pappren och börjar läsa, och för varje nytt ord han läser känner han hur magen dras ihop mer och mer tills han känner att han klarar inte det här mer, nu måste de förklara vad det är som pågår.
När Jeremy har läst klart tittar han upp och skakar på huvudet och ska till att protestera. Då Wang återtar till orda:
“Ja, jag vet det låter inte bra det här, men om du gör som jag och mina vänner vill. Så ska jag inte låta General Foxtrott anhålla dig, Ana och Carl MontBlanc som förrädare och konspiratörer för att störta mig från makten. För det är det som din nedtecknade bekännelse är om den kommer till kännedom. En arresteringsorder för dig och dina vänner. Även om vi inte har några bevis så har du själv nu erkänt, och du vet vad som händer med fiender till UN/SF, och det tror jag varken du eller dina vänner vill råka ut för.”
“Vad är det du vill att jag ska göra?” undrar Jeremy med darrande röst.
“Jag vill att du ska bli min svärson och ge mig ett barnbarn, som kan ta över min roll när det nått vuxen ålder.”
Jeremy skakar på huvudet och bara stirrar på Wang. Han har svårt att ta in vad Wang säger.
“Vi har inte klurat ut vad som pågår än, men om du visar dig vara på min sida. Kanske dina vänner är mera öppna för att förhandla med mig och stoppa det här dessinformations-spridandet de håller på med. För vi har lyckats förstå att den svarta lådan var en trojan som de vill få oss att plugga in i vårt system. Och då vi i ledningen vill få vet vad DSE one, lät vi haverikommisonen göra just det. De kan utanför UN/SFs datorsystem tas sig in och styra allt även vad som sänds i våra nyhetsändningar och miina tal till Nationen. Jag kan förstå att du inte har någon aning om vad som pågår då du först har legat nedsövd, under denna tid och kan inte vara inblandad höstas 2524. Fast jag tror du är den utlösande orsaken.” Jeremy ser på Wang och känner sig bra förvirrad, för även om MontBlancs berättat för honom vad som har hänt och pågår. Känner han sig inte som hän hänger med. Men om han är gnistan, måste det ju vara Bastien som är ansvarig för det som händer nu. Visst han som alla var inte nöjda med Wang och UN/SFs regering/ledning`? styrning av Nationen. Fast Bastien hade på sista tiden tagtit åt sig mer och mer av att Haasan-projektet använda barn och forska på.
På vägen hit hade Jeremey sett ännu en propaganda-sändning då han åkte linbana.
Denna hade innehållit bilder från Tellus med texten.
“Så här lever Nations-medlemmarna nere på Tellus, sliter för att resten av oss ska kunna få mat på borden, medan de själva svälter, dör i ung ålder. Är det så här vi vill att människor ska leva på vår bekostnad, för det verkar Wang vara villig att låta dem göra, men det gör inte vi. Gör vår kamp till er kamp mot ledningen och be att Wang avgår så vi får ett humanare liv.” Men att Bastien var kapabel att starta en revolution? Men med sina vänners hjälp kanske. Speciellt om det är hans bror Theo och närmsta vän Zack, så kanske. Och vad vill Wang och de andra att Jeremy ska göra.
Wang instruerar Jeremy:
“Du ska bjuda ut Mitzi på en date efter ceremonin och se till att hon blir kär i dig så att hon går med på att gifta sig med dig. Det är min order, om du inte lyder eller inte lyckats så kommer General Foxtrot att anhålla dig och paret MontBlanc och vi behöver inte tänka lång stund hur det kommer sluta då vi har din undertecknade bekännelse som ligger framför oss här. Jag tror varken du eller de blir så glada över vad straffet är, att skickas ner som arbetskraft till Tellus.”
Jeremy nickar åt det Wang säger, han hoppas de godtar det som om att han är villig att göra som det de ber honom om. För han tror inte han har någon röst att svar med.
Efter att ha skrivit på bekännelserna blev han visad in på ett rum bredvid Wangs kontor, för att vänta där tills det var dags för ceremonin att starta. Han blir sittande och stirrade bara rakt fram ända tills han dörren öppnas och Mitzi kommer in i n syrenlilafärgad knäkort klänning. Han kan ju se att hon är en väldigt attraktiv ung kvinna även om han inte attraheras av kvinnor. Han känner sig inte bara upprörd för sin egna skull utan även för hennes, hon blir ju behandlad som livegendom och inte har något att säga till om själv angående det här. Fast hon kommer att vara ovetande om vad som pågår. För även Jeremy kommer att spela ett spel och hon blir lurad precis som alla andra som ser på. Eller ja, alla blir väl inte lurade, för han vet ju ett antal vänner som han har, som vet att han aldrig skulle kunna falla för en kvinna, och han vet att en av dem är Bastien. Den som Wang vill lura, eller är det något annat som han vill som inte Jeremy kan förstå ännu.
“Hej!, säger Mitzi blygt till honom, “är du klar att gå ut till kupolen, för alla sitter redan på sina platser. För det är snart dags för ceremonin att börja?”
Jeremy nickar och bjuder Mitzi armen. De går sakta ut till centrumets nav in till det stora konferensrum som finns där. Han hör applåder trots militärmarsch-musiken som spelas då de går mittgången fram till mitten och upp på podiet. De blir visade till ett par stolar som står snett bakom de som är för Wang, Gordon och Foxtrott på podiets högra sida. Alla står upp vid sina stolar med handen på UN/SF emblemet medan de väntar på att Wang ska sätta sig innan de själva kan sätta sig ner.
Sen blir det en liten väntestund och Jeremy ser sig lite omkring för att se om det är några han kände. Han ser Katja och även Fänrik Messina och Löjtnant Lager plus många fler ur säkerhetsvakten. De är placerade runt om i konferenssalen och han förstår att de är ansvariga för säkerheten. Och där sitter Oscar Silvercrona, hans gamla samhällslärare. Jeremy minns att han är en gammal militär kollega till Wang. Vet även han vilken knipa som Jeremy är i, och bryr han sig i så fall? Just det, Jeremy måste komma på ett sätt att varna paret MontBlanc för vad Wang hotar med, och förklara för dem att för deras säkerhet kan han inte ha någon kontakt med dem längre. Kan han lita på Katja? Då hon ändå är en gammal vän till honom, de växte upp på Pallas ihop.
Nu börjar ceremonin, Wang ställer sig upp. Alla ställer sig upp med högra handen över UN/SF emblemet. Jeremy ser att Mitzi har en brosch utformad som sigillet på sin klänning. Wang börjar tala:
“Idag är vi samlade för att hedra en Nationshjälte. Han gav oss viktig information så att UN/SFs militär har satt stopp för STIGMA-gruppen.
Även om vi sörjer alla medlemmar som har dött under dessa Outlaws attentat mot person- och varutransporter mellan de olika rymdbaserna och speciellt deras grymma attack av Hygeia, som de nästan jämnade med marken. Men vi reser oss ur spillrorna och är ännu starkare i vår kamp att leva i fridfullhet,
Jag är glad att säga att vi har mannen som vi kan tacka detta för hos oss här idag. Han återkom från döden Först i en flyktkapsel som han lyckades fly från det söndersprängda hangaskeppet Winston Churchill som tur var, var utrustad med en av de nya krashstolarna. Den höll honom i liv tills vi kunde bärga kapseln. Här på Luna återhämtade sig hans sönderbrutna kropp till ursprungsskicket med hjälp av KRY. Komplett regerinerings flytkammare.
Vi måste be om en tyst minut för de forskare som har konstruerat krashstolarna, Robyn Montoya, Zachary Ortega och resterande besättningen på Deep space explorer-skepp one, kallad Laika, då vi förlorat även dem och deras skepp i ännu en attack av Outlaws.”
Jeremy reagerar på att Wang nu hyllar samma personer som han precis har anklagat att vara nationsfiender.
När det gått en minut, fortsätter Wang.
“Efter 4 månader som saknad i strid och en 4 månader lång läkningsprocess i KRY är han helt återställd. Ska vi välkomna vår nationalhjälte fram nu tycker ni?”, säger Wang . Och han får en stor applåd till svar. Han vänder sig om och ger ett tecken till Jeremy att komma fram. Nu slutar alla att applådera av sig själva. Och Wang vänder sig mot podiet framför honom igen.
“Låt mig presentera Fänrik Jeremy Croft. Härmed höjs hans rank till Löjtnant för den bedrift som han gjorde och för det besvär han har fått utstå, 8 månader.”
Wang ger tecken till publiken att de kan applådera medans han sätter fast en till stjärna på Jeremys uniformsjacka bredvid den som redan finns där, ovanför vargen på UN/SF emblemet.
Wang tar honom i hand och skakar den hårt en lång stund, innan han släpper den och ännu en gång gör tecken till publiken att sluta applådera.
“Nu finns det i alla matsalar lite gott att äta så vi får fira den här dagen tillsammans. Jag och Löjtnant Croft kommer att finnas i den matsal som ligger till vänster om UN/SF centrumetszonområdet. Om det finns någon som vill komma att gratulera mera personligt. Där kommer även forskare som är involverade i KRY och krashstolarna att finnas för att kunna svara på frågor samt visa upp uppfinningarna för er som är intresserade,”
Det drar igång publiken igen som nästan maniskt klappar händerna och en del stampar till och med med fötterna. Jeremy tänker det skulle kunna vara en stor rockkonsert. Tänk om alla visste vad Wang tänker om de han nu låter oss hylla. Marsch musik spelas och Jeremy tycker nästan det blir för mycket ljud och han känner nästan hur det pulserar i hjärnan och han mår illa. Han tänker på situationen han är igen medan han vänder sig om mot Mitzi och håller fram armen till henne. Hon lägger sin hand på den, så att han kan leda henne till matsalen. Förhoppningsvis kommer det vara mindre stim och ståhej runt om honom där. Även om det kommer en hel del fram för att gratulera eller tala med honom. Han ser i ögonvrån hur både Katja och Messina reser sig upp och följer honom, jaha, det är de två som fått i uppgift att vara livvakter åt honom och Mitzi under den här andra delen av ceremoni firandet. Det är mycket ljud och rörelse omkring dem då de går mot matsalen. Även Jeremy håller utkik så att inte någon gör något hotande mot varken honom eller Mitzi, för han tänker att Wang skulle nog inte se med blida ögon på honom om han lät hans dotter komma till skada det första han gör som hennes blivande partner.
Det är många fler säkerhetsvakter som rör sig runt omkring honom in och ut ur folkmassorna. Plus de som är i närheten av Wang och är hans personliga vakter för dagen. Jeremy känner att det nog är rätt säkert för tillfället, speciellt som det verkar som det är Bastiens och hans vänner som är det största hotet, enligt vad Wang säger. För Jeremy tror inte de är våldsbenägna och vill mera få folk att tänka efter och vilja få till en förändring genom ickevåld. De hade ju inte ens stört denna ceremoni. För det hade ju kunnat fånga hela Nationen om de hade fått ut sitt budskap där och då. Men de ville väl inte störa Jeremys stund och hyllningen av de medicinska utvecklingarna som hade räddat hans liv.
Jeremy leder Mitzi till honnörsbordet och drar ut stolen till henne så hon kan sätta sig. Han står kvar bredvid henne på väntan att Wang ska dyka upp och sätta sig på honnörsplatsten, innan han själv kan sätta sig ner. Han låter dem avnjuta måltiden utan att störa henne med för mycket samtal då hon redan på sin vänstra sida verkar ha en rätt pratglad militär och hans fru som hela tiden talar med henne. Hans egna kanske runt 40 åriga bordsgranne är mer intresserad av att tala med sin andra bordsgranne. Det gör honom inget för då kan han sitta där i tankar och vila sitt smärtande huvud. Men när efterrätten har blivit serverad så vänder sig Mitzi mot honom och säger lågt.
“Du ser lite blek ut, mår du inte bra?”
“Nja” svarar han henne, “jag har lite lätt huvudvärk,. Det är inte så farligt, men det har varit skönt att få sitta här och ta det lugnt en stund. För nu är det väl fritt fram för alla att komma fram för att hälsa på mig”
“Ja”, håller hon med. “Det brukar vara för många som rycker och drar i en då, När det är fritt fram, då vill alla hälsa.”
Han ger henne ett varmt leende. Mitzi känner hur det pirrar lite i kroppen, han är så stilig och hon kan nog säga att han blev visst ännu snyggare då han ler. Han har lite mörkare cendréfärgat rufsigt lockigt halvlångt hår ner till käklinjen med en tredagarsstubb och vackra mörkbruna ögon. Som nästan ser svarta ut. Han böjer sig lite närmare henne och frågar henne lågt.
“Kan jag få träffa dig någon gång lite mera privat? Vad tror du om kanske på lördag mitt på dagen. Jag har en favoritplats som jag vill visa dig om det passar dig?”
Hon tittar chockat på honom och han undrar om han hade gjort bort sig redan. Hon verkar inte vara så världsvan som han trodde. Var detta första gången hon blev utbjuden på date, tro? Skrämde han henne nu genom att vara så direkt på. Kanske skulle han ha föreslagit att få komma hem till henne, så de kunde lära känna varandra först..
Hon nickar lite blygt och mumlar tyst ett ja, nästan som om han undrar om han hörde rätt.
“Men då säger vi så”, säger han till henne med ett lugnande leende. “Jag kommer vid två tiden på lördag och hämtar dig?”
Han får en nick till ifrån henne sen ägnar hon sig tyst åt sin efterrätt.
När de ätit klart kommer en äldre säkerhetsvakt fram till dem och säger att Jeremy kan följa med honom så ska han visa var han ska vara då allmänheten kan komma fram och hälsa på honom. Jeremy reser sig upp och bugar mot Mitzi och tackar för hennes sällskap under ceremonin och middagen och säger hejdå och vi ses innan han lämnar henne. Hon ger honom ett blygt leende och tackar honom och säger hejdå vi ses på lördag.
Jeremy nickar åt Katja och Messina när han går därifrån. Katja nickar leende tillbaka medan han ser att Fänrik Messina har ett hoppbitet ansikte då Jeremy tittar på honom. Jaha, tänker han, alltså Mitzis säkerhetsvakt är också en som han ska charma. Han verkar bry sig om Mitzi och vill inte höra talas om någon som bjuder ut henne på date.
Efter ett par timmar börjar det glesa ut på folk i matsalen. Jeremy suckar djupt och hoppas att han kan få gå hem snart för nu är huvudvärken nästan olidlig. Han behöver få lugn och ro och få vila. Hur man nu kan det då man hela tiden vet att man är kameraövervakad. Speciellt som han är hotad av Wang. De skulle säkert ha extra intresse att se vad han tog sig för. Det innebär att han måste vara mer försiktig än han brukar vara. Han kom att tänka på att han i alla fall skulle få återgå till att göra det han helst vill, ägna sig åt programmering igen. För Wang och Foxtrott hade frågat honom om han ville göra det eller ingå i säkerhetsvakten, och det var ett lätt val.
Så han ser framemot i morgon tisdag. Att få sätta sig ner och ägna sig åt att programmera. Han vet inte ännu vilken inriktning med det skulle bli så mycket bättre än militären eller säkerhetsvakten. Han hör ett hej och tittar upp och framför honom står paret MontBlanc och han blir skräckslagen först. Sen kommer han på det var bara för några timmar han fick direktiv att inte ha någon kontakt med dem och hur skulle han kunna undvika det här mitt i matsalen. Där han stod och vem som helst fick komma fram och hälsa och tala med honom.
Han hälsar på dem och säger tyst.
“Hej! Är allt bra? Jag har tyvärr en varning till er. Vi är på spåren och jag tror vi ska minska vår kontakt med varandra och vara försiktiga. Jag vet inte när jag kan kolla mötesplatsen, men jag räknar med att kunna göra det vid behov. Så om det är något vi vill varandra kan vi lämna meddelande där.”
De nickar till svar och säger att de är glada att se honom igen och med att han återuppstod från de döda och vi ses. Hn ger dem ett stort leende då han önskar dem hej då innan de går därifrån.
Mannen som visade honom var han kunde stå kommer fram och säger att om han inte själv vill stanna längre kan han nu gå hem. Wang och Mitzi och de andra forskarna har redan gått därifrån, hälsar han.
Jeremy tackar mannen för allt och smiter iväg innan någon mer vill tala med honom.
Känner inte till de böckerna.
SvaraRaderaHar läst både Ernaux och Schulman, gillar båda. Härligt att du är så ambitiös med ditt manus!
SvaraRaderaInte illa att du klarade alla punkterna i kaosutmaningen. Jag klarade bara hälften.
SvaraRaderaIntressanta böcker och skönt att du lyckades med hela Kaosutmaningen. Du är verkligen ambitiös med manuset.
SvaraRaderaOj, mvh Fröken Christina! om inlägget ovan.
SvaraRaderaJo, så är det ju, ibland kommer andra böcker emellan, tidvis oanmälda. ;)
SvaraRaderaDet var nya böcker men jösses vad du skriver, Heja heja
SvaraRadera