Eldens arvtagare av Sarah J Maas

SPOILERVARNING för tidigare delar ur serien.  (här finns länkar till tidigare recensioner, Glastronen och Midnattskronan.

Handling:

Celaena Sardothien har överlevt tre livsfarliga tävlingar och förödande hjärtesorg. Men det har kostat henne nästan allt.

Nu är hon vilsen och trasig inombords, och vill inget hellre än att utmäta hämnd för sin älskade vän som dog under ofattbart grymma omständigheter. Men i stället måste hon resa långt bort för att konfrontera en mörk sanning om sitt förflutna – något som fullständigt kan vända upp och ner på hennes liv – och också möta de brutala krafter som vill förslava hennes värld.

Nu måste Celaena uppbåda all sin styrka för att bekämpa både sina egna demoner och den allomfattande ondska som hotar.

Eldens arvtagare är den efterlängtade tredje delen i Sarah J. Maas storsäljande Glastronen-serie.

Bokomslag och beskrivning från Modernistas hemsida, jag tackar även dem för detta recensions exemplar.

Tyvärr kan jag säga att början av denna var den segaste delen i denna serie men sen kommer den igång igen. Jag fastnar i handlingen och drivs framåt att läsa mer och mer för att få reda på vad som händer. Ett annat tyvärr med serien är att två av karaktärerna jag har gillat från första stund har dött. Men som sagt det finns karaktärer kvar i handlingen som jag gillar lika mycket, så jag vill ändå läsa mer om dem. Som tur är det Celaena en av dem, och hon kommer väl knappast att dö. Dock kan ju hennes karaktär ändras så jag inte längre gillar henne men än så länge gillar jag denna skadade och sårbara "kick-as" karaktär. Så mycket att jag faktiskt fäller tårar ett par gånger under läsningens gång för jag känner så för henne. Och slutet, jag ville läsa fortsättningen nu med en gång.