I den brittiska succéseriens elfte bok om rättsarkeologen Ruth Galloway hemsöks hon och kommissarie Harry Nelson av ett spöke från det förflutna. Samtidigt är deras gemensamma framtid osäkrare än någonsin, med tanke på att Nelsons fru ska föda barn när som helst.
Nelson har fått en rad hotfulla brev. De är anonyma men påminner om brev han fick för länge sedan. Då ledde de till ett fall som har förföljt honom sedan dess, fallet som sammanförde honom och Ruth och gällde en flicka han inte kunde rädda.
Ruth arbetar med en utgrävning i Norfolks saltängar och plötsligt hittas benrester i en cirkel av sten. De visar sig tillhöra en försvunnen tolvåring. Allt mer påminner om det gamla fallet, men mannen som skrev breven till Nelson är död. Eller?
Nelson har fått en rad hotfulla brev. De är anonyma men påminner om brev han fick för länge sedan. Då ledde de till ett fall som har förföljt honom sedan dess, fallet som sammanförde honom och Ruth och gällde en flicka han inte kunde rädda.
Ruth arbetar med en utgrävning i Norfolks saltängar och plötsligt hittas benrester i en cirkel av sten. De visar sig tillhöra en försvunnen tolvåring. Allt mer påminner om det gamla fallet, men mannen som skrev breven till Nelson är död. Eller?
Bokomslag och beskrivning hämtad från Adlibirs.
Denna serie har jag gillat sen jag läste första delen i den, och just denna påminner mycket om början av bokserien pga den återknyter med det som hände då.
Kan det vara att Griffiths försöker knyta ihop berättelsen för att hon tänker avsluta serien om Ruth, Nelson och de övriga.
Jag gillar både hur de löser denna mordgåta i då- och nutid, men även vad som händer meed karaktärerna pga jag har känt för dem så länge som jag gjort. Vill veta mera och ha mera att läsa nu med en gång.
Läser den just nu, har 1/4 kvar. Och som vanligt ingen aning om mördaren. Men den här är bra, jag hoppas på fler.
SvaraRadera