söndag 19 februari 2017

Mamma är bara lite trött av Sara Beischer

Exakt vad det är som skaver vet Minna inte. Bara att det känns som att hon inte gör rätt, eller tillräckligt. Det är så mycket att hålla koll på - leva upp till - vad man får äta nuförtiden, hur barnen ska uppfostras, och sexlivet som ska vara på topp.
Minna fyller snart fyrtio. Runtomkring henne gör folk karriär. Själv jobbar hon som lärare. Den knappa fritid Minna har är schemalagd: träning, skjutsningar av barn, klassföräldrauppdrag, husrenovering, fredagsmys och middagsbjudningar.
En dag faller Minna ihop. Hon får diagnosen utmattningssyndrom och blir sjukskriven en längre tid. När Minna påbörjar sin arbetsträning möter hon Iris, en långtidsarbetslös konstnär. Iris har varken haft en fast anställning eller lyckats med sina konstnärliga projekt. Ändå finner hon livet både meningsfullt och njutbart. Till en början ser Minna på Iris med avsmak, men utan att hon själv vet hur det går till blir Iris hennes vän - kanske den första riktiga vän Minna någonsin har haft. Text och bild från Bokus sida.

Jag både känner igen mig och inte, tycker att det är en bra skildring av en kvinna mitt i karriären och som har familj, och drabbas av utmattningssyndrom och tycker även att den är lite överdriven, eller egentligen inte tar upp hur det egentligen är, Plus har en handling som går lite utanför ämnet, men det är ju en roman och som det är den bra. Gillar andra delen bäst då Minna och Iris vänskap växer fram.

Får väl berätta att jag för ca 12 år sen när min tredje son föddes riktigt gick in i väggen, blev utbränd som man sa då. Och det berodde på en jobbig arbetssituation och även hemsituation. Och då inte en skilsmässa för alla tre barn har samma far och vi lever ihop ännu utan andra saker. Skulle kunna tänka mig gå in på det men det skulle bli så mycket att skriva och vet inte om jag känner för att skriva så mycket just nu. Det finns faktiskt nerskrivit på min gamla blogg Camillas bokblogg i de tidigaste inläggen där om någon vill läsa,
Sen har det tagit mig lång tid att återhämta mig från den depression som de satte som diagnos på det, Och har väl aldrig blivit mig själv efter det, har jobbat heltid i omgångar men med många sjukskrivningsperioder, och just nu är jag sjukskriven sen nästan 2 år tillbaka (med tillägg av fibromyalgi och artros, och hjärntrötthet, och allt det tror jag härrör från just utmattningssyndrom och stress som jag har upplevt i många år).

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar