Det är inte alltid så lätt för Liv att förstå sin omvärld. Då är det tur att hon har en pappa som Jens, som är så duktig på att förklara allting: Varför mamma blivit så stor att hon inte kan lämna sovrummet, varför man inte ska gå i skolan. Och framför allt varför man måste döda farmor...
Kåda är en mångbottnad spänningsroman. Men det är samtidigt en roman om lojalitet och om rädslan för att förlora det man har. Ane Riel berättar genom flera röster om en familj i sönderfall och om tragedin som fått livet att krackelera.
Bokomslag och beskrivning från Modernistas hemsida, och jag tackar även så mycket för recensionsexemplaret.
En bra psykologisk thriller om en ovanlig familj. Jag känner med lilla Liv, dock känns hon äldre än sju år ibland. Men om man växer upp som hon gör så kan jag förstå att man tänker om livet och dess sammanhang som hon gör. Den andra personen i boken som får mina känslor att växa för henne är mamman, Maria.
Jag hoppas denna vinner deckarpriset för översatta deckare, för den är bra och driver än till att läsa vidare.
Nu hoppas jag att jag klarar av att formulera det jag vill här utan att spoila, för det handlar om näst sista meningen i boken. Förstår att Ane Riel vill få oss att förfasas över detta, men jag kan bara tycka att hon är ju bara ett litet barn, att det faktiskt är mer hjärtvärmande än skrämmande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar