Sylvestre var bara nitton år gammal när han dog i min famn och
mitt misstag orsakade hans död.
I sin bok berättar Christian Unge om misstag han har gjort med patienter under sin tjänstgöring för Läkare Utan Gränser i Afrika eller på akutmottagningen i Sverige. Han berättar om kunskapsbrist, dålig handledning, stress, bristande kommunikation och svåra etiska gränsdragningar som skäl till varför fel inträffar inom vården.
Christian Unge pekar även på systemfel, som vårdplatsbrist och superspecialiseringen i storstadsregionerna. Han djupdyker dessutom i världens slumområden och traumatologins våldsamheter.
Men framför allt vänder han blicken mot sig själv och granskar sina misstag på ett utlämnande och okonstlat sätt. Som läsare får vi vara i hans sjukhuskläder. En känsla som kan vara både skrämmande som igenkännande:
Det skulle faktiskt kunnat vara jag som gjorde det där misstaget.
Bokomslag och beskrivning hämtad från Adlibris.
Denna bok blev jag intresserad av när jag såg och hörde om den, och sen såg jag den i återlämningshyllan på biblioteket när jag skulle låna böcker och då kunde jag inget annat att låna den.
Den är speciellt intressant att läsa pga jag är sjuksköterska och har jobbat inom akutsjukvård på en hjärtavdelning, och samma sak kan gälla även för en sjuksköterska som en läkare när man står där i en aktutsituation.
Unges berättelser även som volontär med Läkare utan gränser är verkligen intressant att läsa om, för det är en helt annan situation än på våra sjukhus som gäller, och ett tag var det en dröm som jag hade att jobba så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar