Sedan tre år tillbringar Lelle de ljusa sommarnätterna med att köra bil. Han kör utmed väg 95 som skär genom landet från Skellefteå i nordvästlig riktning förbi Arvidsjaur, Arjeplog och mynnar vid norska gränsen, den väg som kallas Silvervägen. För tre år sedan försvann hans sjuttonåriga dotter spårlöst och hennes försvinnande gnager sönder Lelle inifrån.
Till den lilla orten Glimmersträsk anländer Meja och hennes mamma. Meja är lika gammal som Lelles dotter var när hon försvann. Medan höstens mörker närmar sig knyts Lelles och Mejas öden ihop och när ytterligare en ung flicka försvinner blir deras liv för evigt sammantvinnade.
Silvervägen är en stämningsfull och berörande psykologisk spänningsroman. Med den lilla orten som fond, där alla känner alla, utvecklar sig ett drama om att aldrig ge upp, om att orka vara stark när det är som mörkast.
Bokomslag och beskrivning hämtad från Adlibris.
En bok jag fick upp ögonen för när många av de bloggar jag läser började recensera den och höja den till skyarna.
Om det var så att efter allt gott jag hade hört om den trodde att jag skulle älska denna bok, men tyvärr gjorde jag inte det, men den var inte dålig för det. Bara inte lika högt upp i betygsskalan som jag trodde den skulle vara. Jag kände som om den var lite förutsägbar och att man hade läst liknande innan. Det kan ju bero på att jag under hela mitt liv har läst deckare och thrillers så det kan vara svårt att överraska mig inom den genren.
Fast det är inte en bok jag ångrar jag har läst och jag kan även rekommendera den, mest för att det är intressant att läsa om Norrland och dess invånare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar