En gång var de sju i familjen Blackwood. Men en dödlig dos arsenik fann vägen till familjens sockerskål. Den enda som undvek sockret till bären var äldsta systern Constance. Hon misstänktes för mord på sina föräldrar, sin bror och sin faster, men frikändes. Sedan dess lämnar hon aldrig slottet, sätter inte foten utanför dess trädgårdar.
Farbrodern Julian åt av giftet men överlevde. Numera rullstolsbunden skriver han maniskt på sina memoarer. Merricat, Constances lillasyster, kom inte till bords alls den där kvällen för sex år sedan, eftersom hon skickats till sängs utan mat som straff för olydnad. Det är hon, Merricat, nu arton, som berättar historien. Och hon gör allt för att skydda sin storasyster, om hon så ska tvingas använda häxkrafter. En dag besöker deras kusin Charles slottet. Omedelbart hotas dess sköra, mörka hemligheter.
Vi har alltid bott på slottet hör till mästerverken i modern amerikansk romankonst och är en av de största skräckromanerna genom tiderna. Här i översättning av Torkel Franzén och med ett nyskrivet förord av författaren och kritikern Kristoffer Leandoer.
SHIRLEY JACKSON [1916-1965] är en av världslitteraturens mest inflytelserika författare i skräckgenren. Hon föddes i San Francisco, men familjen flyttade senare till östkusten och delstaten New York. Shirley Jackson kom att ge ut sex romaner och lika många novellsamlingar. Mest berömda är romanerna Hemsökelsen på Hill House [The Haunting of Hill House, 1959] och Vi har alltid bott på slottet [We Have Always Lived in the Castle, 1962]. Hösten 2017 kommer den första filmatiseringen av Vi har alltid bott på slottet, producerad av Michael Douglas och med bland annat Sebastian Stan (Captain America) i en av huvudrollerna.
Bokomslag och och beskrivning hämtad från Adlibris.
Som ni förstår av titeln på inlägget har jag läst en äldre utgåva med annat svenskt namn och som saknar förordet.
Men det är samma översättning, så jag tror inte handlingen har ändrats något. För egentligen kanske man skulle läst den i original.
Läste ihop med Evelina.
Jag gillade den mystiska känslan man fick av denna bok, det var ingen avslöjande handling precis, utan mycket gotisk i sitt upplägg, och det gillar jag med boken, dock fick den bara tre stjärnor.
När jag förstår att den ska filmatiseras blir jag nyfiken hur de ska skildra denna bok på film. Om det kan bli så att filmen kommer att bli bättre än boken?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar