Åh gillar verkligen skarpt denna bok, den är så fint skriven. Den skildrar hur det verkligen är för Starr och de andra, kan leva mig in hur det känns att vara dem och uppleva dessa händelser. Sen är det starkt av henne att hon verkligen tar sig samman och vågar visa vem hon är, både för Chris och övriga.
Samspelet mellan hennes föräldrar är så fint och även föräldrarnas kärlek till sina barn framkommer, och att mamman har accepterat Seven som sin "egen" son och att även farbror Carlos får säga sin mening att han upplever att hans systersbarn och även Seven nästintill är hans egna barn.
Detta är inte bara en bok som visar på hur svarta respektive vita behandlar varandra både inom och utom hudfärgen, utan det är en kärlekshistoria som visar på hur mycket en person eller flera personer kan visa sin kärlek till varandra. En bok som visar på hur medmänsklighet ska vara. ( de kan man se mellan de olika demonstranterna ( de som är runt Starrs advokat, med Gunn (gängledaren?) och den vite journalisten) och granarna som står på familjens sida mot King när affären har brunnit ner.
Detta är verkligen en svår bok att sätta ner sina tankar om, jag vet inte riktigt för det känns som jag inte egentligen har rätt att få uttrycka vad jag tycker pga jag har fel hudfärg. (Men det är lite kul att höra dem fråga ut Chris om han verkligen är svart och när De Vante kallar honom att bara vara lite ljushyad.
Tidigare inlägg jag har skrivit
Read-a-long #1
Read-a-long # 2
De andras inlägg (kommer att länka till dem när de har skrivit ner sina tankar, som de ännu inte har gjort).
Nellons bokblogg
I regnet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar