"På humorhyllan stod Gertrud Stein, varför eller hur det gått till får jag aldrig veta, men förmodligen berodde det på att hon skrev något som såg ut som nonsens....
Och det kanske hon gjorde, och hon gjrode det ofta, fast av skäl som verkligen inte var nonsens, men Alice B Toklas självbiografi(1932) är en lysnade bok occh ett verkligt banbrytande ögonblick i den engelska litteraturen - lika banbrytande som Virgina Woolfs Orlando (1928).
Woolf kallade sin roman för en biografi, och Stein skrev en annan persons självbiografi. Båda kvinnorna eliminerade gapet mellan fakta och fiktion - Orlando använde Vita Sacketville-West verkliga liv för sin hjältinna, och Stein använde sin älskarinna, Alice BToklas.
Defoe hade visserligen kallat Robison Crusoe för en självbiobrafi (Stein hänvisar till det), och Charlotte Bronte tvingades kalla Jane Eyre för en biografi, eftersom det inte ansågs passande för kvinnor att hålla på och hitta på saker - speciellt inte berättelser där sensmoralen är djärv eller till och med riksabel.
Men Woolf och Stein var ändå först med att avnända verkliga perosner i sina verk och blanda ihop fakta och fiktion - Orlando med sina autentiska fotografier av Vita Sackville-West, och Alice B Toklas, den förmenta författarinnan, som är Steins älskarinna men inte den som skrev boken...
För mig, som är så facsinerad av identitet och hur man definnerar sig själv, hade de böckerna avgörande betydelse. Att läsa sig själv både som fiktion och fakta är enda sättet att hålla berätteslen öppen - enda sättet att hindra histiorien från att dra iväg av egen kraft, ofta mot ett slut som ingen vill ha."
sid 116-117